Himmelriketgalan: Årets anfallare
Himmelrikets läsare fick säga sitt och majoriteten av de väldigt många rösterna lades på Daniel Larsson som årets anfallare. Himmelriket fick ett samtal med en av många anledningar glad forward.
Daniel Larsson är väldigt glad. Det hörs hur nöjd han är med dagen. Jag frågar vad som har hänt och tänker att han har fått löneförhöjning eller precis tackat nej till Arsenal för att i stället skriva livstidskontrakt med Malmö FF.
– Mitt lag vann på träningen i förmiddags, förklarar han.
Jag verkar kanske lite förvånad för han lägger till att man mest minns den senaste segern och den kom i morse. Trots guldet för inte så länge sen, undrar jag, och han ler.
– Självklart. Det är alltid lika roligt att vinna.
Daniel Larssons mål mot IFK Göteborg blev framröstat som årets vackraste av Himmelrikets läsare. Samma man har av samma läsare också blivit vald till årets anfallare. Jag förstår om han tycker att det ”är alltid lika roligt att vinna”.
– Blev jag det? Jäklar, det här var ett riktigt kanonsamtal ju. Tack så mycket.
Du har spelat 29 av 30 matcher i årets allsvenska. Den du inte spelade var derbyt mot Helsingborg hemma. Grämer det dig fortfarande att du missade just den matchen?
– Att jag har missat en match grämer jag mig inte så jättemycket över, för avstängningar kommer med jämna mellanrum. Men att det var just den matchen kändes fruktansvärt bittert. Jag mådde nästan fysiskt dåligt på läktaren när domaren blåste igång spelet. Det försvann allteftersom matchen gick och vi… eller de som var på planen rättare sagt… spelade en fantastisk fotboll. Så det var inte så farligt efteråt, men det är klart att den matchen hade jag velat spela.
Går det att rangordna dina matcher i matcher i år? Är det möjligt att få fram en kort topplista?
– Den mot Mjällby nu senast är jag väldigt nöjd med, även om det är synd att jag missade att göra det där målet, som jag verkligen borde ha satt. Spelmässigt däremot kändes det fruktansvärt bra i den matchen.
Jag antar att du tänker på friläget där du petar bollen förbi Asper, men som dessvärre går strax utanför. Vad hände där, hann du tänka för mycket?
– Ja du, det är en bra fråga. Jag försöker väl vänta ut honom och låta honom göra något, men han står och står och står bara. Till slut kommer jag lite för nära för att kunna vrida in den bredvid honom, och då täcker han av för bra. Så här i efterhand när jag tänker på det borde jag såklart ha rundat honom, det hade jag ju fart till att göra.
Är där några fler matcher som du är extra nöjd med under året?
– Det är svårt att säga, men hemma mot Djurgården vill jag minnas gick rätt så bra för egen del. Vad ska jag säga mer… Det är skitsvårt att svara på. Hela säsongen har känts väldigt bra, både personligen och, naturligtvis, för hela laget.
Vad tycker du själv att du har utvecklat i ditt spel sen förra året?
– Det är väl det mesta, för jag hoppas att jag går framåt i utvecklingen hela tiden. Och det tycker jag att jag har gjort. Jag har varit mer delaktig i spelet den här säsongen, haft mycket boll och gjort mycket med den. Jag kan väl inte peka på något specifikt där jag tycker att jag har blivit bättre, men helheten som fotbollsspelare har gått framåt.
Är där några särskilda bitar som du tycker att du behöver förbättra?
– Alltså, om man tittar på mina mål så är det inte… hur ska jag säga det utan att det låter som skryt... de direkt enkla målen, eller fula målen. Och kan jag få till den biten kommer det att bli betydligt fler mål. Det är väl framför allt det med målskyttet, och att målen kommer jämnare.
Springer du på Niklas Skoog kan du väl höra med honom. Han var ju känd för att göra så kallade fula mål.
(Skratt) – Jo, jag har försöket att titta på honom, men det är svårt att plocka ihop vad det är han gör. Jag tror egentligen att han mest hade ett jävla flyt och så var han lite lat och råkade bli stående i straffområdet.
Ha ha, hoppas han läser detta. I en intervju med honom för rätt många år sen frågade jag honom vilket som är hans fulaste mål. Skämtsamt svarade han något i stil med att det är svårt att svara på för de flesta av hans mål var fula. Men han berättade om ett mål, där skottet tog på hans skinka och studsade in.
– Låter typiskt honom. Skämt å sido, han har gjort en hel del fantastiska mål, men just den egenskapen han hade att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt är något som jag behöver ta till mig. Och sen behöver jag skjuta mer, det kan man aldrig göra för mycket.
De tusen och en frågorna om din snabbhet har du inte fått så många av i år. Har folk fattat att du är mer än snabb nu?
– Förstafrågan i många intervjuer handlar fortfarande om hur snabb jag är.
Jasså?
– Ja, det tycker jag nog. Men det har blivit lite annat fokus på passningar och så där, och det är ju trevligt.
Du har gått från att vara Snabb-Larsson till Assist-kungen? Vad vore vi utan etiketter på folk?
– Precis, det är verkligen så. Men snabbheten kommer jag nog aldrig ifrån att få frågor om, och det gör mig inte så kolossalt mycket. Jag är glad att jag är snabb.
På tal om Niklas Skoog, finns där någon anfallare som du studerar för att ta lärdom av?
– Jag har alltid kollat på Ronaldo den äldre; han var min stora idol. Men att få hans rörelsemönster och prestera som honom ute på planen är nog lite väl mycket att hoppas på. Nu ser man ju inte honom så ofta längre, men när jag var yngre försökte jag titta hur han gjorde för att se om jag kunde göra detsamma.
Daniel, du är årets anfallare i laget som gjorde flest mål och vann hela Allsvenskan. Grattis än en gång!
– Ja, det är fantastiskt roligt att höra. Det är jag mycket stolt över, alltså att känna det förtroendet från alla fansen. Så tack så väldigt, väldigt mycket.
