Himmelriketgalan: Årets försvarare
Årets försvarare är utsedd. Det visade sig vara ett enkelt val för Himmelrikets läsare.
Han har varit med länge nu och hunnit med att kallas både det ena och det andra. Men som det heter i sången... Folk de snackar massa skit. När säsongen 2010 summeras skrattar vår kapten, hård som sten, både bäst och sist. Han som i princip syresatte halva spelsystemet förra året har nu i överlägsen stil röstats fram till Årets försvarare.
Grattis Daniel Andersson! Hur känns det?
- Tack så mycket, det var väldigt roligt att höra.
Inför säsongen oroade sig många över mittbackspositionerna. Ett par unga och orutinerade talanger, och så du, en nyligen omskolad 33-åring. Det var ni som skulle se till att hålla rent framför Johan Dahlin. Med facit i hand är det svårt att inte använda ordet succé. Vad är förklaringen?
- Det finns väl flera anledningar. Tränarna har förstås en mycket stor del i det, med tydliga direktiv och konstruktiv feedback. De unga spelarna var visserligen unga men inte helt gröna. Både Pontus och Jasmin hade ju rutin från föregående säsong och Ulrich och Ricardinho var ju väl inkörda både på sina positioner och i samarbetet med målvakten.
Sen var jag inte heller direkt oerfaren kring att spela mittback. Hade ju redan gjort det en del tidigare, både i MFF men också i Serie A. Så omställningen var inte så stor för mig som folk kanske trott. Men det var skönt att jag och tränarna bestämde det redan i höstas. Det gjorde att jag kände mig väldigt redo när Allsvenskan startade i mars.
Efter guldmatchen pratade Glenn Strömberg i TV om dig och din säsong. Han drog paralleller till sin egen karriär där han i slutet ofta fick flytta ner i banan och agera mer defensivt. Han berättade att han då upplevt en nytändning då han fick nya perspektiv på spelet från sin nya position. Han menade att du verkar ha upplevt något liknande, en nyfödd glädje för spelet. Håller du med?
- Ja, när man hållit på ett tag så är ombyten oftast roliga. När förändringarna dessutom slår väl ut, blir det förstås ännu roligare. Så visst, det har varit både nyttigt och spännande.
Många menar att du platsar i landslagets backlinje. Om Erik Hamrén skulle ringa, vad skulle du svara?
- Det skulle förstås vara trevligt, men den dörren är fortfarande stängd. Jag har inte ändrat mig.
Malmö FF släppte i år in minst antal mål men producerade också flest. Som försvarare och före detta mittfältare, vilket tycker du är roligast? Att hålla nollan och vinna med 1-0 eller att sätta en straff i en match som ni vinner med 3-2?
- Haha, måste det vara på straff? Men okej, det är väl mest sådana mål jag gjort. Ärligt talat, så känns det nog bäst att hålla nollan. Det är förstås kul för egen del att göra mål, men vi har en väldigt stark gruppkänsla kring målvakt och backlinje. När vi håller tätt är det ett kvitto på att vi gjort en så bra match vi kunnat. Det ger faktiskt mer.
Om en match slutar 0-0 då? Kan ni i försvaret göra high-fives och sedan blänga på anfallarna och hävda att åtminstone ni har gjort ert jobb?
- Den tyska stilen menar du? Nja, så funkar det inte. Vi är ett lag, både när vi vinner och förlorar. Och med sättet som vi spelar så ska ju även vi vara delaktiga i offensiven.
Det verkar finnas en allmän bild av fotbollsmålvakter som lite egna och knepiga individualister. Ofta beskrivs anfallare lite mer som primadonnor, sugna på rubriker, jubel och rampljus. Stämmer det, och i så fall hur skiljer sig den typiske mittfältaren från den typiske mittbacken?
- Visst finns det sådana myter om att vissa personlighetstyper hamnar på vissa positioner. Men de stämmer inte så himla väl, tycker jag. Det finns väl både spektakulära försvarsspelare och lågmälda målgörare. Men om man ska generalisera så kanske en mittback oftare står för ett lugn, en trygghet och ett ansvarstänkande. En mittfältare kan och ska ta lite fler risker, vara lite mer impulsiv och mer aktivt söka upp situationerna.
Lugn, trygg och ansvarsfull. Det låter som en passande beskrivning av dig själv?
- Ja, kanske det. Jag tycker jag är ganska lugn på planen. Jag låter inte humöret styra och jag koncentrerar mig främst på den uppgiften tränarna har gett mig.
I år startade du i samtliga allsvenska matcher. Ändå samlade du bara på dig två stycken gula kort under hela säsongen. Ganska anmärkningsvärt för en spelare som inte är i sin snabbaste ålder och nyligen bytt position. Har du blivit en snällare spelare, eller bara smartare?
- Det har mest med backpositionen att göra. Jag tycker väl inte att jag tidigare varit en särskilt ful spelare. Men som mittfältare behöver inte dina övertramp bli lika ödesdigra. Man behöver inte akta sig lika mycket för att dra på sig en frispark på mittplan som strax utanför straffområdet. En lyckad tackling kring mittcirkeln kan lätt leda till en effektiv kontring. På mittfältet finns mer att vinna och mindre att förlora, det är naturligt att det smälls på mer där.
Som mittback gör du mer nytta genom att vara rätt placerad än att spela fysiskt och på marginalen. Men det är förstås inget jag har tänkt på under matcherna. Åtminstone inte förrän nu i slutskedet när man låg på två varningar och absolut inte ville vara avstängd nästa omgång. Då kanske jag värderade lägena lite mer noga.
Tack för att du tog dig tid. Ett stort grattis till en fantastisk säsong, ett SM-guld och titeln Årets försvarare!
- Tack själv och jag får passa på att hälsa till alla som röstat på mig. Det värmer!