Årets: Snackisar
Då jag hade svårt att välja tema till min ”årets-artikel” så gjorde jag det bekvämt för mig och tog flera teman i samma artikel. Detta fixades smidigt genom att samla några av årets samtalsämnen som vi supportrar låtit dansa, till melodier i både moll och dur, på våra läppar och sedan döpa mitt alster till: Årets Snackisar.
Guldstart med en mardrömsfortsättning.
- En mållös seriepremiär hemma mot Gefle var nog ingen av oss speciellt nöjda med innerst inne, men vi supportrar var inte sena med att påpeka det faktum att de senaste guldsäsongerna för MFF:s del hade inletts med en 0-0-match. Med det i åtanke gick det för både spelare och supportrar att åka iväg till Göteborg för att möta BK Häcken med fullgott självförtroende, bröstkorgar som speglade himlen och sträckta ryggrader.
Men… De stabilt uppstaplade kotorna i ryggpelaren försköts till bågform och istället för himlavalvet så var det vegetationen på Rambergsvallen som speglades efter den match som slutade i en hemsk 5-0-förlust för MFF. Norling i sällskap av spelarna tog på sig den ångestfyllda uppgiften att efter matchen möta den stenhårda kritiken från de tillresta supportrarna från Malmö, som utan att skämmas visade sin besvikelse över lagets prestation i matchen.
Jag själv befann mig under denna misärliknande match på Arlanda i väntan på en vecka i Alanya, och minns trycket i bröstet som uppstod när jag fick se bilderna som Tv4-sporten visade på min läktarfamilj, som upprymda av besvikelse och ilska stod och slängde sina åsikter över sin tränaren och spelarna som gjorde allt i sin makt för att bemöta allt framför bortaläktaren. Det gjorde ont att säsongen hade fått en sådan usel inledning, att det redan hade börjat skära sig i tonen mellan olika parter i klubben som det såg ut och att den där ”guldstarten” kanske egentligen bara var ett rent misslyckande.
Ofrivilligt så blev detta en av årets första och mest betyngda snackisar.
Gräs vs Plast
Kanske ett av de största samtalsämnena under den Allsvenska säsongen handlade om underlaget på planerna i samma serie. Efter ett flertal spelade omgångar så märkte man att serieledarna Elfsborg inte hade tagit poäng på riktigt gräs alls under de gångna delarna av säsongen. Flera varianter av Allsvenska tabeller gjordes där man visade att Elfsborg faktiskt skulle ligga sist i serien om alla planer hade varit riktiga gräsplaner.
Nu skulle detta förmodligen inte varit troligt eftersom Borås Arena också hade haft en gräsplan om den ovan nämnda tabellen menade att alla planer var gräsplaner. Hade de haft mer gräsvana hade de antagligen kunnat vinna en rad fler matcher på naturlig vegetation. Men visst, samtalsämnet var väsentligt och visst bör man kunna spela och vinna matcher på riktigt gräs om man ska vinna Allsvenskan och sedan åka ut i Europa och representera svensk fotboll.
Hetsen kring denna underlagsfråga varade hela säsongen ut och blev inte bara en av MFF-supportrarnas stora snackisar utan var en allmän Allsvensk diskussionsfråga på lagens olika forum och läktare.
Invasion Borås
Hypen kring detta evenemang med ett namn något varierande i form av Invasion Borås/Plast/Taco-land, började tidigt. Matchen mellan Elfsborg och Malmö på Borås Arena den 12 augusti sågs som en tidig seriefinal som skulle kunna avgöra mycket i kampen om guldet. Detta faktum peppade många himmelsblå själar till att vallfärda till Borås denna söndag för att visa vilka MFF är och stötta sitt lag vilket bidrog till att intensiteten på forum och olika sociala medier kring detta var mycket hög flera veckor i förväg.
2500 MFF:are invaderade Borås den söndagen i augusti. Redan på fredagen och lördagen fanns många på plats och skapade enligt ryktena en idyllisk feststämning på stadens gator och krogar. Stämningen tog de med sig upp på bortaläktaren som fylldes både på bredden och höjden av ljusblå kulörer. Man utklassade hemmalagets så kallade klack och visade att det även i en så lågt rankad serie som Allsvenskan finns lag med en läktarkultur på internationell nivå.
Matchen på planen förlorade vi tråkigt nog med 4-1, men läktarmatchen vann MFF-supportrarna med betydligt större siffror än så. Detta blev en stor snackis med en positiv klang både före och efter invasionen av Borås tack vare just det engagemang som visades av supportrarna.
Radio Sandviken
Matchbollen levererades av en fallskärmshoppare, lagen vandrade in till en hymn som klingade ut ur högtalarna men som ingen sjöng med till och publiken applåderade helhjärtat åt de båda uppradade lagen på planen.
Ja, det är onekligen något speciellt med de där cupmatcherna på små idrottsarenor runt om i landet. En lite bisarr känsla är det allt att se sitt MFF ställa upp på en arena där ståplatserna innebär grässläntrar och där hemmasupportrarna har strömmat till för att se årets match.
Men att MFF som låg tvåa i Allsvenskan ska ha så svårt mot division 1-laget Sandvikens IF, trodde vi kanske inte. I mötet mellan de två lagen så såg det katastrofalt och misärliknande ut en längre tid för Malmö men till sist lyckades man gå ifrån 3-3 till en 3-6-seger, mycket med hjälp av att ett nytt ansikte i form av Tokelo Rantie som gjorde ett magnifikt hattrick.
MFF:s prestation var dock, trots vinsten, inget att skryta med. Något som där emot hade lyckats prestera bra samma kväll var Radio Sandviken. Jag som var på plats i Sandviken hörde inte detta matchreferat som Radio Sandviken levererade, men det var inte svårt att förstå att den hade roat väldigt många Malmöiter när jag efter matchen gick in på diverse sociala medier och kollade kommentarer. Hyllningarna till Radio Sandviken var enorma och många!
Detta var kanske ingen långvarig snackis, men en ganska speciell och en som kanske är värd att minnas för att få färdas i minnet och väcka några nostalgiska tankar.
Bussgate
Efter att MFF:s supportrar hade varit i Borås och gett sig själva och klubben ett mycket gott rykte, så kom ett bakslag från styrelsen som man inte visste om man skulle bemöta genom att skratta eller gråta. MFF hade, för att kunna komma runt problemet med stök och bråk mellan supportrar i samband med det kommande Skånederbyt i Helsingborg, kommit fram till att obligatoriska bussar skulle vara lösningen. Åkte man inte med bussarna som MFF hade ordnat så kom man heller inte upp på MFF:s sektion på Olympia.
Detta väckte uppror. MFF-supportrarna som några veckor tidigare hade visat upp sin bästa sida i Borås fick istället för en belöning möta motstånd då de skulle bli behandlade som brottslingar som skulle bli fraktade mellan arenorna.
På grund av det stora missnöjet bland supportrarna så arrangerades ett läktarmöte där supportrar dels fick chans att uttrycka sitt missnöje samt även ge konstruktiv kritik till styrelsen, där de båda parterna från klubben gemensamt skulle komma fram till en ny lösning.
Beslutet att slopa busstvånget kom i samband med att en alternativ lösning på problemet som 9 supportergrupperingar, anslutna till både HIF och MFF, presenterades. De hade löst problemet genom att bestämma att MFF-supportrarna som ville åka det tåg som man sedan tidigare hade tänkt åka, skulle hoppa av på en senare station än Knutpunkten där Helsingborgarna därmed skulle kunna röra sig fritt.
Kan detta ha varit årets största Snackis? Mycket möjligt. Att det ledde till ett visst samarbete mellan MFF- och HIF-supportrar är ju också rätt anmärkningsvärt, men det var vad som behövdes för att få MFF att förstå allvaret i deras snedsteg.
Ingen avtackning av fansen efter Skånederbyt i Helsingborg
Inte nog med alla diskussioner om obligatoriska bussar inför derbyt, under det rådande Skånederbyt i Helsingborg den 24 september kom de båda klubbarnas styrelser fram till att lagens supportrar inte skulle tackas av spelarna efter matchen, på grund av de bengaliska eldar som i båda lägren hade tänts under matchen.
MFF:s spelare valde i vilket fall att tacka av sina supportrar som hade burit fram och stöttat sitt lag hela matchen. Detta gjorde att lite utav en intern debatt i MFF uppstod som MFF:s ordförande Håkan Jeppsson uttalade sig om som följande:
- Man kan ha mycket åsikter om det. Jag kan ha förståelse för att spelarna vill tacka fansen. Men i ett annat läge förväntar vi oss att alla som är anställda av Malmö ska följa de direktiv som ledningen beslutar om.
Detta upprörde till viss del både ledning, spelare och supportrar och var väl en av de större snackisarna av de snackisar som alltid uppstår efter derbyn.
Guldtåget
Den sista halvan av säsongen präglades rätt mycket av det berömda guldtåget. Inför många av matcherna hette det att ”Guldtåget lämnar perrongen ikväll, det gäller att sitta på om vi vill ha chans till guldet” och efter varje förlorad poäng så handlade det om ifall vi hade missat guldtåget.
Så frågan är hur många gånger det hann lämna perrongen egentligen? För det var väl ändå i och med förlusten i sista matchen på Råsunda som den lämnade oss med sorgsna blickar bakom sig eftersom en vinst där hade inneburit guld. Det var där och då som vi egentligen kunde säga att det hade åkt på riktigt, även om det såklart kändes som vi fick guldet tjuvat ur händerna på oss i och med poängtappen hemma mot både Göteborg och Örebro.
Oavsett hur mycket det kommer snackas om guldtåget nästa år så tycker jag att vi bestämmer redan nu att vi sätter oss på det redan första omgången och kliver inte av det förrän vi har åkt hem guldet till Malmö, där det hör himma!
Norling vs Styrelse
Efter säsongen sista match mot AIK så började tonen mellan olika parter inom MFF hamna i ett öronbedövande moll. Spelare var missnöjda med ledningen för att de inte hade gjort tillräckligt för att ersätta Ranégie och Durmaz, Rikard Norling var missnöjd med nedskärningarna som klubben hade gjort vilket han startade en diskussion med Per Ågren om och ledningen i sin tur förstod inte Rikards missnöje.
Detta resulterade i att natten mot den 14 november så började ryktet om att Norling hade sparkats cirkulera runt. Det bildades som två läger inom MFF där det generellt såg ut som att spelarna och även supportrarna var på tränare Rikards sida och styrelsen stöttade Per Ågrens beslut om att sparka tränaren.
Att styrelsen som många var missnöjda med skulle sparka den tränare som de alla flesta ville ha kvar, lät inte realistiskt på något vis. Men rättvisan tog ut sin rätt och efter många om och men så beslutades det att Rikard får stanna som tränare för MFF.
Rikard är allt lite charmigt mystisk med sin busiga blick bakom de kraftiga glasögonbågarna och alla de utsvävande svar och analyser han ger reportrar och journalister när han intervjuas. Men det är just det, den där mystiken och charmen som jag gärna ser mer av. Därför är jag väldigt glad över att få följa Rikard som tränare för MFF även nästa år!
- - -
Med det vill jag, här ifrån mitt snöiga Norrland, önska er himmelsblå en god fortsättning!
