Camp Strukle: På vandring i Zagreb
Himmelriket är som sagt framme i Zagreb. Här kommer några första intryck av staden – och av Maksimir Stadion.
Läser ni resetidningar? I så fall vet ni att reportagen där alltid inleds med scenariobeskrivingar riktade mot alla sinnena; målande bilder i presens – ”Smaragdgrönt hav kluckar mot guldgul sand. Doften av koriandergrillad guavafrukt kittlar mina näsborrar” – och sånt.
Av dylikt blir det intet här. Dofter och färger lämnar vi därhän (jag är färgblind och förkyld). Men vi kan i alla fall konstatera att det är VARMT i Zagreb – över 30 grader i skuggan – och att lugnet härskar här. Åtminstone idag den 15 augusti. Helgdag nämligen, Jungfru Marias himmelsfärdsdag.
Vi har emellertid försökt börja ta fotbollspulsen på staden. Vår taxichaffis på vägen in från flygplatsen tyckte det var imponerande att vi tagit oss hit, och sade sig vara Dinamo-fan. Han trodde emellertid att det var ’Helsinki’ man skulle möta (som Dinamo slog ut i förra kvalomgången) och sade chevalereskt att han hoppades att bästa laget skulle vinna. Kanske för att han ville vara artig mot sina kunder, kanske för att han helt enkelt inte var nån hardcore-supporter.
Maksimir Stadion ligger några kilometer öster om centrum och ser förvisso inte ut som någon klassisk öststatsbetongbunker. Men viss sliten-cement-känsla ändå.
Maksimir - glas och betong i skön förening.
Och så har ju Maksimir en oerhört tung historia. På stadions västra sida hittas det monument som rests till minnet av den 13 maj 1990, då en match mellan Dinamo och serbiska Röda Stjärnan aldrig spelades. Istället upplopp och hundratals skadade, då Dinamos Bad Blue Boys drabbade samman med Röda Stjärnans hårdföra supportergrupp ’Delije’. Oroligheterna ses som en symbol för den jugoslaviska statens sönderfall och kroatiskt oberoende.
13 maj 1990-monumentet.
Zvonimir Boban, Milans gamle mittfältsstjärna, spelade en central roll. I kaoset riktade han en spark mot en polisman och blev för det avstängd av det jugoslaviska förbundet. Nuförtiden jobbar Boban, om vi förstår saken rätt, bland annat som expertkommentator. Han har också tagit en universitetsexamen i historia, med en uppsats betitlad ’Kristendom i det romerska riket’. Och så äger han en restaurang i Zagreb:
Har vi läst kartan rätt är det här Bobans restaurang. Fast hans namn lånas av fler etablissemang i staden.
Och förresten, trots brytningen 1990 fortsatte Boban efter avstängningen att spela för det jugoslaviska landslaget. Bland annat gjorde han nästan exakt ett år senare mål i EM-kvalet mot Färöarna. Vilket för övrigt två andra kroatiska hjältar, Prosinecki och Suker, också gjorde. Jugoslavien vann sin kvalgrupp, men deltog aldrig i EM 1992. Laget diskvalificerades på grund av kriget och platsen överläts till Danmark – som inte kom sämre förberedda än att de kunde vinna turneringen.
Åter till Zagreb! Priset för tjusigaste sevärdhet vinns av St Markus-kyrkan, vars takpannor visar Zagrebs stadsvapen och kroatiska landskapssköldar.
St Markus-kyrkan. Tjusigt värre.
Förflyttar sig gör man lämpligen med spårvagn:
I vimlet: Stadens spårvagnar pryds av de regerande Champions League-mästarna. Blir det då månne MFF som utgör motiv sommaren 2012 ... ?
Imorgon följer rapport från presskonferens samt MFF:s kvällsträning på Maksimir. Väl mött då!
... och till sist: Den uppmärksamme märker också att vi nu, efter de livliga och glada kommentarerna på artikeln tidigare idag, ändrat campens namn. Mattema efterfrågades helt riktigt i konsekvensens namn. Därav ’Camp Strukle’ – en strukle är en traditionell zagrebsk maträtt, en degbit fylld med ost, ägg och grädde.