Himmelrikets Favorit i augusti: "Lite press att få möta Zlatan"

Efter en månad av många matcher, mot såväl svenskt som internationellt motstånd, i tävlingsmatcher och träningsmatcher, är det en spelare som står ut bland många duktiga: Pontus Jansson. Han har haft en fantastisk period och frågan var inte om han skulle bli månadens spelare, utan hur överlägset han skulle ta hem titeln. Svar: Totalt överlägset.

Grattis Pontus, Himmelrikets Favorit i augusti!
– Tack så mycket.

Vilket genombrott du har gjort!
– Ja, det har funkat bra den här månaden, det tycker jag.

Du är mer eller mindre uppvuxen på Malmö Stadions ståplatsläktare och har sett en hel del matcher…
– Ja, det kan man nog säga. Jag har hållit på MFF sen jag var riktigt liten, och sen runt 2004 stod jag och mina kompisar på ståplats. Dessutom blev det en del bortamatcher. Jag har alltid följt Malmö, och det är klart att nu när det går bra för mig i min egen klubb så är det en dröm som går i uppfyllelse.

Jag förstår det. Minns du från din tid som supporter någon ung spelare som fått samma genomslag som du den här månaden?
– Usch, vilken svår fråga. Jag vet faktiskt inte. Det var annorlunda när man stod på läktaren och hade den här supporterkänslan. Då var det mer att man följde laget och inte enskilda spelare. Jag tror inte jag kan besvara din fråga bättre än så.

Går det att sätta ord på hur det känns att gå och drömma om att spela i MFF en dag, och nu vara inte bara ordinarie utan också tongivande?
– Inte bättre än vad jag brukar säga; att jag är i en dröm. Jag är oerhört tacksam över chansen jag fick av Rikard (Norling), och jag vill även rikta ett tack till Rolle som gav mig chansen från början förra säsongen.

Varför har det gått så bra den senaste tiden?
– Jag fick chansen mot Kalmar (2-0, 20/6-11, reds.anm.) och där var jag lite smånervös, hade känslan att man vill visa vad man kan och då kan det bli att man vill för mycket. Därefter gick det bättre för varje match. Sen nu, den senaste tiden med Rangersmatcherna först och så få möta Zlatan… Allting gick bara bättre och bättre, och så har det rullat på.

Månadens bästa match för din del måste vara Dinamo Zagreb hemma. Håller du med?
– Ja, det kändes bra i den matchen.

Så blygsam du är.
– Ha ha, kanske det. Men jag gillar inte att berömma mig själv, det får andra göra i så fall. Jag erkänner att jag tycker att det har gått bra sista tiden, det ska jag inte ljuga om, och när andra påpekar att det går bra för en blir man oerhört glad.

Jag pratade med Leif Engqvist för några år sen om en del unga spelare i MFF. Om dig sa han bland annat att du är skönt kaxig. Du låter inte det minsta kaxig tycker jag.
– Jag är kaxig på det sättet att jag verkligen tar för mig och låter ingen trycka ner mig, och jag säger vad jag tycker och tänker. Men när det kommer till att betygsätta mina egna insatser så är jag nog mer blygsam. Det är svårt att göra det själv tycker jag. Det är bättre att andra får göra det.

Jag såg hemmamatchen mot Zagreb på en bar i Kroatien och Dinamofansen var dels väldigt nervösa i slutet av matchen och dels var de oerhört imponerade av dig. ”Who is that Jansson, he is great? I have never heard of him” var det en som sa till mig.
– Var det så? Sånt är kul att höra.

Ska vi kort ta de andra matcherna i augusti där du får berätta lite om din egen insats? Först var det Rangers hemma.
– Det var en konstig match i och med att de fick sina utvisningar. De hade inte jättemycket offensivt men fick ett mål lite turligt. För mig och de andra i backlinjen handlade det mest om att inte släppa till så många chanser för motståndarna, och det tycker jag att vi lyckades bra med. Jag tycker att vi hade rätt bra kontroll på den matchen.

Mjällby borta.
– Efter Rangersurladdningen var det många som hade problem att ladda om till hundra. För egen del tycker jag att det gick bra förutom vid 2-2-målet. Det var ett misstag från min del som ledde fram till det. I 99 gånger av 100 har jag honom där, men inte den här gången. Det var dåligt och slarvigt försvarsspel helt enkelt.

Träningsmatchen mot Milan.
– Där spelade jag bara 30 minuter och det var en dröm förstås att få möta Zlatan. Det gick bra för min del i matchen mot honom.

Vi återkommer till Zlatan lite senare. Zagreb borta.
– Vi får 1-0 i baken rätt tidigt men har koll på dem ändå sen i första halvlek. När de gjorde 2-1 och 3-1 rätt snabbt i andra halvlek kändes det som att vi fick kniven i ryggen. Det är svårt att säga att det gick bra för egen del när vi släpper in fyra mål, men ändå: det kändes rätt ok för mig tycker jag. Men efteråt i omklädningsrummet var det ofattbart tungt. Det kändes så onödigt att släppa in fyra mål, där framför allt det sista var ett jävla skitmål.

Gais hemma.
– Där sa vi inför att vi är tvungna att göra en bra match för att få upp självförtroendet till Zagreb hemma, plus att vi behöver alla poäng vi kan få för att nå Europa nästa år ju. Det var en viktig match och skönt att vi vann den.

Zagreb hemma har vi pratat om och några dagar senare var det Elfsborg hemma.
– Samma sak där egentligen, vi hade Zagrebmatchen i benen. Men samtidigt hade den insatsen höjt oss så vi kom in med ett stort självförtroende. Vi visste att Elfsborg är ett bra lag, men ska vi nå Europa nästa år, som sagt, var vi tvungna att vinna den matchen. Och det gjorde vi, vilket var starkt av oss. Trots att vi inte spelade på topp mot Gais och Elfsborg vinner vi ändå. Jag tycker att det tyder på stabilitet i vårt lag.

Första gången jag gjorde en intervju med dig var i Malaga 2009, och då sa du bland annat något om att du vill bli som Zlatan. Nu har du spelat mot honom. Berätta mer, hur var det egentligen?
– Som jag har sagt till alla, Zlatan har varit min idol sen jag var liten. Och nu att få möta honom - oerhört stort var det.

Agerade du annorlunda mot honom än om det hade varit vilken annan anfallare som helst?
– Alltså, jag kände lite press innan matchen att få möta Zlatan. Han är ändå en av världens starkaste anfallare, och jag försökte få ut så mycket av speltiden jag fick. Och något släppte där; jag hade mött en av världens bästa och jag hade gjort det bra mot honom. Känslan efteråt var att jag i princip kan möta vilken anfallare som helst och klara det. Det har stärkt mig mycket den matchen.

Gav du honom några tjuvnyp, några skamgrepp?
– (Skratt) Nej. Vi hade några dueller, men det var inget fult. Vi körde ärligt mot varandra.

Du bytte tröja med honom efteråt. Jag ger dig 1000 kronor för den.
– Inte en chans.

2000?
– Nej du. Jag fick faktiskt ett bud på 5000 direkt efter matchen, men jag vill inte sälja den. Den är ett minne för livet. Som det känns nu kommer jag aldrig att göra mig av med den.

Pontus, än en gång grattis till att ha blivit framröstad till månadens spelare!
– Stort, stort tack.

****

Spelare (och antal poäng):

1. Pontus Jansson (48)
2. Wilton Figueiredo (16)
3. Jiloan Hamad (7)
4. Ivo Pekalski (6)
5. Markus Halsti (3)
5. Dusan Melicharek (3)
7. Jimmy Durmaz (1)

*****

Varje redaktionsmedlem har haft möjlighet att rösta på 3 spelare, som har fått 4, 2 respektive 1 poäng.