Camp Strukle: Zagreb Blues
Camp Strukle monterar ner kamerastativen, lägger tillbaks gåsfjäderpennan i sitt fodral och vänder hemåt från Zagreb med böjda huvuden.
- Today there is a smile on my face, hälsade receptionisten på vårt hotell oss nu i morse.
Hon har i och för sig sett glad ut varje morgon. Men hon gör rätt i att vara stolt över sitt lag. För de var bra. Lite bättre än vad vi hoppats. Och samtidigt gjorde vi inte vår bästa match. Spelarna pratade om individuella misstag igår. Samtidigt känns det som att det var den sortens misstag som görs mot lag som är lite bättre.
Under eftermiddagen igår slog det mig att jag hade samma somriga, optimistiska känsla i magen som när vi vandrade runt i Bern för fem år sedan. Då trodde jag vi skulle vända, igår trodde jag vi skulle få ett resultat med oss. Båda gångerna har det blivit tremålsförluster. Det kan alltså konstateras: bra känsla i magen = dåligt omen.
Jag hoppas såklart att jag har fel, men jag tror inte vi vinner med 3-0 (eller bättre) på tisdag. Men då blir det Europa League. Och det finns fortfarande en allsvensk tredjeplats inom klart räckhåll.
Inte illa det.
Fotograf Grahn och jag säger tack och adjö från Zagreb och styr kosan mot flygplatsen.
----------------------------
Förutom Agons mål, matchens behållning igår: När högtalaranläggnings-DJ:n ungefär tjugo minuter innan avspark bytte spår, fimpade den outhärdliga båstadsstekarmusiken och istället spelade en asbra kroatisk ska-låt. Nån som vet vilken grupp det var?
