Camp Sjöko: Filip Helander ser framåt
Förra året gjorde Filip Helander allsvensk debut. På lägret i Florida imponerar han på träningarna. För Himmelriket berättar han bland annat om sina mål och vad han inte skulle säga till Daniel Andersson.
Jag får naturligtvis skylla mig själv för att MFF-mittbacken Filip Helander tittar undrande på mig efter måndagens träning. Jag har precis ställt frågan om han har påbrå, underförstått: har han någon att brås på när det kommer till fotbollen. Alltså en pappa eller farfar eller morfar, lägger jag till för att göra bättre ifrån mig.
– Ja, jag har en pappa, säger han tvekande.
Han ser ut att fråga sig själv varför han gick med på den här intervjun. När vi rett ut misstaget genom att jag förtydligat mig, svarar han att det är ingen annan i släkten som spelat fotbollen på den här nivån.
Vi lämnar det.
Filip har ett lärlingskontrakt som sträcker sig till och med 2013. Fast om det går riktigt bra i den himmelsblå tröjan kan det förstås bli ett A-kontrakt tidigare än så.
– Det är upp till klubben när de känner att jag är redo för det.
Känner du att du ligger många steg bakom Pontus Jansson med flera mittbackar?
– Jag känner att jag har några nivåer kvar att klara av innan jag är där. Jag behöver utvecklas mer och förbättra mig på en del saker.
Som vad till exempel?
– Tryggheten med boll kanske, är en sak. Också finns det detaljer i passningsspelet som behöver förbättras. Sen behöver jag mer rutin, men det har ju med åldern att göra.
Om vi vänder på det, vad tycker du är dina främsta styrkor som fotbollsspelare och mittback?
– Jag är duktig i försvarsspelet när det kommer till en mot en, och mitt huvudspel är jag rätt nöjd med. Jag känner att jag är rätt stark i kroppen.
Under dagens småplansspel var Filip Helander i det unga laget tillsammans med bland andra Dino Islamovic, Alex Nilsson och Filip Stenström. I en vattenpaus, medan de äldre mötte de mellangamla, instruerade han några av sina medspelare hur han tyckte att de skulle ha gjort i en spelsekvens. Han höjde inte rösten, men det syntes att de andra ungdomarna lyssnade på honom.
Jag frågar honom om han är en som styr och ställer även på planen.
– Nja, jag vet inte. Det är nog något som jag också skulle behöva utveckla. Jag försöker prata med mina lagkamrater, men det är naturligtvis en sak jag måste jobba mer på.
Som mittback har du överblick och det är väl tänkt att som sådan så ska du dirigera laget en del, eller hur?
– Ja, det stämmer.
Gör du det? Jag tänker på att du är en av de yngsta spelarna och du har några äldre som Wilton och Ulrich i laget. Säger du till dem att ”rör på fötterna, killar” under en match?
– Det är ju inte direkt så att man klagar på dem, inte på de där äldre spelarna. Det gör man inte. Att instruera däremot är ju inget fel att göra; det vill de själva att man ska göra. Där handlar det om att hjälpa varandra på planen. Det har inte de äldre något emot.
Men du säger inte till Daniel Andersson att han är långsam eller något liknande?
– (Skratt) Nej, det gör jag inte.
Förra året fick du göra allsvensk debut (mot Syrianska). Lever du fortfarande på det?
– Nästan faktiskt. Det var fantastiskt att få göra debut, och det gick bra för mig och för laget. Men nu är det nya tag, fotboll är en färskvara.
Är ditt personliga mål att göra någon tävlingsmatch den här säsongen?
– Ja, det är klart att det är. Mitt mål är att få spela en del matcher och att fortsätta utvecklas för att kunna ta nästa steg. Och sen, kanske säsongen efter denna, kunna ta en ordinarie plats. Men det kan gå snabbt i fotboll. Jag kan få en jättebra sommar och spela en del i höst, man vet aldrig.
Ja, det räcker att se på Pontus Jansson. Under våren 2011 var han i Roland Nilsson frysbox och sen kom en skada när Rikard Norling kom hit. Då fick och tog han chansen.
– Precis. Det är så jag tänker. Ligger jag nära startelvan och så plötsligt kommer det en skada, då kan jag vara ordinarie. Man vet aldrig vad som händer och det gäller för mig att vara beredd.
Många menar att du är en framtida storback. När du läser sånt om dig själv, hur reagerar du då?
– Det är bara kul. Det är inget som jag känner någon press över. Jag hoppas att de som säger det om mig får rätt.
Malmö FF har fått fram många mittbackar på sistone, och fler lovande hittas bakom Pontus, Jasmin och dig. Vad är förklaringen?
– Naturligtvis beror mycket på att det finns bra tränare. Men jag tror även en del i detta är att vi backar får ta mycket ansvar i P16 och så. Det brukar alltid finnas någon riktigt bra mittback i varje årskull. Att vi får en bra utbildning i yngre år är nog det som ligger bakom att där finns så många mittbackar nu. Sen är det förstås så att framgång föder framgång; kommer flera yngre fram ser andra det och då kanske de satsar på att bli en ny framgångsrik mittback.
