Camp Strukle: Presskonferens på Maksimir
Artighet, respekt och ödmjukhet präglade kvällens presskonferens på Maksimirstadion. På podiet fanns Rikard Norling, Daniel Andersson och Daniel Larsson.
En hel del representanter från kroatisk press fanns på plats. Rikard Norling blickade ut över de många kamerorna och undrade hur många kroatiska kanaler det egentligen finns (fem, blev svaret). Artighet var ett av nyckelorden för kvällen. Norling inledde med att berätta om att han såg fram emot matchen med ett MFF fyllt av självförtroende, men att han också visste att det skulle svårt mot en motståndare som är riktigt bra på alla nivåer.
Daniel Larsson var inne på samma spår då han fick frågan om han skulle kunna få lika bra betalt för sin snabbhet nu som mot Rangers. Dinamo är ett bra lag, men visst har vi chansen, menade Larsson. Senare utvecklade han detta med att beskriva Dinamo som ett spelskickligt lag som älskar att anfalla, men kanske inte är fullt lika överförtjusta i att försvara.
Kroatisk press hade inledningsvis inga frågor att ställa, men så småningom undrade en herre hur man värderade lottningen – sågs Dinamo som en vinst- eller nitlott? Norling svarade, både artigt och sanningsenligt, att detta var en av de svåraste lottningarna vi kunde få.
- So you beat Rangers. And you get Dinamo as a reward, sa den kroatiske reportern.
- Well … maybe as a punishment, replikerade Norling. Och log.
Daniel Andersson får ju allt som oftast symbolisera rutinens betydelse, och så också nu. Han uttryckte att detta var en av de viktigaste matcher han spelat på klubbnivå, även om han var med 2005 mot FC Thun också. Men då med ett mer rutinerat (och äldre) lag överlag. Daniel menade att hans roll därför kanske är betydelsefullare idag, med tanke på lagets ungdom.
Tråden plockades upp av Rikard Norling, som underströk hur ovärderlig Daniels rutin är. Men han pratade sig också varm över kvaliteten och karaktären på de unga spelarna.
- Den här matchen är stor i och för sig. Men det kommer inte vara den största för många av de här spelarna som vi ser imorgon, utan de största matcherna ligger i framtiden. Jag tror att det här bara är början för många av de här spelarna, för jag tror att det är här de hör hemma.
Resonemanget kring karaktär utvecklades med att många av de yngre – Jiloan och Jimmy för att nämna några – inte tycks uppvuxna med den förhärskande jantelagen.
- Det känns som om man kör, man älskar det här.
Daniel Andersson om nycklar till framgång: Se till att hålla laget kompakt, försöka hålla i bollen när man kan, ta till vara de chanser som bjuds och ha lite tur. Inget kontroversiellt alltså. Daniel svarade också nej på frågan om han behöver den här typen av matcher för att komma igång på allvar. Det är lättare och roligare, men de behövs inte, menade Daniel.
En kvart fick vi sedan vara med på den efterföljande träningen – en träning som så länge vi var med inte var en träning i ordets rätta bemärkelse, utan en lätt uppvärmning där skratten ekade och bollar lättsamt trixades runt på det där självklara viset jag själv aldrig någonsin kommer att kunna göra.
18-mannatruppen ser ut som följer:
Dusan och Dahlin.
Daniel Andersson, Halsti, Pontus, Ulrich, Yago och Jiloan.
Jimmy Durmaz, Ivo, Aubynn, Miljan, Omid Nazari, Miiko Albornoz, Daniel Larsson, Agon, Dardan och Wilton.
Omid Nazari får allt ses som en liten skräll – och så är alltså Miiko Albornoz inte bara spelklar, utan också med i truppen.
Mer efter-presskonferens-läsning: lobbyprat med Rikard Norling och Daniel Larsson.