Camp Sjöko: Volleyboll eller tennis (med träning)
Dagens träning handlade mest om instruerande. Men en övning gjorde Himmelrikets utsända i Bradenton något oense. Dessutom berättar Daniel Larsson om sin fot.
I bilen hem i den livliga trafiken, strax efter ett rödljus, utbryter något som skulle kunna kallas för en aningen hätsk ordväxling. Heter det fotbollstennis eller fotbollsvolleyboll? Anledningen till diskussionen var en övning som inledde dagens träning, efter den sedvanliga uppvärmningen.
Peter och Henrik vill ha det till det förstnämnda av den enkla anledningen att det är en existerande term. Fotbollsvolleyboll har de minsann aldrig hört talas om, fast vad som ställer till det för dem i deras argumentation är att nätet var drygt två meter högt. Alltså ett volleybollnät.
Vi kan inte enas, det är dem mot mig. Så vi backar bandet till strax innan 10 i förmiddags, lokal tid. Gårdagens solsken och nästan 30 grader är utbytt mot molnighet och en stark vind. Shorts går bra, bara t-shirt är aningen för kallt för mig. Spelarna verkar dock trivas med de cirka 20 graderna.
Uppvärmning i form av en boll till var och en och sen springa runt med den. Måste vara roligt att för en gångs skull inte ha någon som försöker ta bollen ifrån dig. Alla värmer utom Daniel Larsson, som får behandling för sin stukade fot av Wilner Registre. Till och med Ivo deltar med de andra.
Alla är en sanning med modifikation; målvakterna Dahlin och Olsen håller sig i vanlig ordning på sin kant med Fedel.
Medan värmningen pågår springer Greger Andrijevski och Sverker Bengtsson i högt tempo runt planen. Vid ett tillfälle råkar Sverker gena vid ena hörnflaggan och får genast på pälsen av Greger. Kenneth Folkesson springer för sig själv, också han varv efter varv.
Sen börjar då fotbollsvolleybollen. Fyra lag, uppdelat på två planer, där alla möter alla. En studs tillåts, höga utrop, svårt att se vilket lag som till slut vinner. Simon Kroon får vid ett tillfälle frågan om ställningen och han säger lika. Nästa boll förlorar hans lag och matchen är över. Ändå jublar Simons lag. Ni förstår om jag har svårt för reglerna.
Lite längre bort vinner tydligen laget med Ricardinho, Dardan, Wilton, Jasmin och Jille sin match och alla fem slänger sig på mage och glider som pingviner. Att vinna är viktigt.
Daniel Larsson snörar plötsligt på sig skorna och springer runt med en boll vid fötterna. Wilner övervakar. Lite längre bort gör Ivo samma övning under Simon Hollyheads vakande blick. Fotbollsvolleybollen går vidare. När Daniel är klar kommer han fram och sätter sig på bänken bredvid mig. Vi pratar om lägret, om hans lillebror Sam i IFK Göteborg och Daniels fot. I morgon är en helledig dag, men på söndag räknar han med att vara och träna fullt ut. Matchen nästa onsdag ska inte vara några problem.
Sen ropar Jörgen Pettersson på honom. Jörgen samlar anfallarna och sätter sig ner och har ett långt teoretiskt pass på en plan lite längre bort. Efter cirka 25 minuter kör han några övningar med Mathias, Daniel, Dardan, Dino och Alex. Jag tittar inte så noga. Jag väljer att följa träningen på planen bredvid, där övriga spelare har samlats tillsammans med Rikard Norling, Leif Engqvist och Daniel Andersson.
Samtidigt som vinden ökar i kraft ställer sig spelarna två och två, där de som har samma funktion på planen bildar par. Durmaz och Lewicki, Ricardinho och Miiko, Pontus och Jasmin… ja, ni förstår.
De får knappt röra bollen på hela tiden. I stället går den mellan de tre ledarna, där Rikard och Daniel turas om att ge klara och tydliga instruktioner. Det handlar om förflyttningar i sidled, vad händer om bollen kommer si eller så. Hur agerar du som innerback om ytterbacken har blivit bortspelad, vad tar du för en löpning som innermittfältare om bollen hamnar högt eller lågt. Sånt. Mycket sånt. Repetitioner och mer repetitioner blandas med exempel från gårdagens match.
Det verkar som om spelarna tar till sig. Ibland lite väl mycket, ibland lite för ivrigt. Rikard ropar: ”Ni ska vara nära varandra, ni som hör ihop, men inte i en jävla smet”, när det blir för klyddigt och trångt.
Vi kör en gång till, säger Daniel och bollen går på lina från Leif, via Daniel i mitten till Rikard på andra kanten. Alla spelarna rör sig synkroniserat i sidled. Jag tänker på balett, eller isdans. Jag börjar också tänka på en kopp kaffe. Hur gott det hade varit.
Plötsligt är det slut. Ulrich Vinzents kommer fram. Vi har bokat en tid för en intervju. Jag frågar honom om övningen, och han säger ”nyttigt”. Jag litar på honom. Inte särskilt roligt ser det ut att vara, men säkert nyttigt. Grundläggande hur MFF tänker defensivt i framtiden.
Peter, Henrik och jag hoppar in i bilen och kör hemåt mot vårt motell. Strax kommer ett rödljus, som vi stannar vid. Jag säger: ”Den där övningen de körde i dag, skulle ni kalla det för fotbollsvolleyboll eller fotbollstennis?”
Jag fick en kopp kaffe till slut i alla fall. Alltid något.
***
I morgon kommer två långa intervjuer, med Rikard Norling och, som sagt, Ulrich Vinzents.
