Bottenlöst i Bern
Det började inte bra. Det började inte ens i närheten av bra och tyvärr fortsatte det ännu sämre.
FC Thun tog befälet över matchen direkt och alla glada optimister som hade pratat om ett hembackande joddelgäng fick omedelbart fel. Ett rörligt och snabbt anfallsspel med fin bredd och bra avslut från distans präglade hemmalaget och tvingade Malmö FF till hårt jobb utan boll och när väl bollen erövrades av de himmelsblå fanns varken ork eller förmåga att utnyttja innehavet.
Efter en kuslig första 10-minutersperiod såg det dock ut som om MFF skulle kunna få en anings andrum, men trots ett lite mer återhållsamt Thun skapade MFF noll och intet. Bech och Yksel förmådde aldrig utnyttja de bollar och ytor som ibland uppenbarade sig och Afonso stampade på bollen och dödade tempo på sitt oefterhärmliga vis.
En vag ljuspunkt var unge Pode som tog rätt löpningar och spelade enkelt, men ensam är inte stark i ett lagspel som fotboll.
I 26:e minuten promenerade vänsterbacken i Thun, Concalves, upp längs sin kant och slog oattackerad ett välavvägt inlägg till en fullständigt omarkerad Bernardini som enkelt placerade sin nick i Aspers bortre hörn. 1 – 0.
Självklart sjönk schweizarna ner efter detta snudd på avgörande mål vilket gav MFF chansen att rulla boll en aning på offensiv planhalva vilket resulterade i ett bra inlägg till en fri Afonso som dock nickade svagt, fem meter utanför.
Det såg ut som om vi närmade oss paus utan fler mål, då Thun höll sig passiva offensivt och Malmö FF var uddlöst. Då klev Joseph Elanga in i bilden. Med en utsökt precision smekte han i 40:e minuten fram bollen mellan sina kompisar Höiland och Abelsson så att Lustrinelli enkelt kunde glida förbi och göra 2 – 0 bakom en chanslös Asper. Ridå. Resten av halvleken var ett svart hål.
Andra halvleken bestod mest i ett uddlöst kämpande MFF som aldrig lyckades skapa något framåt och som fortsatt hade hål bakåt. Thuns i procent sett underlägsna bollinnehav var långt mer innehållsrikt än MFF:s patetiska duttande. Efter 65 minuters hopplös kamp kom 3 – 0 från Lustrinelli efter en vunnen duell mot en svag Mattisson. Snabbt uppfattade schweizaren att Asper var långt ute och slog en välavvägd lyra i bortre gaveln från 40 meter.
Precis innan målet hade Prahl gjort ett dubbelbyte där Anders Andersson ersatte Yksel Osmanovski och Jari Litmanen ersatte Thomas Olsson. Dessa byten föll tämligen platt till marken efter Lustrinellis 3 – 0. FC Thun drog sig sedan naturligt nog alltmer hemåt vilket i sin tur gav utrymme för MFF att dra på ett par skott från straffområdesgränsen där Anders Andersson vid ett tillfälle träffade stolpen och Afonso tvingade målvakten Jakupovic till en fin räddning. Hade Thun gjort ytterligare ett mål kanske de till och med hade bjussat på ett friläge ?
Nå, vi hade inte gjort mål ändå så frågan är ställd i onödan. Malmö FF är idag ett allsvenskt mittenlag och sådana ängagäng göre sig icke besvär i Fotbollseuropa. Satsningen uteblev, spelare såldes/skadades och ersattes inte i tid, varför kan bara Hasse Borg och Bengt Madsen svara på.
Tom Prahl kunde inte få ut max av det befintliga materialet och spelglädjen i MFF har lyst med sin frånvaro under hela den allsvenska säsongen. Det är något sjukt i Malmö FF som inte har med sommarinfluensan att göra. Det är dags att kritiskt granska föreningen och ställa frågorna om var Rosenbergpengarna skall spenderas, vad som förväntas av våra nyförvärv och vad som händer på tränarfronten.
Klart är att vi är på väg utför och en handlingsplan tycks ej finnas i sikte. Det är dags för oss som var med under stålbadet 99/00 att bita ihop igen. Ni andra kan hänga på vid nästa hype om det kommer någon. Grattis FC Thun till ett solklart välförtjänt avancemang och grattis ni som får möta detta mediokra svenska lag i UEFA-cupen !
