Himmelrikets Favorit i augusti: "Jag kan inte fokusera mer eller mindre"
Pålitlig, stabil och given i startelvan. Ändå är det första gången för i år som Johan Dahlin utnämns till månadens favorit.
Du har blivit framröstad av redaktionen som månadens spelare i augusti. Först och främst: Grattis!
Tackar så mycket. Väldigt kul.
Är du överraskad eller känner du att den förra månaden varit din bästa i år?
Nej, jag är ganska överraskad. Det hade jag inte väntat mig.
Efter två nollor i serien och en stark insats mot Lazio, det verkar väl rimligt att bli belönad?
Haha. Ja, när du säger det så… Kanske det.
Det är lika bra att jag erkänner. Jag tog mig an att göra den här intervjun trots att jag missade att se matchen mot Sundsvall. Redaktören beordrade mig att ställa en fråga kring din ”galna räddning i början av andra halvlek”. Vad menar han?
Är det där friläget? Anfallaren vände bort Ponne och fick en rak gata mot mål. Jag sprang och kastade mig framför honom helt enkelt.
I sådana situationer, hur mycket av ditt agerande är reflexmässigt eller resultat av envist tränande och nötande?
Vi pratar ju mycket, jag och Jonnie (Fedel), om hur och när man ska agera snabbt och när man ska vänta ut motståndaren. Det är ju en avvägning, men jag är väl generellt ganska offensiv i min spelstil. Jag vill gärna komma till bollen så fort som möjligt och ge motståndaren minimalt med tid.
Hur rankar du Sundsvallsräddningen? Är det en av dina bästa någonsin?
Nejnej, det kan det väl inte vara? Jag har i och för sig ingen topplista klar för mig, men jag tror inte den platsar där. Det var å andra sidan en viktig räddning. Det stod fortfarande 0-0 och vi hade ju inte spelat direkt tokbra så långt in i matchen. Efter den chansen skapade de inte så värst mycket mer. Så mer viktig räddning än snygg tycker jag.
Det har onekligen varit en omväxlande fotbollsmånad. Den upphaussade seriefinalen mot Elfsborg, två mer ordinära seriematcher, en träningsmatch mot namnkunniga Lazio och så en cupmatch i lilla Sandviken. Hur mår man som fotbollsspelare när det är så tvära kast mellan motstånd och inramningar?
Det låter kanske konstigt, men för egen del var inte matchen mot Elfsborg upphaussad. Klart att den handlade om viktiga poäng, men det gör alla matcher. Och inramningen… Vi i Malmö är ju bortskämda med mycket publik och bra tryck. Jag förberedde mig inför den matchen precis som inför alla andra matcher. Jag funkar så, jag kan inte fokusera mer eller mindre ibland utan måste ta alla matcher på samma allvar. Fotboll är fotboll, liksom. Det som händer eller inte händer runtomkring kan man inte lägga energi på. Efteråt kan man ta in inramningen och njuta av vad man varit med om. Men under matchsituationen så stänger man av det för att fokusera på det man ska göra.
Att varje match är viktig och att det gäller att alltid ha samma fokus oavsett motstånd är vanliga svar från fotbollsspelare. Men ändå, inte kan det kännas precis likadant att värma upp inför en hemmamatch mot Häcken jämfört med att springa in på Olympiastadion i Rom? Eller?
Nej, Laziomatchen var en upplevelse och erfarenhet utöver det vanliga förstås. Det är klart att det kommer att vara lättare att minnas sådana matcher på ålderns höst.
Vad får du med dig från en sådan ”betydelselös” match mitt i säsongen?
Även om det inte står poäng eller titlar på spel så är det ett enormt tillfälle att få möta och mäta sig med spelare på den absoluta toppnivån. Det ger mig väldigt mycket. Man får ett kvitto på var man står jämfört med de bästa.
Är du nöjd med ditt kvitto?
Ja, det tycker jag. Jag känner att jag absolut hänger med. Och det gör ju alla i vårt lag. Kanske inte över 90 minuter, men så långt borta som man kanske kan tro är vi inte. Det tycker jag faktiskt att vi visade i förra årets europaspel. Även om resultaten inte blev så bra, så spelade vi riktigt bra stundtals och gav de flesta lagen ett ordentligt motstånd.
Jag tror det är viktigt att få sådana träningsmatcher. Jag menar, vi spelar för Malmö FF som är ett sådant lag som ska placera sig högt och ta sig ut i Europa. Träningsmatcher mot internationellt motstånd ger förberedelse, vi får känna på den nivån som väntar när det är dags på riktigt.
Jag ska inte ställa dig till svars för matcher du inte spelat, men kanske kan du ändå ge en förklaring till det mystiska Svenska cupen-fenomenet. Hur kan det bli så obehagligt spännande mot ett på pappret svagare lag som Sandviken? Vad är det som händer i sådana matcher?
Som jag sa innan så laddar jag inte mindre för vissa matcher och mer för andra. Men generellt, det är ju inte bra att Svenska cupens status är så nedskriven. Det känns inte som att allsvenska lag går in med den pondusen och viljan som de kan, cupen har inte den lyskraften. Det är ju en stor turnering, den näst största efter Allsvenskan men det tänker nog inte alla på när de går in i turneringen.
Eftersom jag inte var med själv så är det svårt för mig att säga något om Sandvikenmatchen, men det är ju mycket tillfälligheter också. De får ett mål efter tre minuter och sedan får de ett mål som inte skulle varit mål. Det blev rörigt men det ordnade som tur var upp sig till slut.
Jag antar att det är en känsla som sprider sig inom laget, en falsk trygghet som övergår i nervositet när det inte går så lätt som man tänkt sig. Vilka spelare i Malmö menar du är sådana som kan vända på sådana beteenden? Vem eller vilka kan bryta mönstret och visa vägen?
Daniel Andersson. I särklass. Pontus är också duktig, han har det där i sig och växer mer och mer. Men Daniel är enormt duktig på att alltid ge allt och satsa hundraprocentigt.
Under fredagen bekräftades det att Mathias Ranégie nu är klar för Udinese. Vad har du för kommentarer till det?
Jag är otroligt glad för Mathias skull att han får chansen. Jag hoppas han får en lika bra fortsättning på karriären som de senaste åren i allsvenskan varit för honom. Sedan är det ju förstås tragiskt för oss att bli av med en av Allsvenskans absolut bästa forwards. Men sådan är fotbollen, det är inte så mycket att göra åt mer än att glädjas för Mathias skull.
Jag upplever det som att den här affären gick från att vara ett löst rykte till klar övergång på knappt två dagar.
Precis, det är det som är Silly Season!
Men hur är det inom truppen under Silly Season, är ni lika ovetande som vi utanför klubben? Eller snackas och spekuleras det vilt i omklädningsrummet?
Alltså, man kan alltid få veta mer om man vill. Men samtidigt är det bra att inte veta så mycket. Det är en massa rykten och förhandlingar kan svänga fram och tillbaka många gånger. Det är nog bra att veta så lite som möjligt innan saker och ting är helt klara.
Match mot Mjällby på lördag, hur känns det?
Det känns bra. Vi gjorde kanske inte vår bästa match sist men vann med 2-0 ändå. Vi har en bra karaktär i laget och jag har en bra känsla.
Jag tänkte avsluta med en jobbig fråga. Vem tror du kom tvåa i omröstningen?
Oj, tvåan? Hmm… Miiko kanske?
Nej, det var faktiskt Tokelo Rantie som seglade in på andraplatsen. Miiko kom god trea.
Ah, kul! Men då var jag ju inte helt fel ute.
Nejdå, tack för pratstunden och grattis till Himmelrikets favorit i augusti!
Tack så mycket, det var verkligen roligt att höra!
***
Spelare (och antal röster)
1. Johan Dahlin (24, Noterbart att samtliga röster bestod av förstaplatser)
2. Tokelo Rantie (13)
3. Miiko Albornoz (11)
4. Jiloan Hamad (5)
6. Pontus Jansson (4)
6. Wilton Figueiredo (4)
8. Mathias Ranégie (2)
8. Ricardinho (2)
Alla redaktionsmedlemmar lägger en röst på 3 spelare, där den bästa får 4, tvåan får 2 och trean får 1 poäng
