Årets: Möte
Det blev inte något nytt guld. Det blev inte någon plats i Champions League. Det blev knappt ens en medalj. Ändå fanns det magiska stunder – Inte minst kopplade till ett möte med en klassisk klubb.
Malmö – Rangers del 1
26 juli
Första mötet utspelades på Ibrox och det blev för dem som var på plats var det en resa utöver det vanliga. Resan, uppladdningen, målet (läs om det här) och segern blev något som de flesta kommer att bära med sig länge.
En som bevisligen var på plats var Per Kindgren. Mannen, myten, legenden fick pris som året målfirare av MFF Support och Himmelriket lät honom beskriva dagen i Glasgow.
Berätta lite om känslorna innan match i Glasgow. Hur gick snacket, hur var uppladdningen och så vidare.
Vi var ett resesällskap på ca 15 man som anlände till Glasgow redan på måndan och sen på matchdan så börja vi med en rundtur på Celtic Park och sen
då uppladdningen på den ökända IRA-puben Brazen Head som vi bokat i förväg.
Känslan av att vara i en annan europeisk storstad med 300 andra MFF-galningar och representera Malmö FF var så oerhört stort och man va bara så stolt där man gick runt bland alla de tannalösa irländarna i sin nyinhandlade böllehatt med MFF-skölden där fram och Skånefanan där bak.
Ju närmare man kom avspark så steg också känslan av att vi faktiskt kunde vinna. Dom väldigt positiva tankarna kan även bero på de tretton 2-punds Tennetts-pints man hivat i sig under dan...
Efter uppladdningen kommer ni till Ibrox. En av världens mest imponerande arenor. Känner man sig liten då eller var det: Vi är Malmö FF, Vim e ni?
Vi ville ju marschera genom hela södra Glasgow, från puben i öster till Ibrox som ligger väster om järnvägen och söder om floden.
Irländarna sa bestämt att det var en mindre bra idé och förklara att vi då skulle gå rätt igenom Rangersland där det bara fanns massa "huns" som lurpassade på oss.
Efter ca 35 taxiturer så var vi alla framme vid Ibrox och man ville bara visa hela världen att här kommer Malmö, vi är här, piss off Rangers! så ja, inställningen och känslan var "vim fan e ni?" och ramsan:
- hey Rangers, leave them sheeps alone! ekade bland de röda tegelväggarna.
Visst var arenan maffig. Fast den stått där i typ hundra år så var den väldigt fräsch med fina branta läktare och tät, kompakt känsla.
Fast när matchen väl kom igång, då var det vi, MFF, som stod för läktreschåwen.
Sen har vi en kvart i matchen där Malmö, mot alla förhandstips, står upp bra. Sen kommer det då - Målet. MFF vinner boll högt uppe till vänster och efter ett mönsteranfall kan Daniel Larsson trycka dit 1-0. Hur upplevde du målet?
Alltså Danne hade ju en jättechans redan efter ett par minuter då bollen rulla utanför målet och just då kändes det som: fan, där hade vi vår chans.
Sen då målet ja... Minns att jag stod perfekt och såg hela bollbanan och hur det rassla till i nätet. Sen släppte bara allt...
Även om målet gav eko runt om i världen har din dans nästan fått lika stort genomslag. Var ärlig nu - Hur mycket hade du tränat på dansen inför matchen?
Dans? Såg mer ut som ett vansinnigt kroppsligt utbrott. Kan bara förklara det som att man fylldes av sån total explosionsglädje att man var tvungen att skaka loss all positiv energi och glädje med varenda kroppsdel, annars hade kroppen havererat fullständigt.
Saken var att jag hade en diskskada mellan 3 och 4 ryggkotan så jag hade knappt rört mig på en månad. Sen jävlar rörde jag mig.
På flyget till Glasgow fick jag stå upp hela resan för jag kunde inte sitta ner så det var oerhört skönt att få igång alla kroppens delar igen.
En stund efter målet då jag lugnat ner mig en aning fick jag lägga mig ner och stretcha på läktaren men då kom polis och sjukvårdare och ville ta mig till sjukstugan.
Aldrig livet sa jag!
Efter målet lyckas Malmö stå upp och hålla 1-0 matchtiden ut. Berätta hur tankarna gick under resten av halvleken.
Man var ju oerhört nöjd att vi kunde hålla 1-0 till pausvilan sen förvänta man sig en anstormning men de hade bara en-två klara målchanser och vi hade faktiskt ännu bättre läge att göra både 2-0 och 3-0 och sen efter matchen när vi satt på puben så reta man sig nästan på att vi inte kunde fått in minst en boll till.
Hur rangordnar du personligen målet i jämförelse med andra mål du upplevt på arenor runt om i Sverige och världen?
Om man räknar glädjerus för ett enstaka mål så känns detta som nummer 1, och då jämför jag med Abelssons och Olssons Götet borta 2004, Höilands guldmål mot Elfsborg, Abelssons 2-2 mål mot Haifa, målen mot Mjällby himma 2010 och Jilles himma mot Rangers.
Agons mål i Zagreb missa jag. Då satt jag under läktaren och sket.
---------------------------------------------------------------------------------
Malmö – Rangers del 2
3 augusti
En vecka senare var det dags för returen i Malmö. Jag kontaktade Ulf Nilsson som gjorde sitt bästa för UEFA som VDC (Video Data Coordinator) under matchen, och därför lät jag honom beskriva sina känslor. En person som skulle försöka vara proffsig i sitt uppdrag och därför i princip skulle kunna vara Per Kindgrens raka motsats. Trots det höll han på att göra ett minst lika stort historiskt avtryck.
MFF:s viktigaste internationella match sedan 2005. Hur nervöst var det innan match?
Det finns en klar fördel med att arbeta på matcherna och det är att man har så fullt upp innan match att man inte hinner tänka så mycket på vad matchen betyder.
Men självfallet var det innan under dagen jobbigt – En förlust skulle ju innebära att Champions Leaguespelet var över och det är klart att man var väldigt taggad över vilka möjligheter som skulle yppa sig vid ett avancemang.
Hur gick tankarna när du såg startelvan?
En fördel när man jobbar som UEFA-representant är ju att man får se startelvan så tidigt. Den här gången var det ju dock ingen ny chock som Norling bjöd på nere i Skottland med Jille som vänsterback, även om Jille även nu var back. Ricardinho var tillbaka och Wilton fick på nytt förtroende som anfallspartner till Daniel Larsson. Det kändes väldigt intressant med den startelvan. Ett väl balanserat lag med mycket spetskvalitetet som skulle kunna visa sig bli avgörande.
Publiktrycket som mötte spelarna när de kom ut var mäktigt. Har du varit med om något liknande tidigare?
Det finns väl några matcher som varit i ungefär samma klass, men det var helt klart något av det mäktigaste jag varit med om. Helt makalöst helt enkelt, och det är klart att även Rangerssspelarna måste ha upplevt det som kännbart, även om de varit med om till exempel ett antal Old Firms.
Tyvärr var det väl så att Rangers taggades mest av det och den första kvarten var de ju det klart bästa laget. Då är det klart att man funderade på om första matchen kanske bara var en flytmatch som vi aldrig skulle kunna leva upp till igen. En match som i slutändan inte skulle betyda någonting. Det kändes jäkligt jobbigt och det blev ju inte bättre av att Rangers satte 1-0 precis när vi såg ut att vara på väg in i matchen. Långt inlägg och så har vi inte koll på deras jätte i straffområdet. Onödigt, surt och jävligt tungt – och det med en man mer….
Tre utvisningar i matchen – Vad säger man?
Tja. Egentligen var de väl rätt solklara allihopa. Skottarna såg ut som om de hade en plan att försöka skrämma våra pågar ur Europa, och när vi då dessutom har en kille som Jimmy Durmaz som kan trigga motståndarna till vansinne kan det väl egentligen bara sluta på ett sätt?
Jimmy får ofta rätt mycket skit, men jag är övertygad om att hans attityd är väldigt viktig för laget. Han utstrålar väl inte precis sympati och älskvärdhet på planen, men fotboll handlar inte om att alla ska tycka om en – Det handlar om att vinna.
Känslorna under andra halvlek?
Under långa stunder i halvleken hoppades jag på att vi inte skulle göra mål eftersom en tidig kvittering skulle ge Rangers gott om tid till att sätta ett 2-1-mål som skulle sänka oss. Det är märkligt att man alltid har den attityden. När det egna laget har straffspark känns det som en halvchans som kanske, kanske kan bli mål men när motståndarna anfaller med en enbent pygmé håller man andan trots att han står med ryggen mot målet ute vid hörnflaggan….
När det sen var en kvart kvar ungefär började jag fundera över vilka som skulle kunna få skjuta straffar om vi hamnade i det läget. Och hur länge sedan det var vi hade ett lika viktigt straffavgörande….
Men så vinner Ivo bollen i rätt läge får fram bollen till Daniel Larsson som lägger ner bollen till Jille vars skott såklart alla väl känner till redan.
På pressläktaren kan man inte som UEFA-representant jubla hur mycket som helst, men i det här läget var det löjligt svårt att göra det jag fick betalt för. Jille som hade enorma problem under matchens första 20 minuter och egentligen räddades av Agons skada som gjorde att Stenström gick in som högerback satte 1-0 och med ett fantastiskt vackert skott. Det var som en saga.
På UEFA:s hemsida stod det länge att målet gjordes utan assist och sen att Wilton spelat fram Jille. Hur är detta möjligt?
Hmm… Ja, det är märkligt…
Men eftersom jag var den ansvarige får jag väl försöka förklara. Som UEFA-representant skall man ju vara proffsig och sköta sitt jobb oavsett vad som händer. Exakt en halv sekund efter målet hade jag glömt bort vem som gjorde det, hur det gick till och vem som spelade fram. Jag lyckades lista ut att Jille gjort målet, men jag hade inte den blekaste vem som spelade fram så när min chef på plats i Riga frågade vem som assisterade till målet sa jag tvärsäkert att det studsade på en Rangersspelare fram till Jille. Om förutsättningarna hade varit lite annorlunda hade min chef nickat instämmande, målet hade stått som oassisterat i historieböckerna och jag hade haft bra rykte inom UEFA. Nu visade det sig dock att min chef följde matchen på TV och han var inte väldigt imponerad över min uppfattning om hur målet gick till……
1-1 stod sig matchen ut och Malmö FF slog ut klassiska Rangers ur Champions League. Hur står sig mötet till andra du varit med om?
Först och främst vill jag betona att jag inte tycker Rangers är en mer klassisk klubb än vad vi är. Hur många gånger har Rangers varit näst bäst i Europa?
Jag köper att Rangers är en större och mäktigare klubb, men det finns inte så många klubbar som rent historiskt slår oss på fingrarna.
Nåväl. Det är klart att det säkert har funnits större matcher i MFF-historien – kanske framförallt det Europaäventyr som slutade våren -79 men även andra matcher som när vi slog ut Inter till exempel. Men för mig, som har ett första MFF-minne i finalförlusten 1989, finns det förmodligen få minnen som kommer vara starkare hos mig när jag sitter där på Carema-hemmet och inte fått byta blöja på tre veckor. Dubbelmötet med Rangers är stort. Riktigt jävla stort.
-----------------------
Lite sköna bilder från dubbelmötet. Minns och njut!
Rangers - Malmö
Malmö - Rangers
