Årets: Mörka moln
Året är strax till ända och vi blickar redan framåt mot 2013 och nästa säsong. Men några orosmoln hänger kvar.
2012. Ett spännande år där Malmö FF, (i gott sällskap kan man väl tillägga) blandade och gav. Topprestationer varvades med bottennapp. Bortaspöken, hörnspöken och måltorkor skrämde slag på oss medan vårt hemmafacit och Mathias Ranégie var seriens mest stabila statistikläsning tillsammans med Elfsborgs svårigheter på gräsplaner.
En tredjeplats räckte det till. Med facit i hand och några veckors distans så känns det godkänt. Kanske inte imponerande, men absolut lovande. 2013 behöver inte bli ett sämre år, rent spelmässigt.
Det är andra saker som oroar. Det himmelsblå efterspelet till årets allsvenska handlade inte om felaktiga domslut, konstgjorda underlag eller insamlingar till att få hem Markus Rosenberg.
Nästan direkt i samband med årets sista slutsignal verkade föreningen plötsligt vara uppdelad i två läger. På ena sidan: Spelarna, supportrarna och framför allt tränare Norling. På andra sidan: Styrelsen med VD Nilsson, ordförande Jeppson samt sportchef Per Ågren.
Det pratades om meningsskiljeaktigheter kring värvningsstrategier. Kapten Hamad kritiserade i direktsändning sin klubb som sålt sina chanser och sparat in på satsningar. Kvällspressen rapporterade om att Norling och Ågren knappt tilltalade varandra. Det började surras om att Daniel Andersson var redo att ta över och att Jonas Thern var på väg in. Människor hotades. Andra var förbannade och krävde besked. Styrelsen meddelade gång på gång inget annat än att de utvärderade säsongen på samma sätt som alltid.
Sådär höll det på. I en vecka. Och sen… Var det lugnt igen. Eller?
Kanske var det så lyckligt att en massa luft rensades under dessa dagar och efteråt kunde man med öppna ögon och pigga sinnen samtala och börja om.
Det ekonomiska läget sätter alla inom Malmö FF under press. Det måste skapa frustration när laget krigar i toppen och publiken kommer, ändå går inte siffrorna ihop. En ständig jakt på resultat under åtstramning, det måste tära. Kanske rann bägaren helt enkelt över när det blev november?
Kanske är det inte så konstigt. Konflikter är naturligt, det är hanteringen av dem som är mer komplicerat. Kanske har man skött och ordnat det här på bästa möjliga sätt.
Eller så fanns det en annan lösning som inte gick i lås, och man tvingades gå vidare med en plan B eller C. Vad vet jag? Eller vi?
Det var turbulenta dagar med alla spekulationer och rykten om den närmsta framtiden. Men ändå, jag tar hellre löst snack i periferin än offentlig pajkastning. Hur väl MFF än löst sina interna stridigheter så är jag tacksam över att de lyckades hålla sina uppgörelser just internt. När tränare, spelare och styrelse sänder ut samma signaler är de flesta nöjda. Det är åtminstone så vi supportrar vill att det ska se ut.
Det blir en utmaning för staben inom MFF att under nästa år fortsätta visa upp samma gemensamma front. Journalisterna kommer inte att behöva några kraftigare gnistor för att blåsa upp nya eldar. Några dåliga resultat, ett par utslagna armar eller några fåordiga intervjuer kan räcka som bränsle för att det återigen ska sättas krigsrubriker till artiklar om Malmö FF.
Det är väl den största faran, att drevet ska få ha sin gång. Inget jobb eller ansvar inom Malmö FF är enkelt, inga beslut slipper tvivel eller ifrågasättanden. Så är det och har alltid varit. Men om media vill sätta fokus på personer och deras skilda åsikter, då blir det jobbigt.
Det återstår att se hur pass samlade och enade man är inom Malmö FF. Jag kan förstås bara hoppas på det bästa.
Ett annat orosmoln, som på sätt och vis känns både mer ledsamt och sorgligt trots att det är till storleken mindre är förstås den spelare i Malmö FF som har varit häktad och under utredning för sexuellt utnyttjande av minderårig. På Himmelriket har vi bestämt att inte namnge spelaren, men det krävs inga större hackerkunskaper för att via internet surfa rätt på spelarens identitet.
Det är lätt att sätta upp en hård linje. Den som missköter sig åker ut! Hårt och kanske även rättvist, men medmänskligt? Konstruktivt? Rimligt?
Vi som följer Allsvenskan ska varken döma, straffa eller fria. Det har vi vårt rättsväsende till. Om vi inte lämnar över det ansvaret, vad får vi för samhälle då?
Samtidigt kan man göra det moraliskt enkelt för sig och verkligen låta domstolarna göra sitt jobb och rätta sig därefter.
Om spelaren frias: Fint, då är han oskyldig och välkommen tillbaka på plan. Om spelaren döms: Inte bra, men han är välkommen tillbaka när han tjänat sitt straff. Ingen ska sona sitt brott flera gånger. Om spelaren skulle dömas till ett längre fängelsestraff löser situationen sig mer eller mindre automatiskt.
Men så enkelt känns det väl inte?
Det är svårt. Mig veterligen har Malmö FF inte officiellt kommenterat sitt ställningstagande mer än att man ser över sådana här incidenter från fall till fall. Det låter ju bra, men vad har vi för krav eller förväntningar på föreningen i dessa lägen? Att med all tydlighet i världen ta kraftigt avstånd från kriminalitet, våld och övergrepp? Eller vara en förening som inte bara är en arbetsgivare, utan också stå för ett socialt skyddsnät och empatiskt omhändertagande?
Ingen ska straffas två gånger och alla förtjänar en andra chans. Det håller i alla fall jag med om.
Men samtidigt, för de flesta innebär inte en andra chans att flera gånger i veckan springa in till tusentals jublande åskådare som ropar ens namn. De flesta har inte en oskriven förebildsklausul i sina anställningsbevis. Att vara professionell fotbollsspelare måste medföra ett särskilt ansvar, ett ansvar mot klubben och människorna kring den.
Om man begår misstag, för det gör de flesta särskilt i yngre åldrar, så måste man på något sätt visa att man ångrar sig och kan ta ansvar för sina handlingar. Att bara betala sina böter är inte tillräckligt och gå vidare.
Det är lätt att verka präktig, men helt omöjligt att vara saklig när man inte vet alla detaljer. Gränsen mellan ett grovt brott och en personlig tragedi är inte alltid så tydlig.
I väntan på om åtal ska väckas, bör vi ställa oss frågan var vi själva står. Vad tycker vi nästa gång en ”av våra” spelare hamnar på fel sida i lagboken? Vad bör föreningen göra? Och spelaren? Och vi?
