Erik Johansson: "Hårdaste konkurrens jag någonsin varit med om"

Om några dagar börjar säsongen på riktigt för Malmö FF i och med den officiella träningspremiären. Himmelriket har tagit pulsen på två nyförvärv och först ut är Erik Johansson.

Välkommen till Malmö FF, Erik!
– Stort tack.

Du ligger på hotellrummet och gör just ingenting berättade du när du svarade. Har du någon lägenhet på gång?
– Jag har varit och tittat på några i dag, så jag hoppas att jag snart har en. Det är inte jättekul att bo på hotell för länge. När jag kom till GAIS gjorde jag det i ett halvår, och det var lite väl länge. Så det är skönt att det ser ut att lösa sig snabbt här i Malmö.

Jag är Varbergsbo…
– Jasså, där ser man. En hallänning till.

Precis. Jag blev lite extra glad när det stod klart att du hade blivit himmelsblå. Det är inte så ofta det är hallänningar i MFF. Däremot är vi några stycken som åker på i stort sett alla matcher.
– Jag hörde talas om det. Min pappa har träffat en del varbergare, han jobbar i stan ibland, som berättade att de åker på matcher. Och att han var välkommen att hänga på dem om han ville, så han slipper köra själv.

(Här förlorar vi oss en stund i namn och telefonnummer och hur hans pappa naturligtvis ska slippa köra ensam till Malmö när Erik spelar.)

Vilka är dina första intryck av klubben?
– Att det är ett väldigt hungrigt lag. Redan här nu på de första träningarna märker man av att det är ett lag som vill väldigt mycket. Därför ska det bli riktigt kul att spela med de här killarna. Som klubb betraktat är det absolut toppklass i Sverige, det gick fort att se.

Hur då menar du?
– Det är allting runt fotbollen kanske främst. Det finns folk som alltid är behjälpliga, och faciliteterna är fantastiska. Allt finns här.

Ni har ju smygstartat träningen lite med en del fyspass. Hur är din status?
– Det känns ganska bra faktiskt. Jag har hållit igång bra under ledigheten. Jag var iväg en vecka i New York, men det är det enda som jag har varit borta på. I övrigt har jag varit hemma i Falkenberg och firat jul och sånt, och där har jag också sett till att röra på mig. Så det känns bra. Men det är en ganska lång försäsong vi har framför oss, så tiden finns onekligen att bygga upp sig på.

På måndag är det officiell träningspremiär. Har du fått berättat för dig hur det brukar se ut vid sådana?
– Jag har fått en liten bild av det från några av mina lagkamrater, och det verkar vara väldigt trevligt måste jag säga.

Mängder med supportrar, sånger och bengaliska eldar.
– Ja, det är vad jag har hört. Det är verkligen något att se fram emot. Dessutom ska det bli skönt att säsongen sätter igång på allvar, jag är väldigt taggad. Speciellt nu när allt är nytt för mig, det gör det extra roligt. Nä, det ska bli riktigt kul detta – att vara med i en klubb som jagar SM-guld och sådana framgångar.

Jag förstår att det är roligt, men finns där också inslag av nervositet? Jag tänker på att det är för dig nya spelare, nya supportrar, och kanske framför allt större yttre press på att lyckas.
– Nervositeten fanns där lite kvällen innan jag träffade de andra, men nu har man börjat slappna av. Det är bra människor i truppen och det är väldigt enkelt att vara där. Man känner verkligen att man kommer att trivas. Fast det är klart att den yttre pressen kommer att vara betydligt högre här än vad jag har varit van vid, men det innebär bara att man känner att man vill prestera ännu mer.

Utan att förringa GAIS, så är MFF lite extra allt jämförelsevis, och som sällan har under 10 000 på läktarna. Men med det följer förstås att många kräver omedelbara framgångar.
– Jo, men det är sånt man gillar när man spelar fotboll. Ingen vill väl spela för tomma läktare. Man är ju där för att glädja fansen och göra det så bra som möjligt för klubben.

Är du en sån som blir bättre av press?
– Jag älskar det. Kanske inte så mycket när man var yngre, men ju äldre man har blivit har man verkligen lärt sig älska den grejen. Ju mer press, desto mer vill man lyckas.

Nu kommer nog den här intervjuns svåraste fråga: Vem är du?
– (Skratt) Det är den hemskaste frågan man kan få. Menar du som fotbollsspelare eller person?

Det är upp till dig att bestämma.
– Tack för den. Då väljer jag som person, och där vill jag påstå att jag är en både lugn och självsäker kille och… Jag vet inte, lugn och självsäker – jag tror att det räcker så faktiskt.

Du är fostrad i Falkenbergs FF och därefter följde ett och ett halvt år i GAIS. Nu är du i MFF. Var det lagom steg, en bra väg, att ta tycker du?
– Absolut. Detta är ytterligare ett snäpp upp efter GAIS, både när det kommer till faciliteter och allting annat runtomkring, och även när det kommer till fotbollen. Det är inte svårt att se vilka riktigt bra fotbollsspelare det finns i den här klubben. Det kommer att utveckla mig, vilket var varför jag valde att gå till Malmö.

Nästa steg blir SM-guld och landslaget antar jag är en dröm?
– Så är det. Det är så fotbollen ser ut i dag, man vill ta sig så långt man kan nå. Det vore fel att inte ha den inställningen tycker jag.

Då som mittback?
– Ja. Det är det jag är värvad som, och förhoppningsvis kommer jag att få mycket speltid på den positionen också.

Du mötte MFF i fjor. Var där några spelare du imponerades extra av, några som du känner att det är skönt att ha i samma lag och slippa möta?
– Just då hade man det ganska tufft med Mathias Ranégie, som var riktigt duktig. Nu är han ju som bekant inte kvar längre. Jiloan Hamad har jag alltid sett som en mycket bra fotbollsspelare, liksom Miiko Albornoz. Det är svårt att nämna alla, för här finns som sagt så många bra fotbollsspelare.

Vad säger du om dina ”konkurrenter” om mittbacksplatsen?
– Det är riktigt tuff konkurrens, utan tvekan den hårdaste jag någonsin varit med om. Men jag är här för att spela och jag kommer att göra allt för att ta en startplats. Så är det, någon annan inställning kan jag inte ha.

Alla spelare säger att de gillar den där hårda konkurrensen för att de utvecklar dem och…
– Jo, men så är det också. Det är som jag sa tidigare, det är därför som jag valde Malmö och för att jag tror att det kommer att utveckla mig som fotbollsspelare. Och än så länge känns det riktigt bra.

Alla säger som sagt så, tills de en dag hamnar på bänken. Då krävs det tålamod och bara jobba vidare. Nu är du ny i klubben och har en del förväntningar på dig. Har du det tålamodet om det skulle bli som så att du inte får den där startplatsen?
– Det skulle jag vilja säga att jag har. Tålamod är något som jag har blivit välsignad med. Skulle det bli som så att det händer att jag får sitta vid sidan av, ja då är det bara att gneta vidare, knyta näven i fickan och fråga coachen vad som krävs för att få spela. Och sen prestera bättre. Så enkelt är det.

Och så en sak till, att inte gråta ut i pressen.
– Nä, precis. Det ser bara pinsamt ut när spelare gör så. Det är ett sånt där klassiskt fel som tyvärr många faller för. Det finns ju oftast en anledning, om än inte i alla fall, att man inte får den chansen som man tycker att man är värd.

Exakt, det är som med allting annat i livet; att man kanske bör gå till sig själv och leta fel i stället för att skylla ifrån sig.
– Så är det.

Än en gång välkommen till MFF och ett stort lycka till i år!
– Tack så jättemycket. Vi kanske hörs igen framöver?

(Det, Erik, är nog inte bara troligt utan högst sannolikt. Välkommen till Himmelriket också för den delen.)

På lördag morgon kommer en intervju med Emil Forsberg.