Camp Schnitzel: Daniel Andersson om slutet
Daniel Andersson gör sin sista match som spelare i MFF imorgon. Det vill säga om han gör sitt jobb rätt nästa år.
En av de allra största i MFF-tröjan lägger nu alltså mer eller mindre av. Daniel har sammanlagt spelat tretton år i MFF. Han har gått från offensiv mittfältare som var erkänt duktig på frisparkar till en placeringsskicklig och spelintelligent mittback. Mellan detta har han hunnit bli bespottad, hyllad och älskad. När resten av det svenska landslaget vacklade under EM 2008 var Daniel ett utropstecken som höll samman det svenska mittfältet så gott det gick.
Daniel tycker dock inte att detta känns som ett avslut; "Det har varit mycket fokus på den här matchen. Jag har inte riktigt hunnit tänka på det. Sedan har jag haft och har så mycket jobb inför nästa år med planeringen. Jag har mest gått in i det och tar det som det kommer."
Jag läste det senaste numret av Offside på vägen ner till Wien och höjdpunkten i detta nummer var utan tvekan Per "Texas" Johansson skildring av de sista dagarna som fotbollspelare. Nu är Texas situation rätt olik Daniels. Texas avslutade som bänknötare i Superettan med allt vad det innebär. Daniel satt som kapten på podiet på en presskonferens inför en match i Europa League. Ändå är hans fokus på hans jobb nästa år och faktum är att om han gör ett bra jobb som försvarstränare kommer hans tjänster inte behövas på planen; "Jag hoppas verkligen det blir så. Det innebär att jag gjort ett bra jobb. Det skulle också innebära att vi haft en skadefria mittbackar och att det går bra för dem."
Jag frågar om Daniel kommer att vara extra taggad imorgon med tanke på att det ju kan bli sista gången han tar på sig MFF:s matchtröja. Personligen blir jag ledsen av tanken på en startelva utan Daniel Andersson och ett MFF utan hans namn med på trupplistan. Jag har växt upp med Daniel Andersson. Han och Yksel Osmanovski var de stora anledningarna till att jag började följa MFF och när Daniel stack till Italien satt jag bänkad framför TV:n varje gång Bari spelade. Fast Daniel är inte riktigt lika sentimental; "Extra taggad? Alla som känner mig vet att jag alltid ger allt jag har, så jag är alltid heltaggad."
Daniel har varit med om att vinna två sm-guld i Malmö, men han nämner andra höjdpunkter i sin tid i MFF också; "Det är svårt, det har varit väldigt mycket. Några fina minnen i år, Glasgow-matcherna var ju riktigt fina. Sedan hade jag några på 90-talet som var rätt fina när vi var ute i Europa då också. Nej det är svårt att välja någon exakt höjdpunkt. Sen kommer man ju självklart ihåg debuten också. Man kommer in och gör mål mot ärkerivalen."
Sedan visade jag honom filmen på Rikard Norlings westside-tecken. Daniel tyckte att det var sjukt roligt. Där står jag, fjorton år efter att ha stått och bett om hans autograf utanför stadion och får Daniel Andersson att skratta på hans sista presskonferens som lagkapten i MFF.
Jag kommer att sakna Daniel Andersson.
