Bäst & Sämst 2010

Guldåret är till ända och vi ser nu fram emot ett nytt. Först gör vi dock som vanligt och summerar året i "Himmelrikets Bäst & Sämst".

Magnus Johansson

Bäst i år? Ja, vad kan det vara? Hm, låt mig tänka… För fan, detta måste vara årets mest korkade fråga. Guldet naturligtvis. Det allsvenska guldet. Vi är svenska mästare och vi kan med rätta säga ”hej där nere, det är vi som är Malmö FF!”

Guldet togs, publikligan vanns och det köptes knappt något under året - ändå går MFF back med rätt många miljoner. Det är både skrämmande och oroväckande. Förlusten skylls på den finansiella depressionen, och det har sannerligen varit ett mörkt ekonomiskt år runt om i världen, men ska det vara så att sportslig framgång hänger på att kontorslokaler hyrs ut och att laget spelar regelbundet i Europa känns den närmaste framtiden rätt oviss.

---------------

Åsa Lind

Kanske egentligen att det var svårt att välja ut bara ett "bäst" och att komma på ett "sämst". Men det som nog ändå kändes bäst med säsongen totalt sett var att glädjen var tillbaks! Och då tänker jag inte bara på att det på ett så underbart sätt kulminerade i ett efterlängtat SM-guld. Nej, överhuvudtaget har det varit en helt annan positiv känsla kring Malmö FF redan tidigt. Spelet har fungerat, det har funnits en harmoni i laget och man har kunnat gå till match med en härlig spänd förväntan i kroppen istället för en obehaglig klump av nervositet och ängslan i magen. Precis som det ska vara!

Det känns lite småtrist att det inte var förrän det närmade sig den absoluta slutstriden som storpubliken hittade till Swedbank Stadion. Med ett lag som redan från början låg med i toppen och dessutom presterade en väldigt vacker fotboll och med helt fantastiska, oslagbara TIFOn match efter match kändes det tråkigt att se publiksiffror som ett par gånger inte ens orkade sig över 10 000.

---------------

Andreas Jangenmo

Framgångarna inom klubben, framförallt inom A-laget. Men sedan har vi duktiga juniorer som också har avancerat framåt. Känns tryggt att vi har så stabila juniorer som visar att de kan, de är framtidens Malmö FF!

Måste man ta upp något dåligt efter en sån här bra säsong? I så fall får jag säga att Pep’s avhopp. Tråkigt att efter en säsong att han lämnar, visst kanske inte det är bara hans förtjänst att vi tog ett SM-guld men han var mycket till hjälp!

---------------

Martin Grahn

Givetvis, vårt SM-Guld, men även, eller kanske framförallt, sättet vi tar det på!
En tydlig speidé, med vacker fotboll, otrolig inramning som MT96 får och ska ha enormt stort beröm för.
Jag skrev i förra årets omgång av Bäst/Sämst att det bästa var känslan att få gå in på den nya Himmaborgen för första gången, men att den tyvärr inte blev den ointagliga borg vi hade hoppats på 2009, men att vi skulle komma igen nästa år..
Och SOM vi kom igen!

Måste vara publiktappet, SvFF, ogräsmattor, sandmattor, att nästintill blåsa bort på strandvallen, paniktidig allsvensk start, detta är är ett par av dom "sämsta" man kännt under säsongens gång, men ärligt talat, jag har inte fokuserat så väldigt mycket på vad som har varit dåligt detta året, för vi har varit så jävla bra rent ut sagt!
Med det sagt, så måste jag ändå nämna det sämsta som ligger närmast till hands, och det är förlusten av Pep, det återstår att se hur mycket betydelse det har att han inte är kvar, men just nu i skrivande stund, känns det surt.

---------------

Ulf Österlind

Det är några saker som etsat sig fast. Guldet såklart, flest poäng, flest mål gjorda och minst insläppta. Spelet, ett som jag upplever det nytt spelsätt som på många vis bryter mot Bobs - frid över hans minne - idé om hur fotboll ska spelas. Ett synsätt som varit härskande i svensk fotboll sedan Laban Arnesson sträckte vapen. Inget fel i den stil som gett mycket framgångarna men detta är annorlunda och kanske förändrar det svensk klubblagsfotboll på ett positivt sätt. Sist men absolut inte minst, tifona. Dessa supportrar med symaskiner har gjort storverk. Vilken, energi, glädje och passion de investerat.

Fubbickarna som tände en bengal under jättetifot mot Hif. Det kunde slutat mycket illa. Annars är det svårt att hitta något en guldsäsong.

---------------

John Börén

Guldet är väl nästintill självskrivet som årets höjdpunkt. Det 16:e SM-tecknet kommer jag minnas med särskild glädje över det spännande lagbygget. Om 2004 framför allt var ett resultat av ett lyckat värvningsarbete så känns 2010 års trupp mer delikat, mer avvägd och mer dynamisk. Blandningen av trotjänare, talanger och någon enstaka stjärna har både glatt och imponerat under hela säsongen.

Med risk för att låta alltför politiskt korrekt, jag blir stolt över klubben när den lyckas ta hand om och förvalta potentialen hos ungdomar med annorlunda efternamn än Svensson, Persson eller Jönsson. Spelare som Mehmeti, Molins, Sudic eller Rexhepi är i första hand fotbollsspelare. De ska förstås inte tvingas på politiska roller som invandrarrepresentanter eller integrationsdebattörer. Men signalerna som Malmö FF sänder ut när de matchar malmöiter med bakgrund från världens olika hörn känns väldigt sunda, särskilt i ett år som 2010. Det gör mig stolt.

Det känns kanske avlägset nu, men vad var det som hände fram till och med fotbolls-VM? Låt oss hoppas att parodin där vintersjuka fotbollsplaner följdes upp av ett två månader långt uppehåll under bästa årstiden går till historien som SvFF:s lågvattenmärken. Men pessimisten i mig känner att det är mycket begärt...

---------------

Ulf Nilsson

Det har varit mycket positivt det här året, men det går liksom inte att komma ifrån att det givet största och bästa är guldet. Vi svarade för en fantastisk säsong och att det dessutom blev en gastkramande avslutning gör saken än bättre. Guldet är hemma igen, och jag försöker nu intala mig själv att Håkan Jeppsson har rätt i det att vi nu är mer redo för ett guld än vad vi var 2004.
Men oavsett - Vi, Malmö FF, är bäst igen och det är egentligen allt som betyder något just nu.

Jag har varit inne på det förr. Trots att det i dag finns väldigt många fina spelare i MFF är Jasmin Sudic min personliga favorit. Att han då går och tokskadar sig tidigt och missar nästan hela säsongen är givetvis riktigt jäkla tråkigt.
Det som också är tråkigt är att Eddie Ofere aldrig fick någon större uppskattning. Trots att han under 2009 var fantastisk och även i år stundom viktig har han snarast varit en person som folk hånat och beskrivit som totalt värdelös. Att han nu spelar i Serie A verkar inte förändra något - För många är han en totalt oduglig spelare.
Jag tycker det är trist att vi inte kunde ge honom ett erkännande.

---------------

Alexandra Flodin

Årets bästa är MT96's underbara tifon som förgyllat detta guld och jubileums året.

Årets sämsta är att vår andratränare Pep lämnade föreningen.

---------------

Helen Johansson

”Det spelar ingen roll hur vi vinner. Bara vi vinner” sade Kalmars Henrik Rydström i en intervju till Expressen inför den allsvenska guldspurten hösten 2008.

Jag är glad att jag inte håller på Kalmar. Själv är jag nämligen den typen av supporter som helst vill se att mitt lag både vinner och spelar en attraktiv fotboll. Det bästa för mig under 2010 har varit sättet som Malmö FF vann SM-guld på. Man var inte bara det lag som tog flest poäng i årets allsvenska utan gjorde det också genom att spela en offensiv och underhållande fotboll.

Det absolut tyngsta ögonblicket under säsongen var när beskedet om Jasmin Sudics korsbandsskada nådde mig. Jag led oerhört med Jasmin som fick se större delen av 2010 spolierad på grund av sin knäskada. Ser fram emot att få se honom på fotbollsplanen igen efter uppehållet.

Det går inte heller att låta bli att nämna tomtarna på Svenska Fotbollförbundet. Det är för mig obegripligt hur Malmö FF kan bötläggas med 125 000 kronor för att supportrarna traditionsenligt firade mästerskapet på innerplan. Helt obegripligt!

---------------

Peter Lind

Att få se all glädje från så nära håll efter att ha följt laget i mest motgång de senaste åren.
All frustration, oro och nervositet exploderade till glädje på innerplan och i Stadions korridorer.

Att man inte får se vad ytterligare ett år under firma Pep och Rolle hade kunnat göra med laget.
Nu hoppas och tror jag att det kommer att gå bra ändå (för MFF alltså, lite mer tveksam till HBK)
men jag skulle gärna sett vad de skulle fösökt utveckla ytterligare.

---------------

Charlotte Persson

Jag tror att jag var som lyckligast 2010 när Jiloan Hamad gjorde första målet mot Mjällby i guldmatchen. Jag har nog aldrig skrikit ut så mycket glädje som efter det målet. Förlösande och avgörande på alla sätt. All nervositet och eventuell besvikelse bara flög bort och en fantastisk känsla tog vid. Äntligen är vi bäst igen och inget kan rubba oss i denna matchen. Guldet var klart. Vad kan någonsin vara bättre än en sådan känsla?

Efter att ha sett vilken kaos publikinsläppet på ståplats orsakade innan matchen mot Helsingborg så var det riktigt dåligt att man inte hade hittat en lösning till guldmatchen. Den matchen väntade ju minst lika mycket publik, vilket det också blev och mer därtill. Vad är felet på tillfälliga staket som kan bilda någon form av kösystem? Och därtill reservera några köer till de som kommer från marschen? Jag vet att detta handlar om pengar men jag hade också lagt pengar på ett årskort. Som tur var så var stämningen på topp bland supportrarna på grund av guldläget!

---------------

Simon Pålsson

Känslan när slutminuterna mot Mjällby var ett faktum. Mästarna från Malmö, här är vi.

Förmodligen hemresan efter matchen mot Helsingborg på Olympia.

---------------

Thomas Lundqvist

27 Oktober, Häcken borta. 0 – 4.Tre dagar tidigare hade Hiffsarna kört över Åtvidaberg med 3 – 0 hemma och satt och jäste som några Edvard Perssons efter ett julbord på Spången.Nu ledde dom ju igen….och nu skulle bara Häcken sätta några välkarvade käppar i hjulet för oss så skulle dom defilera hem pokalen.
Ja tjena.
Efter den fundamentala överkörningen av ett på pappret väldigt svårt bortamotstånd flög mina sista tvivel ut genom fönstret och även om jag inte ska vara så förmäten att säga att jag var säker så var i alla fall känslan efter den matchen väldigt stark och fylld med tillförsikt.
Jag tror att vi mentalt vann guldet den dagen. De Edvardliknande motståndarna från norr satte nog fan en och annan sillabid i halsen då. Kanske den som spökade mot Kalmar?

Drevet som gick efter slutsignalen mot Mjällby.Så gott som samtliga journalister och annat löst bloggerifolk frossade i Ragnarökosande beskrivningar av hur Malmö minsann nu var handlingsförlamade, skulle bli sönderköpta, hade en VD som i bästa fall kunde få jobb på Burger King, Hasse Borg var Antichrist (jag skojar inte…alltså han VAR Djävulen), juniorer lika bra som Messi som skulle förloras till Hiffsarna p.g.a. BK VDn och Antichrist, INGEN…jag säger det igen…INGEN hade nån som helst koll i MFF. Ingen alls.
Nu är det jul. Vad har hänt? Är vi blott en spillra av det lag som vann? Är vi raserade likt Babylons murar som ett AIK anno2009? Har vi kånkat?
Eh…nä.
I all min förståelse för sportjournalister med tillhörande bloggsvans måste jag få säga från djupet av mitt hjärta:
Gå och klipp er och skaffa ett jobb.