Los Angeles FC - Los Angeles Galaxy2 - 2
Blåvitt - Malmö 2-2: Klassmål räddade poängen
IFK Göteborg hade ledningen två gånger, men Malmö fick med sig en poäng från Göteborg efter två vackra mål signerade Simon Thern och Alex Nilsson.
Redan innan matchen kom det negativa besked. Ivo Pekalski tvingades lämna återbud på grund av skada och i någon mindre skala kom även ett tråkigt besked då Jimmy Durmaz inte fick en plats i EM-truppen. Knappast något överraskande besked, men man ska inte heller bortse från att Durmaz självklart haft en förhoppning om att hans EM-dröm skulle bli sann. I dag försvann det hoppet och ett sådant besked är knappast optimalt att få precis innan matchstart.
Rikard Norling valde att göra en ganska stor förändring då han i Ivos frånvaro valde att flytta upp Wilton på topp och ta tillbaka firma Friberg-Thern centralt på mitten samtidigt som Daniel Larsson placerades på bänken. Ett beslut som förmodligen grundade sig i att Norling var rädd för Blåvitts mittfält och att han därför ville att Wilton skulle bilda en trio med Friberg-Thern för att på så sätt vinna mittfältet. Jag kan givetvis ha fel i det, men jag förmodar att det var så det var tänkt.
Själv kan jag tycka att grundtanken är bra, men det är viktigt att man har ett djupledsspel också och som vi spelade i första halvleken saknades det helt. Wilton sökte sig mot mittfältet för att få boll och Ranegie spelade som han om han hade haft Daniel Larsson bredvid sig och det gjorde att Blåvitt ganska enkelt kunde flytta upp eftersom MFF inte hade något hot i djupled.
Om det var mittfältet, anfallet eller helt enkelt Blåvitt som blev avgörande kan såklart diskuteras men totalt sett över första halvleken var det inget snack om vilket lag som var det bättre. Blåvitt pressade högre, hade bättre kvalitet i passningarna och kändes framförallt betydligt hetare på sista tredjedelen. Göteborg dominerade och fick också in ledningsmålet. Som så många gånger under matchen hittade Blåvitt en yta bakom Miiko Albornoz och en helt galet osynkad MFF-backlinje fick problem när inspelet nådde Robin Söder. Daniel Andersson hamnade på ryggen på Söder, och när den blåvite ex-talangen (?) var stark i duellen föll Andersson och Söder kunde vända runt och lägga in 1-0. Ett mål som var ganska naturligt med tanke på spelet. Blåvitt var klart bättre, men skapade tack och lov inte så mycket farliga chanser.
Malmö hade det jobbigt, men lite som en skänk från ovan bjöds man in i matchen på ett lite udda sätt. WIlton Figueiredo drog en muskel på baksidan av låret, vilket tvingade Norling att justera laget. Han valde att sätta in Daniel Larsson och vips kunde inte längre Blåvitt stöta upp hur mycket som helst, och Malmö kunde ta sig in i matchen. Det tog också bara några minuter innan kvitteringen kom. Ett kvalitetsanfall där till sist Jiloan Hamad spelade snett bakåt till Simon Thern innan bollen skickades in högt i mål. Malmö rullade upp IFK ordentligt vid målet och Therns avslut från 16 meter med en redig bredsida var av högsta klass hela vägen.
1-1 i paus och det speglade kanske inte matchen direkt, men Blåvitts spelmässigt övertag gav inte speciellt mycket målchanser av hög kvalitet och på så sätt var det inte helt chockerande med ett oavgjort resultat till tekoppen i pausvilan.
I andra halvlek var spelet jämnare. Malmö hade hittat balansen i laget och var inte längre ett lätt hot för Blåvitts hårda press och djupledsspel. Ranegie fick en bättre yta att jobba på när Daniel Larsson höll ner backlinjen och det gjorde att man kunde få allt längre anfall. Någon kontroll över spelet fick MFF däremot inte utan det fortsatte att svänga fram och tillbaka - inte minst då Malmö hade enorma problem med samspelet mellan Pontus Jansson och Miiko Albornoz. Individuellt fungerar det bra, men deras samspel måste trimmas för att det inte ska bli de enorma ytorna som blir där gång på gång. Mot lag som spelar defensivt som utgångspunkt fungerar det normalt ändå (även om även sådana lag kan straffa oss i den ytan - lex Åtvidaberg), men mot lag som har en fungerande offensiv och en grundtanke bakom anfallen blir det jobbigt.
Det var också på nytt ett inspel från vår högerkant som gav nästa mål. Malmö hade tappat boll genom Ricardinho och när Blåvitt ställde om kom inlägget tidigt och väldigt oturligt var Pontus Jansson sist på bollen när han touchade bollen förbi en chanslös Johan Dahlin. Knappast något mål som kan räknas som ett stort misstag av Pontus, men ganska symptomatiskt då han helt enkelt inte har marginalerna på sin sida efter Häckenmatchen. 2-1 i den 78:e minuten och läget blev helt sonika betydligt sämre. Ett tungt mål inte minst då Simon Thern strax före missat ett jätteläge när Blåvitt gått bort sig och lämnat Thern ensam vid bortre stolpen - Skotten gick dock utanför.
Blåvitt hade dock också haft bra chanser före målet. Bästa chansen fick Söder när han serverades av Hysén efter att den EM-uttagne anfallaren snyggt vänt bort Pontus Jansson. Söders jätteläge förvaltades dock tack och lov inte utan skottet gick utanför. Inte så konstigt kanske om man betänker att Söder knappt gjort några mål sedan han slog igenom som 12-åring. Självfallet är han rimligen rätt trubbig då, även om hans mål tidigare i matchen höll hög klass.
Malmö jagade mål. In med Alex Nilsson istället för Hamad, som förutom assisten vid målet inte haft någon stor kväll, och på slutet valde man även att sätta in Markus Halsti för att på så sätt kunna flytta upp Pontus Jansson. Det såg länge ut att inte ge någon större effekt, men på övertid kom läget. Ett tidigt inlägg från Albornoz lyftes in i straffområdet där Ranegie, inte helt överraskande, gick till väders. Bollen studsade ner till Alex Nilssons som bjöd på ett riktigt klassmål. Han tog emot bollen på högerlåret och lät sen bollen falla ner till vänsterfoten som skickade in bollen intill stolpen bakom en chanslös John Alvbåge. Ett nytt viktigt mål på övertid av MFF!
----------------
2-2 är kanske inte riktigt det resultatet vi behövde om man betänker att Elfsborg vägrar tappa poäng på konstgräset. Samtidigt är ett oavgjort resultat, framförallt med tanke på sättet, absolut ett acceptabelt resultat på Gamla Ullevi.
----------------
Norling tog efter matchen på sig missen vid taktiken då han menade på att han inte var tydlig nog. Kanske var det så, men såvida inte tanken var att Ranegie skulle ligga högre upp har jag svårt att se hur vi skulle lyckats bättre med den startelvan vi hade.
----------------
Daniel Andersson kan väl lägga undan sin egna träning för en vecka och tokdrilla samspelet Albornoz-Jansson. Det måste bli bättre - förmodligen redan på torsdag.
----------------
Durmaz gör inte så många fel i matchen, men var betydligt anonymare än tidigare. Svårt att avgöra om det beror på att han själv var sämre, eller om Blåvitt stängde den ytan.
----------------
Ranegie fortsätter att vara väldigt jobbig att möta. Framförallt efter att Larsson kom in och Ranegie hittade en bättre position var han delaktig i de flesta anfallen av värde. Rent krasst känns han just nu betydligt bättre än exempelvis Tobias Hysén.
----------------
Jag har inga större problem med att Hysén togs ut i EM-truppen. Han är normalt en av Allsvenskans absolut bästa spelare, har kvaliteter som gör att han kan spela på många positioner och framförallt är han nog en person som är bra för truppen - även om han inte får spela en minut i EM. Men borde man inte ha varit bättre under våren för att få en plats i EM-truppen?
----------------
Nu ber vi till gudarna att Ivo är frisk till matchen mot Elfsborg på torsdag. Han behövs. Minst sagt.
Om nu Ivo inte kan spela mot Elfsborg hoppas jag innerligt ändå att Wilton återfinns centralt. Thern-Friberg har individuellt kvaliteter, men samspelet fungerar inte fläckfritt och vi behöver mer tyngd.
----------------
Alla till Stadion på torsdag. Du behövs! Ja, du!
