Camp Sjöko: "Det finns konkreta bud på bordet"
I ett år har Per Ågren varit sportchef i Malmö FF. På plats i Florida berättar han för Himmelriket om den turbulenta säsongen 2011, med Roland Nilssons flytt till FC Köpenhamn, avbrutna matcher och segdragna kontraktsförhandlingar. Han säger att han har lärt sig mycket av det.
Per Ågren har fått delta under dagens träning. Han har bistått tränarna med att fördela och hämta bollar. Trots att han fortfarande ser ut att vara i bra form sen sin egen karriär som spelare, rinner det en del svett från hans panna ner i ansiktet. Värmen kan i och för sig också vara en trolig förklaring.
När han pustat ut ett tag och fått av sig skorna frågar jag hur han ser på sitt första år som sportchef i Malmö FF.
– Det har varit upp och ner. Väldigt händelserikt. Min första vecka, då kom beskedet att ekonomin gått 33 miljoner back. Sen gick det bara ungefär en månad innan tränaren (Roland Nilsson) aviserade sin önskan om att få gå till FC Köpenhamn. Då började hela den cirkusen.
– Sen hade vi en väldigt stark start på Allsvenskan, som hjälpte till lite för att få visst andrum, för att hitta den rätte. Som vi till sist tyckte oss funnit i Rikard Norling. Det var mycket på våren runt de sakerna.
– Därpå slängdes vi in i Europaspelet med mycket matchande, och så kom avbrutna och uppskjutna matcher, som vi fick se till att klara av på bästa sätt. Det blev en väldigt lång och ovanligt utdragen säsong; 46 tävlingsmatcher från april till december.
Utdraget blev också diskussionerna kring en del spelares utgående kontrakt, framför allt gällande Ricardinho och Agon Mehmeti.
– Det stämmer. Det är sånt som i och för sig tillhör spelet och vardagen, men det var lite väl långa processer. Det är något vi drar lärdom av också, att vi bör sätta punkt lite snabbare.
Du måste ha haft en bild av hur det är att vara sportchef.
– Ja.
Stämde den bilden med hur det blev?
– I stort gjorde den det. Kanske trodde jag att det var lite mer av en vardag där man kunde ha mer tid till strategiskt tänkande och lägga upp saker som skulle hålla på längre sikt. Jag var inte heller så bra på att säga nej. Inte minst mot journalister som ständigt pockade på uppmärksamhet och ville veta vad som hände och gällde. Jag hittade inte riktigt den nödvändiga balansen.
Känner du att du har vuxit in i rollen bättre nu?
– På ett helt annat sätt, ja.
Bättre?
– Bättre, ja. Absolut.
Känner du dig bekväm i den?
– Ja, det gör jag. Men i den här branschen vet man att det skiftar ständigt och jämt. Fast nu tycker jag att vi har bäddat för en bra säsong och att det känns stabilt och komfortabelt.
Media skriver och supportrar tycker. Alla spekulerar, men bara du sitter på egentliga fakta. Känner du aldrig för att bara skrika ”lägg av, ni vet inte vad ni pratar om”?
– (Skratt) Jo, visst händer det. Där kan du välja på… du skulle egentligen vilja gå ut och berätta allting, för hade ni vetat allting så hade ni aldrig sagt eller skrivit detta eller detta. Samtidigt måste vi förstås hålla på saker för att skydda klubben. Alternativet, att ständigt lämna ut vad som försiggår, skulle vara till vår nackdel. Det hade lett till att göra mitt jobb ännu svårare. Därför blir det dessa ”inga kommentarer”.
Samtidigt åker du på en del stryk i media av och till, mycket kanske beroende på att fakta inte framkommer, utan det tillåts att spekuleras. Hur hanterar du den biten, eller rättare sagt, hur hanterar din familj den biten att läsa saker som kan vara negativa om dig?
– När det gäller familjen tror jag att de förstår. Jag har inga problem att förklara för dem och få dem att förstå. Fast nu tycker jag själv inte att jag har blivit så hårt ansatt, inte vad jag vet i alla fall.
Kanske var det framför allt turerna runt Roland Nilsson förra säsongen, att det drog ut på tiden att släppa honom och hitta en ny tränare, som jag tänker på. Där skrevs det en hel del om att ni var dåligt förberedda. Då faller det av förklarliga på dig, som sportchef.
– Indirekt gör det absolut det. Men där tycker jag nog att det lades mer på klubben, på det som jag ärvde och hur långt framme man var i de sakerna. Och sen försökte jag lägga mitt pussel där. Jag sa vid ett flertal tillfällen att ”hög fart har aldrig kompenserat fel riktning”. Visst, vi skulle ha kunnat satt till en tränare direkt och slängt ut Rolle, som många ansåg hade varit det bästa. Kortsiktigt hade det kanske gett en lite bättre effekt, men inte långsiktigt. Och vi måste jobba på lång sikt. Vi hade kanske fått in en tränare som inte hade varit den rätte, och så hade vi fått göra korrigeringar i år på nytt. Eller så hade vi fått en tillfällig tränare som inte hade vunnit auktoriteten och spelarnas förtroende, för att de visste att han skulle försvinna i december.
– Med det som utgångspunkt tänker jag att vi gjorde rätt som tog lite längre tid på oss för att hitta rätt tränare för Malmö, även 2012 och framåt.
Det var aldrig aktuellt att släppa iväg Rolle och låta de assisterande tränarna Anders Palmér och Leif Engqvist ta över tills en ny tränare var på plats?
– Vi funderade på det. Men jag ville inte sätta Leffe och Palle i den sitsen, för jag tyckte vid den tidpunkten att det funkade åtminstone hyfsat bra med Rolle.
Men det var en chimär, eller hur?
– Ja, det var det, visade det sig. Jag ska inte säga något annat än att situationen då inte var bra. Då skulle jag ljuga. Rolle ville inget hellre än iväg, samtidigt hade vi pågående förhandlingar med FCK. Där var det också viktigt att sköta våra kort på bästa sätt, och utifrån det perspektivet var det inget bra alternativ att slänga ut Rolle då. Vi var tvungna att, på sätt och vis, skydda klubbens tillgångar. Det kanske inte alla såg och förstod.
I år har klubben fem spelare med utgående kontrakt (Wilton, Daniel Larsson, Johan Dahlin, Jimmy Durmaz och Markus Halsti). Hur viktigt är det att vara ute i god tid där för att inte hamna i samma sits som förra året?
– Alltså, det där är något man ständigt tänker på, och det är många som tycker att vi ska vara ut i god tid, ännu godare tid än vad vi är nu. Låt oss säga att du skriver ett treårskontrakt och de som då menar att vi ska vara ute i god tid, då ska vi redan efter ett år omförhandla kontraktet. Då blir det på sätt vis som ett ettårskontrakt där det pågår en ständig förhandling. Du måste spela lite innan det är rimligt att gå in och prata om en förlängning, det gäller både för spelaren och för klubben.
– Där jag är i tankarna nu, tycker jag att man kan börja prata på hösten ett drygt år innan ett kontrakt är slut. Jag tycker inte att det är lönt, även om det alltid finns undantag, att börja tidigare. Då kommer du ständigt och jämt, med varenda spelare, att hålla på med kontraktsdiskussioner.
– Då tror jag mer på att sätta gränser. Ha en plan på hur lång tid det ska ta innan man kommer fram till om man ska förlänga eller inte.
Alltid är det inte bara en fråga om pengar, inte sant? Ibland kan det vara så enkelt att spelaren vill ut på nya äventyr, oavsett vad ni erbjuder honom.
– Så är det. Vi har inte direkt investerat i några 30-åringar, om jag får uttrycka det så. Vi tycker att det är roligare, bättre och mer intressant att titta på lite yngre spelare och kunna utveckla dem, förkovra dem med hjälp av en väldigt duktig tränare och ledarstab. Där vill vi vara en attraktiv klubb för dessa yngre; kommer du hit har du bra utvecklingsmöjligheter, du kommer till ett förhoppningsvis vinnande lag och du ökar dina chanser att komma vidare i din karriär.
– I den bästa av världar, när vi har dem under kontrakt, kan MFF få en peng när de försvinner ut i Europa, och på det sättet hamna i en god spiral. Detta i motsats till att investera i en 30-32-åring, där du kan få ett par bra år, men sen ingenting mer.
Kan du berätta något om hur långt gångna diskussionerna är med de fem vars kontrakt går ut 2012?
– Vi har ju pratat ett antal gånger, och det finns konkreta bud på bordet, som vi nu diskuterar kring. Det är så mycket jag väl kan säga. Och där börjar det väl gå mot att vi får komma till ett avgörande snart. Det kommer inte att bli något som dras ut hela våren och sommaren, utan ett beslut kommer inom en rätt så snar framtid.
Så att de spelare som inte vill förlänga i stället kan säljas till sommaren och MFF får in lite pengar för dem?
– Ja, typ så.
Jag tänker mig att baksidan av ditt jobb måste vara att meddela spelare att ni inte längre vill ha kvar dem?
– Så är det. Jag vill bara lägga till, på tal om det, att baksidan av att medvetet ha satsat på de lite yngre spelarna, är att vi får jobbare för att bibehålla en kontinuitet. Och det är ett val man får göra, och som vi har gjort. Om du går på en allsvensk match i dag och tittar på scouterna som sätter sig i bänkarna, så börjar de med att stryka alla namn som har en ålder på 25 år och uppåt i princip. Men jag tror ändå att det är en fördel, att det är rätt väg att gå.
– På din fråga kring de spelare man inte vill ha; av de spelarna som vi inte förlängde med i fjor till exempel, så var det många av dem som kände på sig… man har en förhoppning, men man vet också att en del av att spela på den här nivån så ingår det att inte alltid få förlängt med en klubb. Jag tror att man som spelare har en beredskap. Har man inte det, vet man nog inte riktigt vad man håller på med.
– Det är svåra beslut och svåra samtal att ta, samtidigt känns det som sagt att det finns en beredskap hos spelarna. Det hoppas jag att det gör.
