Camp Sjöko: Ulrich öppnar för fortsättning
När Himmelriket träffar Ulrich Vinzents blir det ett långt samtal om hans kaptensroll och varför han inte ser att 2012 ska bli hans sista säsong. – Jag hade önskat att folk tittar mer på vad man presterar på planen. Jag känner mig inte annorlunda nu än mot när jag var 30.
Ulrich Vinzents har fått en fin solbränna. Just denna dag ligger solen bakom molnen och har inte särskilt mycket för sig alls; kanske tar den igen sig efter de senaste dagarnas intensiva arbete. Ulrich fick sig också en ordentlig genomkörare i torsdagens match mot amerikanska D.C. United, den första av två matcher på detta Floridaläger.
När han slår sig ner bredvid mig undrar jag hur det är med honom. Han säger att allt bara är godt. Det ser ut som om han menar det. För att vara en gammeldansk och på väg att göra sitt sista år, och uträknad av en del, verkar han pigg. Men är det verkligen hans sista säsong? Vi återkommer till det.
I stället börjar vi prata om hur det känns att matchsäsongen är igång. Roligt förklarar han. Först efteråt slår det mig; menar han roligt i betydelsen lugnt på danska eller roligt som betyder just roligt på svenska.
– Men dagen efter en match känns det lite. Framför allt i den värmen som var då. Pulsen slår hårdare, hjärtat får arbeta mer. Solen tog på allas våra krafter, men så är det också tidigt på säsongen. Kanske hade man kunnat köra på lite till efter pausen, men det var rätt lagom med 45 minuter faktiskt. Och spelet såg väl positivt ut, tycker du inte det?
Jag håller med och säger att det såg stabilt ut. Ulrich nickar.
– Jag tycker framför allt vårt passningsspel stundtals såg riktigt fint ut. Vi hittade positionerna snabbt och passningarna satt oftast.
Ibland fick jag emellertid känslan av att det kunde bli för mycket av det goda. Det höll på att ställas till det några gånger när ni passade er ur situationerna i stället för att bara sparka bort bollen. Förstår du vad jag menar?
– Vi vill ju försöka hålla bollen inom laget så mycket som möjligt, och inte bara skicka iväg den. Men där gäller det att värdera; har det andra laget en hög press som vi får svårt att ta oss ur får man acceptera att det är okey att lägga upp bollen mot deras backslinje. Om inte annat för kunna lyfta upp vårt eget lag. Det ser bra ut när vi klarar av att passa oss ur situationer, men vi ska göra det vid rätt tidpunkt. Det är inte okey att släppa in enkla mål tack vare egna misstag, det är något vi måste försöka undvika i möjligaste mån.
Rikard Norling har förklarat att om Daniel Andersson spelar matcher så är det han som är kaptenen. Det står skrivet i sten, uttryckte han sig en gång. Frågan är hur många matcher Daniel verkligen kommer att spela. Får han själv bestämma blir det ytterst få. Så räkna med att Ulrich kommer att vara Malmö FF:s kapten i den absoluta majoriteten av årets matcher.
Själv tycker han att det känns bra och han hade det på känn att han skulle bli tillfrågad.
– I och med att jag var assisterande bakom Daniel kom det inte som någon överraskning. Jag tror inte att det kommer förändras så mycket för mig när jag väl är på planen; jag kommer att spela på samma sätt som jag alltid gjort. Det vill säga, ge hundra procent för laget. Däremot måste jag bli tydligare i mitt snack och styra spelarna framför mig på ett ännu bättre sätt. Det blir ett större ansvar för mig på planen. Dessutom blir jag spelartruppens förlängda arm gentemot tränarteamet.
En annan bit som förändras för dig är att du måste vara mer tillgänglig för media. Vid förluster och när det går emot laget så har det varit Daniel som fått stå där hur ogärna han än har velat det. Nu får du ta den biten.
– Det är ingenting som stör mig. Jag är ingen person som söker medieuppmärksamhet, men med det sagt så har jag inga problem att ta den biten. Det är inte ofta journalister kommer till mig efter matcher, men när de har gjort det har jag stått upp och tagit ”snacket”. För det är klart att det måste man också göra. Det är nog mer naturligt för de yngre spelarna att söka pressen mer, och få uppmärksamhet. Jag har aldrig fått de stora rubrikerna, eller sökt dem, utan jag försöker koncentrera mig på det som händer på fotbollsplanen.
Kan det vara en orsak till att du blev kapten, att du inte bara är äldst utan också lugn och trygg?
– Det kan det vara. Det handlar förstås om att jag har mycket rutin i en annars väldigt ung trupp. För en yngre spelare kan det måhända bli att för mycket uppmärksamhet kan leda till att han förlorar en del på planen. Jag har varit assisterande i många klubbar, och jag vet vad som förväntas av mig.
Har Rikard pratat med dig om vad han förväntar sig av dig i din nya roll?
– Nej, inte mer än att han sa att jag var hans naturliga val, och att detta blir det bästa för laget. Även om jag inte hörs så mycket har jag de ledaregenskaperna som han sökte. Det handlar om kroppsspråk och vad som förväntas på träningar och så vidare.
Det är din sjunde säsong i Malmö FF som du går in i nu.
– Ja, det är det.
Det är väldigt imponerande.
– Ja, visst är det (skratt). Det är inte många spelare som är i samma klubb så länge nuförtiden. Jag har trivts i Malmö ända sen jag kom, men framför allt de sista åren här har varit fantastiska. Att få se hur laget har utvecklats, hur många unga spelare som har kommit fram…
Många verkar ta det för givet att det är din sista säsong bara för att det är sista året på kontraktet. Vad säger du om det?
– Faktiskt börjar jag bli riktigt trött på att läsa det. Jag är 35 år, ska det behöva betyda slutet?
Så du kan tänka dig en fortsättning i Malmö…
– För mig spelar det ingen roll om man är 35 eller 25. Jag hade önskat att folk tittar mer på vad man presterar på planen. Jag känner mig inte annorlunda nu än mot när jag var 30.
Du brinner fortfarande för fotbollen?
– Ja, jag har kvar passionen. Jag känner mig fräsch i kroppen och har inga problem efter matcherna, och är dessutom ytterst sällan skadad.
Så om ledningen kommer framemot sommaren och erbjuder dig ett nytt kontrakt så tackar du ja?
– Det är klart att det beror en del på hur säsongen blir, men jag känner att det ska bli väldigt kul att gå in i Allsvenskan framöver. Motivationen är på topp nu, och är den det fortfarande när den tiden kommer så kan jag inte se varför jag skulle sluta spela fotboll. Som jag sa tidigare, så börjar det bli väldigt tröttsamt att läsa att man är för gammal.
Kanske är det naturligt när man kommer upp i din ålder?
– Så här tänker jag; ser man på vissa spelare när de kommer upp och blir 34-35 så börjar de bli slitna i kroppen och får mycket skador. De måste stå över träningar titt som tätt, men jag har inte de problemen. Man måste se till prestationen på planen och inte hur gammal någon är. Fast jag vet ju att om jag gör två dåliga matcher i rad så heter det att jag är slut. Att nu är han för gammal, och nu är det dags för dansken att gå i pension. Jag läste så sent som i går (läs: torsdags), jag minns inte vem som skrev det, något typ ”håller han ett år till?”.
Om dig menar du?
– Ja.
Å andra sidan måste det väcka en känsla hos dig att ”jag ska visa dem”?
– Ah, jag vet inte. Det är ändå inget som jag tänker så mycket på.
Så säger alla; att man inte bryr sig om skriverier och att det rinner av en. Men ingen av oss är ju mer än människa och kan knappast tycka det är roligt att läsa sånt.
– (Paus) Du har rätt i det. Precis när jag läste det tyckte jag förstås att det var tråkig läsning, men kanske blir det, som du sa, att det blir en extra motivation att visa mina belackare att så ska det inte bli, de ska inte få som de vill. Så länge man brinner för fotbollen och brinner för att utvecklas; varför ska man då sluta när man kan fortsätta?
