Fem snabba 11 april: MFF – Halmstad 3-1
Mästarna fortsätter att leverera - även om det ibland sitter långt inne.
Vårt målsnitt
Pessimisten ojar sig såklart över att vi har en dalande trend vad gäller målfabrikation: fyra mål första matchen, och bara tre nu. Men sån är inte jag! Jag konstaterar istället att vi dunkat in sju bollar på två matcher. Tre och ett halvt mål i snitt alltså - fortsätter det så här är vi uppe i över hundra innan säsongen är slut.
Miljan
Han var utskälld och virrad på huvudet åt efter en svag halvlek i träningsmatchen mot Häcken. Och han lär väl fortsätta vara fjärdevalet på innermittfältet. Men något genomsympatiskt vilar över vår serb. Så visst var det Miljan Mutavdzic fruktansvärt väl unt att få avgöra med matchens snyggaste mål.
Att vända
Alla segrar är sköna. Och rättvisa. Särskilt när motståndaren oförtjänt tar ledningen på den typ av mål som vanligtvis beskrivs som ”psykologiskt” (= just innan paus). Man kan såklart undra vad som hänt om inte José Zamora bestämt sig för att smocka till Jimmy Durmaz och få syna ett i ärlighetens namn tämligen billigt rött kort. Men utvisad blev han, och dryga fem minuter senare hade vi vänt matchen.
Spanish bombs?
Vid speakerpresentationen hälsades Peps återkomst med en varm applåd. Det känns alltid fint när vi välkomnar de som tidigare gjort oss gott med respekt och tillgivenhet – jag var lite ängslig för att det skulle buas. Tack för att jag hade fel. Pep bygger spanskt: fyra spanjorer i startelvan, ytterligare en kom in. Fast några riktiga kanoner handlar det inte om, åtminstone inte hittills. Enda gången jag drog efter andan, oroligt tog mig åt bröstet och utbrast oh ma corazon var när Raul Ruiz vandrade in från Ricardinhos kant, sköt och Saevarsson i röran efteråt kunde trycka in Halmstads ledningsboll.
Uppspel
Nånting negativt bör kanske inkluderas. Särskilt eftersom inte allt i matchn var perfekt. Lite för många uppspel blev låga, lösa och gick rakt i gapet på motståndare; lite för många bollar tappades långt ner på egen planhalva. Det är väl sånt man får räkna med när vi spelar det spel vi spelar. Men ibland längtar man efter att Jonas Wirmola ska komma tillbaks och fläska upp bollen på läktaren så fort en motståndare siktas.
