Camp Sjöko: Jimmy Durmaz vill ha ett SM-guld till

Vår vänsterspringare berättar om sina tankar inför 2012.

Jimmy Durmaz står kvar ett tag efter söndagsträningen och nöter frisparkar. Vänsterskruvar över 'murattrapperna' av metall, som knorras in mot det vänstra krysset. Lite som Fribergs frispark mot DC United häromdan. Fast med andra foten.

Vi pratas vid innan han drar sig tillbaks till IMG-anläggningen för lunch.

Lite tuffare träning idag?
- Ja, vi körde på med lite löpning och fick träna utifrån våra egna positioner. Utan boll, med boll, så det var skönt faktiskt. Det behövs. Det är ändå försäsong - det är viktigt och skönt att vi får springa i våra egna positioner, och slippa springa i parken. Jag föredrar mer matchlikt.

Minus tio hemma också.
- Ja! Så det är skönt att springa här i över plus tjugo.

Din känsla nu inför 2012?
- Den är jättebra, faktiskt. Det känns som om alla i laget är taggade inför ett nytt år, och vi vill försöka vinna ett SM-guld till. Personligen vill jag ha två SM-guld, och det vill de andra som har ett guld också. Det är många som har ett, men det är inte många som har två. Det är hungrigt i truppen, och det är ungt - det känns riktigt bra. Spännande. Särskilt med Jörgen och Danne nu som assisterande. Det blir en ny dimension med det här att vi får jobba utifrån våra egna positioner. Jag tror att det kommer att utveckla oss mycket.

- Jag ser bara positivt på att man får mer tid på att träna på den position man faktiskt har. Jag tror det är mycket så utomlands, du kör på din position och inte som en mittback eller innermittfältare - är jag yttermittfältare ska jag köra som en yttermittfältare. Sen är det klart, man har träningar med hela laget också när man kopplar ihop allting. Men i offensiv tredjedel är det ju oftast en innermittfältare, yttermittfältarna och anfallarna som kombinerar. Och då ska man jobba ihop och hitta de här kombinationerna. Så på det sätt vi körde idag, och som vi har kört innan, tycker jag är riktigt bra.

Om man tittar på din roll, så är du en spelare som bryter mönster, utmanar. Hur uttalade är de uppgifterna?
- Men vi har mycket frihet. Det är mer ... om jag vill bryta mönstret så bryter jag mönstret. Grabbarna ska veta att när jag får bollen så kan jag göra min gubbe. Eller så kanske jag spelar. Men de måste alltid vara med på att jag ska spela. Gör jag min gubbe så måste de ändå ta en löpning för att öppna upp för mig eller för en passning. Så det där tränar vi mycket på - även om jag som har bollen utmanar min kille måste jag ha en medspelare där för att kunna vägga, för att kunna göra grejer. Så absolut, det här med att bryta mönstret, det är nåt som fortfarande finns kvar.

Psykologin då ... du möter en högerback, hur viktigt är det att få ett psykologiskt övertag, hur viktigt är det att sätta de första dribblingarna?
- Förut kände jag att jag var tvungen att lyckas i början. Nu bryr jag mig inte så mycket om det. Jag vet vad jag kan. Misslyckas jag första gången hindrar det mig inte från att utmana andra, tredje, fjärde gången också. Om det är läge för det! Jag har blivit lite smartare i värderingarna - när jag ska utmana, när jag ska släppa bollen. På det sättet har jag mognat. Men det här med psykologiskt övertag känner jag inte är så viktigt längre.

Europaspelet var lärorikt?
- Jag lärde mig otroligt mycket. Speciellt i offensiven för min position. Jag har kollat på matcherna i efterhand, hur motståndarna gör, hur vi gör ... det är stor skillnad på värderingar och så. De tappar nästan aldrig bollen i onödiga lägen, vilket vi gjorde. Så vi har lärt oss mycket.

När du då ska möta spelare du vet är bättre än de du möter i allsvenskan, går du in i matchen med ett annat mindset?
- Nej, det gör jag inte. Jag tänker på att jag ska ta mig förbi, och jag lyckades också ta mig förbi några gånger. Men det är klart att det är svårare där ute än hemma i allsvenskan. Hemma i allsvenskan har vi bollen mycket mer, men ute i Europa fick jag kanske en eller två chanser att utmana. Men jag var absolut inte rädd för nånting, jag körde på där på samma sätt som i allsvenskan. Så här efteråt har jag lärt mig mer om när jag ska utmana, när jag spela på ett tillslag och gå för att få tillbaks bollen. Återigen, jag har lärt mig otroligt mycket.

Det hände en hel del ifjol att du och Jiloan bytte kant?
- Jag spelade rätt så mycket till höger, det gjorde jag. Men det var speciellt när Jille var skadad. Ett tag fick jag spela mycket på högerkanten och det kändes bra för min egen del. Jag fick komma in i banan och skjuta mycket. Så jag är absolut inte främmande för den positionen. Jag fick spela där i landslaget och gjorde mål. Det är en bra egenskap att ha, att kunna spela på båda kanterna. Bryta in, hitta instick, hitta ett spel med anfallarna - det blir lättare när jag kommer in från höger att hitta anfallarna med vänstern, passningarna blir säkrare med vänstern och jag kan lättare hitta instick bakom backlinjen. Och så vet folk att jag har ett bra skott. Då kanske de trycker på när jag kommer in, och då kan jag släppa den mot anfallarna. Eller så backar de hem, och då tar jag avslut.

Apropå landslaget, det gick bra där i Qatar?
- Ja, det gick riktigt bra, faktiskt. Jag fick hoppa in i första matchen, utmanade, tog för mig, kom runt, slog några inlägg. Jag hade några chanser i första matchen, men tyvärr var det just första matchen och jag var inte riktigt matchvan.

- Andra matchen startade jag och det kändes riktigt bra. I första halvlek hade jag ett par chanser men tyvärr gick inte bollen in då. Sen i andra halvlek bytte jag kant, och ...

Då gick den in?
- Då gick den in direkt, första avslutet. Jag tycker jag spelade bra rätt genom hela matchen. Och på träningarna kändes det ännu bättre.

Ett EM väntar, och Hamréns trupp känns ju till stora delar satt redan. Men kollar man på yttermittfältsplatserna så känns ju i alla fall inte alla fyra hundraprocentigt spikade. Är det nåt du tänker på?
- När jag går ut på träningar och matcher så är det absolut inget jag tänker på. Då vill jag göra så bra som möjligt ifrån mig för mitt klubblag, och gör jag det får landslagsledningen upp ögonen för mig. Jag har visat att jag är en bra spelare. Erik Hamrén och Marcus Allbäck berömde mig rätt så mycket på träningarna där nere och det kändes jättebra.

- Men det är klart jag tänker på EM. Det är den största drömmen att få spela där med det svenska landslaget. Men jag vet ju att chanserna är mindre än för vissa andra positioner kanske ... de har ju bra spelare på min position. Men man vet aldrig, det kan komma skador, spelarna kan ha dålig form eller att de inte får spela i klubblaget. Så gör jag det bra i allsvenskan, och Erik tycker jag gör det tillräckligt bra, så hoppas jag verkligen att jag kommer med.

2012, och en oundviklig fråga: det är sista året på kontraket. Funderingar redan nu?
- Nja, faktiskt inte. Det är klart, på ett sätt funderar jag på min framtid och jag vill ju ut i Europa så småningom. Det är en pojkdröm jag delar med alla andra fotbollsspelare har. Men jag har ett år kvar ... vi har fört lite samtal. Det känns bra, riktigt bra, med Malmö. Jag trivs väldigt bra med laget.

Finns det några tidshorisonter?
När jag bestämmer mig? Nej, nej. Jag spelar här nu och jag har ett år kvar här. Folk tror det är värsta grejen när man bara har ett år kvar, men vi för ju samtal hela tiden. Vi vet var vi har varandra. Vi är många spelare som har ett år kvar, och det går inte att bara skriva på hur som helst, vilket kontrakt som helst. För det ska gynna både mig och min familj, och det ska vara bra för Malmö också. Jag vill ju att klubben ska få pengar för mig om jag drar vidare. Sen gäller det att komma överens om ett kontrakt som jag tycker är bra för min egen del också.

Helt annan fråga då ... du är ju känd som mannen som bara gör snygga mål. Ifjol så var det då en i krysset mot Milan, kanonmål efter frisparksvariant mot Kalmar, volleyn mot Djurgården och en skruvad historia mot Norrköping. Men! Så kommer då målet mot Halmstad, liggande ... förklara!
- Ja, det kom där. Men jag tycker att det var ett riktigt snyggt mål, om jag ska vara ärlig. Om man ser till hela spelet, ett riktigt snyggt spelmål. Jag får bollen av Jille - han hittar mig mellan deras mittfält och backlinje, jag väggar med Larsson och han sätter tillbaks den bakom deras backlinje. Det kändes lite mer som ett Barcaspel. Men sen så ... ah. Själva målet var ju inte snyggt. Jag fick toffla fram bollen ... men det var ett mål!

Exakt! Men jag ville höra din förklaring.
- När man ser de andra målen tänker man, ja, han kan göra skitmål också. Och jag hoppas jag gör fler skitmål, för de är lika viktiga som de snygga målen. Men det är klart, hade jag fått välja att få göra ett kryssmål till istället hade jag hellre gjort det.