Årets: Missbedömning
Inför en ny säsong är det alltid mycket spekulationer om vilken spelare som ska få sitt genombrott, vilka som kommer att vara stöttepelare för laget, vilka som absolut inte får missa de stora matcherna osv. Undrar hur många som inför 2010 kunde förutse hur stort förtroende och ansvar vi skulle komma att lägga på en ung lundapåg.
Inför säsongerna brukar jag alltid kolla kvällstidningarnas "inför Allsvenskan-bilagor" och något som brukar vara ganska intressant är att se vilka betyg och omdömen de ger våra spelare. I Expressens bilaga hade man inför 2010 följande att säga om Ivo Pekalski: Betyg: 1. "Framtidsnamn som kom från Landskrona under förra säsongen. Har mycket att bevisa och lär inte få så mycket speltid under säsongen". Aftonbladet såg något lite mer i den unge Ivo. Betyg: 2. "Strategisk mittfältstekniker med bra passningsspel och hyfsad speed. Med en aning utvecklad defensiv har han potential att bli en bra allsvensk tvåvägsmittfältare".
Ingen av tidningarna räknade alltså med något större genombrott för Ivo denna säsongen, än mindre att han så småningom faktiskt skulle bli en av våra nyckelspelare. Men handen på hjärtat - hur många av oss gjorde det innan säsongen började? Jag ska villigt erkänna att jag missbedömde Ivos förmåga lika grovt som våra kvällsblaskor. Efter en träningsmatch på försäsongen skrev jag ungefär så här på en blogg: "Ivo jobbar och sliter men har en bra bit kvar innan han är en fullfjädrad allsvensk spelare". Men Ivo Pekalski visade oss att han inte hade lust att vänta på sitt genombrott...
När säsongen körde igång kändes Ivo ganska långt borta från en plats i startelvan. Förutom Wilton och RÅP hade vi också Miljan och RIck som många hoppades och trodde skulle få ordentliga genombrott efter sina skador. Ivo, som inte fått spela alls med A-laget sin första säsong, sa i en intervju inför 2010 att han var medveten om att konkurrensen skulle bli tuff och att hans mål inför säsongen var att vara med och konkurrera om en plats och om speltid.
Till en början såg det ut som om kvällstidningarna och undertecknad kunde få rätt i sina prognoser. Åhman-Persson verkade sitta säkert i startelvan, särskilt efter att ha gjort ett par avgörande mål, och Ivo fick nöja sig med en del inhopp. Men så mot Djurgården hemma 26/4 fick han chansen från start istället för avstängde Wilton. I den matchen utmärkte han sig kanske inte direkt, men han fick nytt förtroende från start i matchen efter borta mot Göteborg och här gjorde han tillsammans med Wilton en alleldes utmärkt insats. Även kommande match fick Ivo spela från start och så fortsatte det. Utan att vi riktigt förstått hur det gick till så såg vi snart alla Ivos plats i startelvan som mer eller mindre självklar och när avgörandet av allsvenskan stundade var det vi fruktade nästan mest att Ivo skulle bli avstängd eller skadad.
Det som nog förvånade mig mest vad det självförtroende Ivo visade redan från början och den trygghet han spred i laget genom sin förmåga och mod att hålla i bollen för att hitta den rätta passningen. Han visade en mognad jag abolsut inte förväntat mig av en 19-åring. Och det är inte bara på plan han visar detta, även när man läser intervjuer med honom får man emellanåt nypa sig i armen och påminna sig om att det är sant, killen är faktiskt född 1990.
Under säsongen 2010 har inte bara MFF-fansen utan också resten av Sverige fått lära känna Ivo Pekalski som en tvåvägsspelare som gillar att ha mycket boll. En spelare som inte bara kan styra spelet och bygga upp våra anfall på ett lugnt och metodiskt sätt, men som också mer än gärna kämpar, sliter och smäller på när det behövs. Inför säsongen 2011 lär ingen göra om misstaget att underskatta Ivo.
"Han har en bra bit kvar innan han är en fullfjädrad allsvensk spelare". Tänk så härligt fel man kan ha ibland!
När säsongen körde igång kändes Ivo ganska långt borta från en plats i startelvan. Förutom Wilton och RÅP hade vi också Miljan och RIck som många hoppades och trodde skulle få ordentliga genombrott efter sina skador. Ivo, som inte fått spela alls med A-laget sin första säsong, sa i en intervju inför 2010 att han var medveten om att konkurrensen skulle bli tuff och att hans mål inför säsongen var att vara med och konkurrera om en plats och om speltid.
Till en början såg det ut som om kvällstidningarna och undertecknad kunde få rätt i sina prognoser. Åhman-Persson verkade sitta säkert i startelvan, särskilt efter att ha gjort ett par avgörande mål, och Ivo fick nöja sig med en del inhopp. Men så mot Djurgården hemma 26/4 fick han chansen från start istället för avstängde Wilton. I den matchen utmärkte han sig kanske inte direkt, men han fick nytt förtroende från start i matchen efter borta mot Göteborg och här gjorde han tillsammans med Wilton en alleldes utmärkt insats. Även kommande match fick Ivo spela från start och så fortsatte det. Utan att vi riktigt förstått hur det gick till så såg vi snart alla Ivos plats i startelvan som mer eller mindre självklar och när avgörandet av allsvenskan stundade var det vi fruktade nästan mest att Ivo skulle bli avstängd eller skadad.
Det som nog förvånade mig mest vad det självförtroende Ivo visade redan från början och den trygghet han spred i laget genom sin förmåga och mod att hålla i bollen för att hitta den rätta passningen. Han visade en mognad jag abolsut inte förväntat mig av en 19-åring. Och det är inte bara på plan han visar detta, även när man läser intervjuer med honom får man emellanåt nypa sig i armen och påminna sig om att det är sant, killen är faktiskt född 1990.
Under säsongen 2010 har inte bara MFF-fansen utan också resten av Sverige fått lära känna Ivo Pekalski som en tvåvägsspelare som gillar att ha mycket boll. En spelare som inte bara kan styra spelet och bygga upp våra anfall på ett lugnt och metodiskt sätt, men som också mer än gärna kämpar, sliter och smäller på när det behövs. Inför säsongen 2011 lär ingen göra om misstaget att underskatta Ivo.
"Han har en bra bit kvar innan han är en fullfjädrad allsvensk spelare". Tänk så härligt fel man kan ha ibland!
Åsa "Iffifftös" Lind2010-12-11 10:00:00
