Camp Sjöko: Jasmin Sudic - en hommage
I dag gjorde Jasmin Sudic comeback efter lång skadefrånvaro. Det blev en bejublad kvart. Efteråt var han nöjd.
Just som klockan slog 12 här i Bradenton, Florida, signalerade den assisterande domaren för ett MFF-byte. Ut klev Markus Halsti, som var den enda av startspelarna som blev kvar efter de första 45 minuterna, och in på den fantastiska gräsmattan sprang Jasmin Sudic.
Då återstod det 15 minuter av matchen, vid ställningen 1-1. Markus hade ärvt kaptensbindeln av Ulrich Vinzents till den andra halvleken, nu tog comebackande Jasmin den. Det kändes helt rätt. Rätt och riktigt. Från läktarplats och ledare och Himmelriket kom jubel och applåder. Det var onekligen både skönt och välkommet att se mannen som dricker fotogen vara tillbaka.
Efter matchen blir han omkramad av Ricardinho, som når Jasmin till naveln, och sen av Johan Dahlin. Det är en märkbart nöjd och glad innerback som tar i hand och säger tack när jag hälsar honom välkommen tillbaka.
Knäet är omlindat och det är möjligt att han i morgon får köra rehab, eller så höll det så bra att han bara behöver ta det lite lugnare på träningen. Han vet inte. Han vill inte spekulera i det. Just nu vill han bara njuta av kvarten på planen.
Jasmin har fått en status i föreningen hos oss supportrar som få brukar erhålla. Jag ringde runt till olika personer för en enkät 2010. Jag minns inte om det var Nisse Hellberg från Wilmer X (det kan ha varit någon annan) som hade honom som sin absoluta favoritspelare. Detta var för två år sen alltså, strax innan han skadade sig. På Facebook har han egen fansida, vilket inte är jätteovanligt, men hans har betydligt fler ”vänner” än de flesta andra.
Trots två korsbandsskador har han inte gett upp. I dagens match klev han in i en del situationer som om det gällde en VM-final, men som han själv säger:
– Detta är min spelstil. Det finns inga antingen eller. Jag ska se till att motståndarna inte gör mål, och det ska göra ont hos dem om de vill försöka.
Inte konstigt att en spelare blir populär med sådana uttalanden.
Han svettas ymnigt där han står på planen efter att Ricardinho och Johan Dahlin har lämnat honom. Han säger att det var jobbigt i dag, att även kvarten sög musten ur honom. Han säger att konditionen har en del att hämta. Men hans ögon glöder. Jag får intrycket av att han inte vill gå därifrån. När jag klappar honom på axeln för att gå därifrån, och säger välkommen tillbaka tackar han.
Och står kvar. Han står ensam kvar medan de andra spelarna har lämnat sen ett tag tillbaka. Till slut lämnar han. Med långsamma steg. Han går rak i ryggen och ser fortsatt väldigt nöjd ut. Nöjd ska han vara. Nöjdheten har han gemensamt med många himmelsblå.
Igen, välkommen tillbaka, Jasmin!
