Camp Sjöko: Simon Hollyhead vill maximera prestationer
Han brinner för att utveckla spelarna. Himmelriket tar pulsen på mannen med titeln 'Assistant Coach, Physiology'.
Rikard Norling beskriver Simon Hollyhead som en väldigt viktig resurs. Han har ett stort ansvar för träningsplanering, och i hans jobb ingår att försöka maximera spelarnas prestationer. Här berättar den alldeles nyblivne 40-åringen mer om vad arbetet innebär.
Din bakgrund: Universitetet i Leeds, eller hur?
- Ja, Leeds Metropolitan University, som är en Carnegie School of Education, en skola med väldigt gott renommé i England. Jag hade turen att få gå på den institutionen. Där hade jag ett antal fantastiska instruktörer och en jättebra lärotid.
Du har erfarenhet från många olika idrottsområden?
- Jag hade tur när jag gick ut utbildningen. Jag fick tillfälle att arbeta inom olika idrotter. Just då var jag förmodligen lite frustrerad, för fotboll var alltid mitt förstaval. Med en examen (Master) i Sports Science och en bakgrund som tränare tänkte jag, ja, fotboll, fotboll, fotboll. Men livet blir inte alltid exakt som man tänkt sig. Och när jag nu tittar tillbaks är jag jättenöjd med att jag fick möjligheten att jobba inom olika idrotter. Det öppnade liksom upp mitt tankesätt, apropå rörelsemönstret hos olika sorters idrottare och andra saker som vi kan lära oss från andra sporter. Saker som till syvende och sist kan hjälpa oss att utveckla fotbollsspelare.
Hoppades du på en spelarkarriär själv när du var yngre?
- Javisst. När jag var mycket ung ... nej, men när jag gick i skolan var jag kapten för skollaget, valdes till kapten för Town-laget, som det heter i England, och senare spelade jag ungdomsfotboll i West Bromwich. Sen berättades det för mig, på ett mycket vänligt sätt, att jag inte var storväxt nog för professionell fotboll. Så de tänkte inte erbjuda mig något efter U-laget. Om det där stämde vet jag inte, men i den sista matchen jag spelade blev jag utvisad. Det var nog den enda gången i min mycket begränsade karriär som jag fick rött kort. Fifty-fifty-boll, nickduell, jag gjorde ett feltajmat upphopp and träffade motståndaren istället för bollen. Det blev ett lämpligt tillfälle för lagledningen att säga till mig att nu är det slut.
Apropå "storväxt nog": jag lider av fördomen att brittiska managers generellt sett gärna tillhör den gamla skolan. Såna som skäller på spelarna, vill se glidtacklingar genom lerpölar och tycker att det är ett spel för karlar och så vidare. Så ur det perspektivet, är det svårt att tränga genom med ett mer vetenskapligt angreppssätt?
- Nej ... jag tror att vad som hänt idag är att fotbollen utvecklats överallt i Europa. Det är en större och större press på klubbar och managers att göra resultat. Särskilt på toppnivån. Och om många managers vet att många klubbar sysslar med saker som gör att deras prestationer blir bättre, så är det förstås klyftiga nog att förstå att deras egna klubbar också borde integrera vissa saker.
- Så vad du säger kanske stämde för 20, 30, 40 år sen. Det finns förstås mycket mer pengar i sporten idag, med sponsorer, TV och allt. Och för det andra så verkar fler tränare från Europa i England idag. Och vice versa, fler engelska tränare finns i Europa idag än vad som var fallet för 20-30 år sen. Så spridningen av träningsmetoder är idag mycket bredare och globalare.
Du vill utveckla 'football athletes'. När jag försöker översätta det till svenska blir det lite trixigt. 'Athlete' kan antingen betyda atlet, typ en bodybuilder, eller helt enkelt en idrottsman som sysslar med sport på elitnivå. Så kan du utveckla vad som menas?
- Ja. För det första är jag inte säker på att 'football athlete' finns varken i den svenska eller engelska ordlistan, det är ett begrepp jag själv använder. Men det handlar egentligen bara om att ge alla en uppfattning om vad det är vi försöker göra.
- Våra killar är först och främst fotbollsspelare. Vi vill utveckla dem i alla aspekter av deras spel. Och vi vill skapa en miljö och träningsstruktur som utvecklar deras spel. Allt i linje med hur Rikard vill att laget ska spela förstås; det är det viktigaste. Så när vi bara pratar om en 'football athlete' och den fysiska sidan, är det väldigt mycket så här det funkar: Om vi har en högerback så har vi en fotbollsspelare, och vi försöker förbättra hans förmågor som idrottsman. I ytterbackens ansvar ingår att springa långa sträckor och han har sannolikt mindre tid att återhämta sig än vad många andra positioner på planen har.
- Så från ett fysiskt perspektiv måste han kunna hantera det. Komma ner till motståndarnas kortlinje, och så snabbt tillbaks i försvarsposition. Snabbare än några av de andra positionerna. Så vi måste utveckla honom fysiskt så att han kan klara av det där. Men om vi jämför med en mittback är mittbacken generellt sett lite större, lite längre och har sannolikt spelat mittback sen unga år. I deras fall måste vi inse att dagens anfallare blir snabbare och snabbare, och deras löpningar mer effektiva. Så när vi utvecklar mittbacken måste vi vara medvetna om det och se till att han klarar av att hoppa, tackla, och sen accelerera snabbt. Eller så kanske han måste tackla och sen följa en anfallares löpning, ändra riktning i hög fart och så vidare. De här sakerna är väldigt specifika för varje position på planen ... så huvudsaken här är att vi måste beakta varje spelares position på planen för att kunna utveckla honom på bästa sätt.
Finns det en risk för att spelarna över-specialiseras? Till exempel är det ju oundvikligt med skador och avstängningar. Så kanske en mittback som Halsti måste spela ytterback som ifjol, Miiko kanske måste rycka in på yttermittfältet och så vidare.
- Skador kommer alltid att förekomma. Det är en kontaktsport. Kärnan i det vi försöker göra här med våra träningsprogram, med styrketräningen Greger kör med killarna i gymmet, med det skadeförebyggande arbetet Wilner använder sin expertis till är: vi försöker förbereda dem. Vi försöker reducera risken för muskelskador. Det är förstås väldigt lite vi kan göra för att hindra kontaktskador. Sånt är spelet vi spelar i.
- Men för att återvända till din fråga: för att utveckla spelarna på toppnivå är det ofta de små, små detaljerna som gör skillnad. Vi kan inte ta höjd för ett stort antal skador som sen gör att folk måste spela på andra platser än sin rätta position. Vi kan inte träna för det, för det skulle betyda att vi förlorar utvecklingsmöjligheter redan i de tidiga faserna. Fysiologiskt finns det en gräns för hur mycket en spelare förmår att göra i träning. Och om vi menar allvar med att utveckla spelarna till specialister så måste vi koncentrera våra insatser.
- Sen, visst, spelet är inte statiskt ... så spelare klarar vanligtvis av de grundläggande rörelsemönstrena. Så vi kan hantera positionsbyten på ett OK sätt, eftersom vi har vältränade idrottsmän.
Så vad du säger är: det finns en större risk i att utbilda fotbolls-generalister?
- Ja. Kärnan i det här är till exempel att om du kör ett träningspass med ytterbackarna, och höll kvar det på samma intensitet även om du tog med mittbackarna, så skulle belastningsnivån för mittbackarna vara högre. För de är inte vana vid den typen av rörelser. De kan självklart springa och röra sig i sidled och så vidare, men de är inte vana vid de längre löpningarna. Så belastningen på dem blir högre. Omvänt vore det detsamma om ytterbackarna tränade som mittbackar. Ytterbackarna kan förstås passa, springa framåt, göra brytningar, tackla. Men när det kommer till att fysiskt hårda dueller följs av att de måste sätta fart, är det någonting de normalt sett inte utsätts för så mycket.
- Så allt handlar om att tänka på var spelarna spelar, och huvudsakligen utveckla dem för den positionen. Jag tycker att vi har en bra balans just nu. Vi fokuserar inte bara på det positionsspecifika, det är en del av hela paketet. Och hela paketet, fotbollen, laget, är första prioritet. De andra komponenterna är utformade för att slängas ner i kastrullen. Så vi ökar antalet ingredienser i kastrullen, helt enkelt. Fotbollen och lagutvecklingen är det viktigaste i träningsprogrammet.
Häromdan beskrev du säsongen närmast poetiskt som en resa med 30 höjdpunkter, och att turen naturligtvis spelar in för vilket resultat vi faktiskt når. Jag ser arbetet du gör som en sorts fundament och förutsättning för bra resultat. Men om man bortser från resultatet, vad är det du vill se när du tittar på en match?
- Matchen är alltid höjdpunkten i det vi arbetar för. Och försäsongen är en möjlighet för oss att arbeta mot säsongens 30 höjdpunkter.
- Självklart kommer vissa att snabbt bedöma försäsongen på grund av säsongens första match. Och det ser jag som mycket farligt, och visar på en brist på kunskap. Försäsongen handlar om att förbereda spelarna fysiskt, taktiskt, tekniskt ... inom alla områden. Fotbollen har så många variabler som vi måste försöka sätta ihop på ett sätt som gör att vi utvecklar spelarna. Det vore lätt att inte tänka på vad spelarna klarar av och köra två pass om dagen - och sen stå där med en massa försäsongsskador. De missar större delen av försäsongen, men i den senare delen av uppbyggnaden tycker alla att de jobbat stenhårt ändå. Och så har vi inte spelarna redo för säsongsstarten. För säsongen är en resa. Med 30 höjdpunkter.
- Men när vi väl ser en prestation, och sen resultatet av den första matchen, bestämmer vi vad vi ska fokusera på under perioden fram till nästa match.
- Alltså: vi har en plan, vi vet vilken intensitetsgrad vi vill att spelarna ska jobba på, och vi har en plan lagd fram till slutet av juni. De sista detaljerna passas in allteftersom. Om vi märker att vi behöver göra tre taktikpass, så kommer det att få prioritet. Den faktiska intensitetsgraden i passen kan vi kontrollera, och det är något Rikard, Daniel, Jörgen och jag diskuterar mycket. När vi kommer till match ska spelarna vara så fysiskt redo de bara kan bli. Så att de kan maximera sina prestationer - det är allt den fysiska biten handlar om, att se till att spelarna kan maximera sina prestationer. Så många gånger som det behövs på planen. Det är en av de få faktorerna vi kan kontrollera.
- Jag tycker att det vi såg förra året var en demonstration av hur professionell den här gruppen spelare är. När vi hade fem matcher på elva dagar var arbetsbelastningen väldigt individuell för varje spelare. Vissa av killarna var lediga två dagar efter en match. Andra gjorde återhämtningsträning och åter andra spelade match. Vi hade 25 utespelare under den perioden, och de gjorde allihop olika saker. För att kraven från matcherna innebar att det sedan fanns begränsningar för vad de kunde göra de följande dagarna. Vi hade alltid skaderisken i bakhuvudet. Det är fysiskt omöjligt att spela fem matcher på elva dagar på toppnivå.
- Vi tog ett beslut att vi ville göra allt för att vinna varje match. Och det är en sorts demonstration av hela truppen. Men det är orsaken till att spelarna användes, vilade, spelade, tränade, återhämtade sig, laddade batterierna och blev spelklara igen. Alla var på olika nivåer under de där elva dagarna.
Du nämnde samarbetet med Greger och Wilner. Hur är det med den psykologiska sidan av det hela, det som handlar om harmoni i gruppen och sånt?
- Vi har ett fantastiskt upplägg och organisation, som Rikard förstås är ledare för. Med Jörgen, Daniel och jag själv som Rikards assisterande tränare. Vi har alla våra specialistområden samtidigt som vi är en verkligt sammansvetsad grupp. Och det är orsaken till att vi fyra bott i samma lägenhet under lägret. Det har varit ovärderligt för planeringen.
- Och så, vad gäller det fysiska, är det en fröjd att jobba med någon som Greger, som är så passionerad för klubben och sitt jobb. Och all erfarenhet han kan stötta spelarna med. Till det kommer Wilner, med all sin erfarenhet och kunskap kring skadeförebyggande arbete. Vad vi huvudsakligen försöker göra är att fysiskt göra spelarna till 'football athletes' på planen, och göra dem så starka som möjligt under så lång tid som möjligt för deras respektive position. De är inga bodybuilders, för då skulle vi ha ett helt annorlunda träningsupplägg. De är fotbollsspelare, och vi försöker förbättra deras förmåga som idrottsmän. Så enkelt är det.
Rikard nämnde en omfattande dokumentation. Är det statistik och siffror för varje spelare, hur de ligger till och förbättrar sig?
- Som du har sett på det här lägret så bär spelarna hjärtfrekvens-sändare vid de flesta träningspassen. Det fantastiska är att spelarna ser detta som ett verktyg för att förbättra sitt spel. Det ger oss massor av information - maximal hjärtfrekvens, träningsbelastning och så vidare. Det låter oss se trösklarna varje spelare arbetar mot - och, ännu viktigare, innebär det att vi kan se vi planerat passet på rätt sätt.
Hur då - om hjärtfrekvensen är för hög har ni gjort nåt fel, till exempel?
- Ja, och ibland har vi siffrorna tillgängliga online medan passet pågår. Vi kan se på de faktiska hjärtfrekvens-kurvorna vilken intensitetsnivå spelarna befinner sig. Men viktigast av allt: ett sånt verktyg är bara användbart om det innebär att man ändrar på något, eller om det innebär en bekräftelse att vi kör på ett korrekt träningsschema.
- Till exempel: Rikard, Daniel, Jörgen och jag vill se till att vi får ut så mycket som möjligt av våra träningspass, och det på ett så effektivt sätt som möjligt. Men låt säga att vi genomfört ett pass och vi ser att en del av det var alltför intensivt och innebar alltför hög belastning på spelarna. Eftersom vi förbereder oss för en match, tar vi då bort en del av belastningen från nästa pass vi planerat. Vi förbereder oss och fokuserar på matchen och - likt en olympier - bedömer vi när det är bäst att vila och ladda batterierna innan match.
Och allt detta sker på individuell nivå?
- Javisst. Det är såklart en lagsport, men det handlar om en grupp individer i ett lag. Samtligas träningspass är analyserat inom en eller två timmar efter passet. Sen kan vi kolla hur spelarna ligger till. Och säkerställa att de befinner sig var vi tror att de befinner sig. Tillsammans med den erfarenhet och kunskap vi gemensamt har är detta ett jättebra verktyg.
- Vanligtvis arbetar vi oss genom olika intensitetsgrader under varje träning, beroende på var i träningsveckan vi är.
När du planerar, har du kvantitativa mål och siffror för varje spelare?
- Det fantastiska med systemet vi har uppsatt är ... vi känner till den maximala hjärtfrekvensen hos varje spelare. Vi känner till alla deras andra viktiga värden. Vi kan bedöma träningsbelastning och procentuell andel av maximal hjärtfrekvens de arbetat på under varje pass.
- En sak vi vill se till att behålla under försäsongen är till exempel en viss fräschör hos spelarna. Det är inte en tävling där bara de allra starkaste överlever - i så fall skulle vi köra dubbla pass varje dag mest hela tiden. Det är därför vi åkt iväg på ett träningsläger, och inte en turnering.
Att ni är här i Florida är mycket din förtjänst?
- Det är inte min förtjänst ur perspektivet att klubben betalar för det. Men vi arbetade hårt under september till december, mycket planering tillsammans med Rikard, Daniel och Jörgen, för att se till att vi får det vi vill ha och att IMG kan fixa det till oss. Men medan vi pratar om träningslägret ... du vet, många av spelarna och ledarna har sagt till mig "det här är ett träningsläger". Faciliteterna och upplevelsen många av oss haft här har varit av toppklass.
Och så nämnde du West Bromwich ...
- Ha ha!
... och jag lyfter alltid på hatten för någon som stöttar något annat lag än storklubbarna. Så West Bromwich, är det ...
- Vad sade du nu? Skulle inte West Bromwich vara en storklubb?
Förlåt. Nu har jag förstört allt.
- Jag kan inte tro det här är sant. Ett av de mest framgångsrika lagen i hela Midlands! West Bromwich!
Om jag omformulerar mig: ettt lag med en något mindre budget, då?
- Ha ha! De har producerat många spelare av toppkvalitet, West Bromwich! Nej, skämt åsido ... många engelsmän håller gärna på traditionerna. Jag föddes i den delen av landet och hade turen att få tillbringa mycket tid med min pappa och se matcherna med honom. Det sitter i sen dess.
Och nu har vi en Malmökoppling dit, med Roy Hodgson.
- Ja, jag tycker det är helt fantastiskt. Det är makalöst hur världen funkar. Många fans till West Brom skulle säga att de känner sig mycket lyckligt lottade över att någon som Roy Hodgson är manager för deras klubb. Han har en fenomenal erfarenhet, han är nån alla kan lära av. Han är en inspirationskälla för oss alla!