Skammen i Bern!
"Jag ropar inte Avgå NN, Köp XX eller Sälj YY. Men det krävs något drastiskt för att reparera något av gårdens pinsamma insats och försöka hoppas, som den idiot man är, på allsvenska och UEFA-cup-framgångar."
Jag hade rubriken färdig: MIRAKLET I BERN eller DEN OSANNOLIKA VÄNDNINGEN I BERN. Efter det skulle jag ha tackat spelare och ledare, namn för namn, för vad de gett mig, alla andra på plats i Bern, framför teveapparater, radioapparater, internetsidor eller text-teve, alla som höll på Malmö FF igår. Tack Asper, Elanga… skulle jag skrivit.
Ni ser själva rubriken. Och de jag i stället väljer att tacka är Jakob, Rikard, Jivan, Morgan, Sven Sr, Ulf, Magnus från Karlshamn, alla andra på ”min” buss inklusive Reiseleiter Markus som tyckte vi skulle hålla flabben lite då och då. Tack även till andra som var med nere i Bern och gjorde tillvaron fantastisk, åtminstone fram till runt 20.40.
Vi hade alla höga förväntningar. Förhoppningar. När jag såg lottningen tänkte jag Äsch Thun. Det visade sig bli AchThun! Men det kunde vi ju inte veta. Vi var så dumma i huvudet att vi inbillade oss att vi håller på ett riktigt bra lag. Efter en natt på bussen som inte gav många timmars sömn men desto mer av snarkningar i örat, lagom svettiga sockar i ansiktet och lite väl mycket manlig hudkontakt för att jag ska känna mig bekväm, så kom vi fram till den utomordentligt vackra staden Bern vid lunchtid. Några av oss gick och badade och fräschade till oss innan vi fortsatte med en god måltid med lagom många öl och en del bekanta ansikten som gjorde oss sällskap. Vi tog ut laguppställningar, på det viset skiljde det sig inte mot vad man antagligen gjorde här hemma. Vi diskuterade nyförvärv om vi tog oss vidare. Vi var också överens om att detta skulle bli Afonsos stora kväll. Vi var rätt överens om det mesta och när mat och dryck var intaget fortsatte vi till Pub Nelson där det redan var fullt och hög stämning.
Och stämningen skulle bara bli högre. Optimismen blandades med röken från alla cigaretter. Vi kunde inte misslyckas. Det gick inte. Vi skulle visa schweizarna att de hade begått ett gigantiskt misstag som redan byggt upp en scen för att fira sina hjältar efter matchen. Och MFF skulle få några tiotals miljoner på köpet som tack för detta. Dessutom såg vi inte en enda Thun-tröja eller hörde en enda Thun-ramsa under dagen. Det kändes som om vi ägde staden, medan de turistande japanerna fotograferade de gamla husen och de tokiga svenskarna. Det kunde inte gå fel.
Och sen började matchen och sen gjorde Thun först ett, sen två och till sist tre mål.
Riktigt så dum är jag inte att jag anser att spelarna i Malmö FF svek mig och alla andra supportrar. Allt för ofta får man läsa att spelarna själva borde betala våra biljetter i efterskott eftersom vi lagt ut så mycket pengar för att stötta dem. Som om vi inte visste att det kan gå så här, som om vi inte borde vant oss. Däremot svek de sig själva och de svek Malmö FF som förening. Och de har inget att skylla på.
Hade stämningen inne på arenan varit hätsk och föremål flugit omkring hade jag möjligtvis haft något större förståelse. Men den här publiken gjorde vågen, hade med sig tomtebloss och när matchen var slut och en eurodisko-låt åkte på i högtalarna ställde sig publiken mangrant upp och dansade och sjöng med. Och det var ingen kampsång till Thuns ära, det var typ den där äckliga grodan i mobiltelefonerna. Sådan var publiken. Inget att vara rädd för alltså.
Men så fega våra spelare var. Så till synes ointresserade och loja. Nu borde alla rannsaka sig själva om de verkligen gjorde vad de skulle eller om de såg den här resan som ett tillfälle att köpa ett fuckingwatch till väggen där hemma i vardagsrummet. Men inte bara spelarna bör rannsaka sig själva. Även styrelse och tränare bör tänka efter en stund om de verkligen gjort allt rätt, allt de kan för att nå framgång med MFF. Tog man till exempel tillvara på erfarenheterna från mötena med Sporting Lissabon och Cork förra året?
Jag ropar inte Avgå NN, Köp XX eller Sälj YY. Men det krävs något drastiskt för att reparera något av gårdens pinsamma insats och försöka hoppas, som den idiot man är, på allsvenska och UEFA-cup-framgångar. Vad det är kan bara ni svara på, ni i Malmö FF; alla från målvakt till ordförande. Och jag hoppas att envar tar sitt ansvar, hur det än är. Sen kan vi gå vidare. Hur svårt det än känns idag. För jag känner fortfarande skam, stor illasmakande skam.
