Emil Forsberg: "Jag har aldrig varit med om något liknande"
Himmelriket tar inför träningspremiären pulsen på två av nykomlingarna i Malmö FF. I torsdags var det Erik Johansson, i dag är det Emil Forsbergs tur att besvara frågor om han är ytter eller anfallare, vad han kallas och varför han bara ville till MFF.
Först och främst, välkommen till Malmö FF, Emil!
– Stort tack.
Har du hunnit bekanta dig något med staden än?
– Ja, en del. Vi har varit ute och kikat lite grand de få dagar vi har varit här. Erik (Johansson), min flickvän och jag har varit ute och promenerat en del. Så lite har man väl lärt känna staden, men inte så mycket.
Du har inte varit här så länge, som du själv säger, men har du fått några första intryck av klubben?
– Ja absolut. Det är en fantastiskt fin klubb med fantastiska förutsättningar. Alla i laget är väldigt snälla och proffsiga, så det här känns jättebra.
Hur är det att ha lämnat tryggheten, om jag får säga så, i Sundsvall för att åka till en helt ny stad och klubb?
– Det känns alldeles utmärkt. Någon gång måste man göra det, och det finns ingenting som jag ångrar än så länge. Det här var ett steg som jag har tagit, som jag tror blir jättebra.
Din pappa är en legendar i Sundsvall. Kan det också vara skönt att lämna staden av den anledningen, att få chansen att slippa bli jämförd med honom hela tiden?
– Absolut. Även om det inte är något som jag gått och tänkt på jättemycket, så är det klart att pratet går där hemma om pappas fotboll. Här vet inte många vem man är och kanske kan man göra sig själv ett namn. Det blir inte svårare i alla fall. Om du förstår vad jag menar. Och det känns bra. Jag hoppas att jag kommer att kunna prestera så pass mycket att man blir omtyckt för de egna kvaliteterna.
Ska vi klara av den där frågan, som rätt många diskuterar, en gång för alla: Är du anfallare eller ytter?
– Jag är ytter (skratt). Att jag är anfallare har stått på alla sidor, tror jag, som jag har läst. Jag har spelat ytter i fyra år nu och det är ytter jag är. Jag förstår varför du ställer frågan, för folk verkar inte ha koll. Det har varit väldigt oklart.
Om du själv får välja, och inte använda standardsvaret ”jag spelar där tränaren vill ha mig”, blir det till vänster eller höger på mittfältet då?
– Då blir det allra helst vänster. Det är där jag trivs bäst.
Då har vi rett ut det. En annan fråga som har diskuterats flitigt på Himmelrikets forum är vad du kallas. Har du något smeknamn?
– Nej nej, jag har inget smeknamn. Visst har det hänt att folk har kallat mig för Mini-Foppa och sånt där, men det är väl inget som hängt kvar egentligen. Så Emil går rätt bra att kalla mig tycker jag. Men du kan skriva att namnet Foppa kommer från min farfar från allra första början. Han är ur-Foppan. Så jag är ju egentligen den rättmätiga Foppa, om man säger så (skratt).
Då skriver jag det. Jag pratade med Erik Johansson tidigare, och ni är dels nya i MFF och dels har ni kommit från klubbar som degraderades i fjor. Trist eller skönt att inte få möta sitt gamla lag i årets Allsvenska?
– Det spelar inte så stor roll. Nu möter vi Giffarna i Svenska Cupen i mars, och det ska bara bli roligt. Fast egentligen spelar det inte så stor roll som sagt, jag gick till Malmö för att jag ville spela just här i Malmö. Det är klart att det är trist att ens moderklubb inte spelar i högsta ligan, men just nu tänker jag inte så mycket på det. Nu är jag i Malmö och det är här jag vill vara. Jag kan inte vara gladare för det.
På måndag är det den officiella träningspremiären. Vet du vad som väntar då?
– Jag har hört talas om det, och man längtar förstås jättemycket till att få se hur det kommer att se ut.
Med den glädjen och den passionen som detta är ett bevis på, följer ju också stora krav och yttre press på laget.
– Jo, precis. Men det är ju fullt förståeligt. Det är klart att man ska ha press på sig att prestera i en sån här klubb. Jag har ju köpts hit, så naturligtvis ska man sätta press på mig också. Det är ju inget snack om saken, och det är heller inga problem för mig.
Det är några månaders försäsong, men tiden rasslar på rätt så fort och snart är det annandag påsk och allsvensk premiär på Stadion mot Halmstad BK. Kan du se dig själv kliva ut på gräsmattan som startspelare inför kanske 18 000 åskådare? Och vilka är dina känslor om du ser den bilden framför dig?
– Att det är väldigt stort, det absolut största i mitt liv jag har fått uppleva. Så det är något som jag siktar på, det är därför jag kom hit – för att ta en startplats. Och jag kommer att jobba stenhårt för att få en. Det är några månader dit, men det är verkligen något att se fram emot.
Det är inte bara Allsvenskan i år, utan också Europaspel. Det är en spännande säsong som väntar.
– Herregud, ja. Det ska bli otroligt kul faktiskt. Det måste jag säga. I alla fall för mig är ju detta helt nytt. Jag har aldrig varit med om något liknande utan det är sånt man bara har sett på teve.
Var Europaspelet en av anledningarna till att du valde att gå till MFF?
– Nej, egentligen inte. Det var mer då att få chansen att spela i själva klubben oavsett, och göra bra ifrån sig här. Malmö FF är det största i Sverige så det var faktiskt mest det som lockade, och ta den utmaningen.
Det skrevs en del att du hade bud från flera olika klubbar, men att du själv bara ville till MFF. Stämmer det?
– Absolut. Det stod en del i tidningar om olika klubbar, men för egen del var det ointressant – jag hade siktet inställt på MFF från allra första början. Jag hade inte mycket… eller, jag hade ingenting alls att fundera över, utan jag fick bara vänta på att det skulle lösa sig mellan klubbarna.
Känner du någon i MFF sen tidigare?
– Nej, det vill jag inte påstå. Förstås hade jag koll på vilka spelarna är, men att påstå att jag kände dem vore fel att säga. Men jag har träffat dem några gånger nu, och det har varit otroligt lätt att komma in i gänget. Alla är verkligen jätteschyssta.
Du var inte ens Facebookvän med någon?
– Nej, inte med någon. Jag har spelat några landskamper i U19-laget med Pontus Jansson och Filip Stenström, men det var ett tag sen.
Emil, än en gång välkommen till Malmö och lycka till!
– Tack så mycket, jag känner mig väldigt välkomnad.
