Camp Sjöko: Miiko Albornoz hatar att förlora
Miiko Albornoz värvades från BP under sommarens transferfönster ifjol. Nån vecka senare var han bara en hårsmån - eller snarare, en kroatisk målvaktsräddning med underskruv - från att skjuta MFF till Champions League. Och nu blickar han framåt mot 2012 års säsong.
Måndagsträningens tvåmålsspel är slut och Miiko Albornoz slår sig ner i skuggan.
Du kom ifjol, mitt under brinnande säsong. Hur snabbt gick det där egentligen?
- Det var helt sjukt. Jag kommer ihåg att jag spelade superettan-match mot Falkenberg. Och sen, två-tre dagar senare, blev jag presenterad inför 23,000 åskådare vid Milanmatchen. Det var ett stort steg, men det kändes bra. Jag hade ju ändå gjort en del allsvenska matcher för BP, så jag visste vad jag kom in i. Men det var steg ett. Att sen vara med i europaspelet och Champions League-kvalet, det är sånt jag drömt om.
- Ett par dagar senare åkte jag till Zagreb med truppen. Det var fantastiskt.
Och sen, i hemmamatchen mot Dinamo, bara en turlig målvaktsräddning från evig legendstatus.
- Ja ... jag tror att det där sitter lite i allas huvuden. Även idag kan jag kolla på det och tänka på det.
Det ser ut som om Zagrebmålvakten på nåt sätt lyckas få lite underskruv på bollen, och därför når du inte fram?
- Precis. Den snurrar ... hade han bara träffat så att bollen studsat lite mer rakt ut hade jag bara kunnat lägga in den. Det är små marginaler.
Hur svårt är det då att komma mitt i en säsong, till en grupp som är etablerad och har haft en försäsong tillsammans?
- Jag tänker inte så. Jag började förbereda mig så fort jag visste att jag var klar för Malmö, och min inställning var att jag ska prestera i Malmö. Mitt fokus var inte på någonting annat. Så fort man landar i ett lag vill man bara kriga för en plats, liksom. Det är bara att köra. Så det var mina tankar, det var det mitt fokus låg på. Jag ville spela direkt - jag är sån, så fort jag har kommit till ett lag så vill jag bara spela. Sen fanns ju chansen att jag kunnat få spela första matchen, men det tror jag hade varit för tidigt. Jag hade knappt tränat ett pass med laget ens.
Men nu får du en hel försäsong med laget. Hur känns det?
- Det är skönt! Nu får jag vara med laget i uppbyggnaden så att vi tillsammans kan hitta nånting bra inför den här säsongen. Så det känns bra.
Nu kör ni en del 'positionsindelad' träning och du är då en av ytterbackarna. Utan att ha nån exakt statistik så känns det som om du ifjol spelade minst lika ofta - förmodligen mer - på yttermittfältet. Så hur ser du på ytterbacksrollen?
- Nej, men jag kan spela på båda positionerna. Det gjorde jag i BP också - där var jag både yttermittfältare och vänsterback. Men i U21-landslaget har jag mest spelat vänsterback. Så jag trivs bäst som vänsterback, det gör jag. Men jag kan även spela på yttermittfältsplatserna, och innermittfältet också. Men jag tror jag kan komma längst som vänsterback, så det är det jag vill kriga om.
Tuff konkurrens.
- Absolut. Det är tuff konkurrens på varje position. Men det är bara att köra. Jag är här för att spela så mycket som möjligt. Och för att utvecklas.
Vad känner du framförallt att du vill utveckla?
- Jag vill utveckla allting, både mina spetskvaliteter och mina svaga sidor. Jag ser mina främsta egenskaper som tekniken och min vänsterfot. En känslig vänsterfot.
Det blir ju gärna så, att när man börjar spela fotboll och upptäcks vara vänsterfotad är det så självklart att man ska spela till vänster att högerfoten nästan blir lidande.
- Ja, exakt.
Du spelade alltid till vänster när du var barn, gissar jag?
- Alltid. Men jag kan även spela till höger och bryta in. Jag var mest högermittfältare i BP, faktiskt. De ville att jag skulle komma in från kanten och skjuta.
Personliga mål - sätter du upp sådana för året?
- Absolut! Men jag föredrar att hålla dem för mig själv. Tråkigt svar, men ...
Helt OK såklart. Men om man tittar på laget: vad kan hindra oss från att vinna guld i år?
- Jag känner att vi har en bred trupp med många bra spelare. Så om vi inte får alldeles för många skador, eller en dålig start med en massa förluster, så ... jag tror det är viktigt att få en bra start, få upp självförtroendet och liksom känna att vi är så bra som vi vet att vi kan vara. Bara vi får vara skadefria och kör vårt spel så tror jag det kan räcka långt.
Största konkurrenterna, som du ser det?
- Jag vet inte ... jag har ju sett att Göteborg värvat mycket, men man vet inte riktigt hur bra de är ... men jag lägger ingen fokus på det. Jag fokuserar på vårt spel - vi ska försöka vinna varje match, det är det vi går ut på planen för.
Är du en dålig förlorare, skulle du säga?
- Ja. Jag är den sämsta förloraren, jag hatar att förlora. När jag var yngre grät jag efter träningarna - att förlora är det värsta jag vet. Men jag tror att vi är tjurskallar allihopa. Vad gör vi här annars, liksom? Man måste ha vinnarmentalitet. Och jag är extrem, jag blir jävligt sur när jag förlorar.
