Himmelrikets Fotbollsgala - målvakten: "Bättre göra det enkla framför det snygga"

Runt 100 personer har röstat i Himmelrikets Fotbollsgala 2011. I dag presenteras målvaktsvinnaren, Johan Dahlin. Han berättar varför han helst undviker spektakulära räddningar, att han är ett anfallsvapen och hur tråkigt det är att säsongen snart är slut.

Efter varje allsvensk säsong publicerar Himmelriket ett antal statistikartiklar. I den första av årets (25/10) redovisades bland annat vilka spelare som haft högst vinst- och lägst förlustprocent per spelade matcher. I topp i bägge kategorierna hittar vi Johan Dahlin.

Trots att Dusan Melicharek under Dahlins långa skadefrånvaro vann titeln som månadens spelare vid två tillfällen, och Johan ingen gång när han var tillbaka, har nu den senare blivit framröstad till årets målvakt av Himmelrikets läsare.

När både ni och statistiken har sagt sitt, är det förstås svårt att protestera mot det rättmätiga i den titeln. När Himmelriket ringer upp för att gratulera sitter MFF-målvakten på BB med sin Emelie och deras nyfödda son, Mio. Han ber att få ringa upp. Det är tydligen något med amningen.

Det tar bara några minuter innan jag har honom i luren på nytt. Amningen har kommit igång, så nu kan vi snacka i lugn och ro, säger han. Jag har tidigare på dagen gratulerat honom till sonen och går därför rakt på sak och berättar att han är bäst i målet 2011. Att det är just läsarna som röstat på honom gör honom också extra glad märker jag, när han tackar så hemskt mycket.

Trots att det är ytterst sällan man ser Johan Dahlin göra spektakulära räddningar, är det uppenbart för alla vilken högklassig målvakt Malmö FF har till sitt förfogande. Eller kanske är det kanske tack vare att det är ytterst sällan han behöver göra spektakulära räddningar som gör honom till en av landets bästa? Där en del målvakter i det närmaste har satt i system att göra teveräddningar, är det mer trygghet och förutseende som är Johans signum.

Själv tror han att mycket av detta beror på att det fungerar väldigt bra i försvaret överhuvudtaget.
– Backarna positionerar sig så bra att jag slipper göra de där räddningarna. Sen är jag inte en sån målvakt heller för den delen. Man kan alltid göra räddningar svårare än vad de är, men jag försöker agera lugnt och inte överarbeta situationerna. Det är bättre att göra det enkla framför det snygga.
– Vi pratar mycket med varandra, jag och backarna. Vi säger vad vi tycker till varandra, vad vi gör rätt och vad vi gör fel. Inte bara under matcherna utan också hela tiden på träningar. Danne eller Pontus, eller vem som nu spelar, ska veta vilken yta han ska täcka av så att jag tar den andra vinkeln. På så vis hjälper vi varandra och jag slipper oftast göra spektakulära räddningar.

Förra året stod du i mål, och det var Ulrich, Daniel Andersson och Ricardinho som spelade i stort sett alla matcher. Det var bara på den ena mittbackspositionen som det roterades en del. I år har det endast varit Ricardinho som spelat konstant, i övrigt har det varit mycket nytt nästan från match till match. Ändå har ni bara släppt in 28 mål*. Det verkar finnas en grundtrygghet i laget.
– Ja, det håller jag med om. Jag tycker att det har varit så ända sen jag kom till Malmö. Peppar peppar, det har gått väldigt bra defensivt under en längre tid nu och vi släpper in få mål. Även om det inte alltid är uttalat, har man mål inför säsongen hur mycket som är okey att släppa in, och sen försöker man ligga runt den siffran.

Vad tycker du själv är ett rimligt mål för en allsvensk säsong över 30 matcher?
– Jag brukar inte berätta mina mål utåt till andra. Fast 1 mål bakåt per match i snitt får väl anses vara helt okey. Vi är ju ett offensivt lag och som gillar att spela boll och göra många mål. Då ska ett insläppt mål i en match räcka för att vi ändå ska vinna. Fast allra helst ser jag förstås att vi ligger under det snittet, som den här säsongen.

Problemet i år var ju att laget inte gjorde särskilt många mål, vilket du knappast kan lastas för. Fast en assistpoäng fick du.
– Ja, i första eller andra matchen var det väl.

I första matchen mot Trelleborg. Årets framspelning vill jag påstå.
– (Ha ha) Tack så mycket. Jo, det var väl rätt så snyggt.

I den 24 minuten har Trelleborg ett av få anfall och bollen nickas fram och tillbaka i Malmös straffområde. Till slut får Johan Dahlin tag i bollen, han tittar upp, tar några snabba steg framåt och med högerfoten slår han en jättelyra nästan hela vägen till motståndarnas straffområde. Daniel Larsson har sprungit ifrån sin försvarare och gör 2-0.

Det var ingen tillfällighet att målet kom till på det sättet. Johan och Daniel har pratat mycket om att försöka få till ett sådant läge i någon match.
– Det gäller för mig att få bollen bakom deras backlinje, för sen är Danne så snabb att det i princip är mål för oss. Men det är just det, att hitta fram bakom backlinjen, och det är inte så lätt som man kan tro när det är en matchsituation. Vi har varit nära att lyckas någon gång till, men det har inte riktigt klaffat.

Har du märkt att motståndarna fått upp ögonen för vilket vapen MFF besitter i dig och Daniel?
– Jag vet faktiskt inte. Det har jag inte tänkt på. Jag gör försök någon gång då och då, och då ska det vara väldigt bra lägen. De gångerna som vi har testat har det varit väldigt nära att lyckas. Bland annat mot Göteborg borta höll det på att gå vägen. Det är sällan som jag får tag i bollarna så att de här lägena dyker upp. Annars vill jag hellre sätta igång kort och få upp laget. Det är lätt att det blir att man bara ger bort bollen till motståndarna och så kan de anfalla på nytt om jag sparkar ut den lite på vinst och förlust.

Johan Dahlin har haft sin beskärda del av skador i år. Det är ingen hemlighet. Men det är inte heller någon hemlighet att en del media söker skaderubriker även när han är frisk och hel. Exemplen när han har stått och blivit intervjuad inför en match och journalister har frågat om han verkligen kan stå, trots allt, är otaliga. Att han är minst sagt trött på dessa artiklar är en underdrift. Jag säger till honom att vi ska hålla den här texten fri från frågor i ämnet.
– Vad roligt. Det var länge sen jag var med om det.

Men med tanke på att du främst har spelat nu under slutet av säsongen, hur är känslan att gå på semester snart?
– Känslan är att jag längtar efter nästa säsong redan nu. Jag känner att jag är på gång och att glädjen finns där, och jag känner inga skavanker någonstans. Allt rullar på nu och det är roligt att gå och träna. Det är nästan så jag känner att semestern ligger lite i vägen. Hade jag fått bestämma hade nästa säsong kunnat dra igång direkt efter sista matchen i december.

Som är Austria Wien den femtonde. Hur tråkigt är det att det inte blir något Europaspel 2012?
– Fruktansvärt surt är det. Jag läste en intervju med Danne (Andersson) häromdagen. Jag kan bara instämma i vad han sa, att om man bara tittar på resultaten så blir det fel. Vi har givetvis underpresterat i en del matcher, men jag tycker ändå att vi har gjort en hel del okey också. Hemma mot Wien och borta mot Metalist gör vi bra matcher, och ser man positivt på det så är det uppenbart att det finns där i laget. Att vi faktiskt inte är så långt ifrån.

Ni får komma närmare 2013.
– Precis.

Och på tal om 2013. Är du kvar i klubben då? Om ett år går ditt kontrakt ut. Har du och MFF börja prata förlängning?
– Det har vi gjort. Jag har haft några samtal med Per Ågren.

Kan du berätta något hur det fortlöper?
– Nja, jag vet inte… Där har ju varit mycket annat nu. Jag och Emelie har varit väldigt fokuserade på vad som skulle komma här, och jag har haft tankarna på födseln först och främst. Men jag trivs oerhört bra här i Malmö, och skulle aldrig vilja spela någon annanstans i Sverige. Så mycket är helt säkert. Men jag och Per ska prata mer framöver.

Det låter bra. Du blev pappa till Mio i tisdags. Jag antar att det är årets absoluta höjdpunkt.
– Det är inte årets, det är livets höjdpunkt. Allting gick jättebra. Min sambo Emelie var otrolig. Hon mår bra och Mio mår bra. Det känns underbart.

På frågan om vad som har varit årets höjdpunkt på fotbollsplanen blir han tyst. Han blir tyst väldigt länge, innan en suck hörs. Bra fråga, säger han till slut.
– Jag ser nog inga personliga höjdpunkter i år… Laget kom fyra i Allsvenskan och fick brons, och vi tog oss till Europa League, så sett till det tycker jag ändå att vi har gjort det ganska bra. Men samtidigt, du vet, jag ville vinna SM-guld och jag ville gå vidare från kvalgruppen, och då är det svårt att vara riktigt nöjd när detta inte uppfylldes. Jag vet vad som bor i oss i laget, och vad vi kan få med oss till nästa år.
– Det har ju varit ett rätt struligt år, både för föreningen och för oss spelare med en massa skador… Nej, jag kan inte ta på något speciellt som har varit en direkt höjdpunkt för mig i år. Framför allt inte nu när jag sitter här och ser på min son, då förbleknar allt annat.

***

* MFF står på 30 insläppta mål i den allsvenska tabellen, men två av dessa släppte Svenska Fotbollförbundet in i samband med domen efter den avbrutna matchen MFF – HIF.

***

Runt 100 personer har skickade in svar till Himmelrikets Fotbollsgala. I målvaktskategorin utföll röstprocenten enligt följande:

Johan Dahlin: 54

Dusan Melicharek: 45

Dejan Garaca: 1