Himmelrikets Favorit i oktober: "Skönt att få täppa till truten på dom som inte trodde på oss"
Med minsta möjliga marginal blev Guillermo Molins av redaktionen framröstad till Himmelrikets Favorit för oktober. Han berättar bland annat om målgester, motståndarbackar och om sitt andra efternamn.
Grattis, Guille!
– Tack så mycket, det var kul att höra.
Först och främst, den här intervjun tänker jag inte ägna det där andra Skånelaget norr om Malmö en endaste rad…
– Det låter bra det. Jag pallar inte prata om det så det blir utmärkt.
… mer än att det har blivit mycket uppmärksamhet för att du tittar på Simpsons hellre än fotbollsmatcher med ett visst lag.
– Ja, det förväntade jag mig inte kanske. Men det är ingen fara, för det är ju sant.
Jag tänker att vi pratar om matcherna i oktober i stället, och vad du säger om din egen prestation i dem. Först ut var Trelleborg.
– Det var en bra match från min sida, tycker jag. Jag utmanade varje gång som jag fick bollen och lyckades för det mesta. Dessutom fick jag gjort ett mål. Det kändes fantastiskt bra och det var skönt att vinna den matchen stort också. Vi vann visserligen på Vångavallen även förra året, men det var mycket snack inför den här, så det var skönt att få täppa till truten på dem som inte trodde på oss.
Det var en lite besynnerlig match i och med att det var långt ifrån er bästa match för säsongen, men ändå blev det en storseger till slut.
– Så var det. Vi började inte superbra, men vi kände ingen stress utan jobbade på.
En dag på jobbet med full kontroll?
– Precis.
Därefter var det Kalmar.
– Jag är nöjd med min egen prestation i den matchen också. Det kändes som att vi blev lite ängsliga, men jag tycker att jag fick ut det som jag skulle göra. Det var verkligen ingen jättematch av oss, och jag vet inte vad det beror på. Kanske har det med uppehållet att göra.
Ja, det har varit en del prat om att årets MFF haft problem i första matchen efter ett längre uppehåll. Kan du se att det hänger ihop?
– Jag tror faktiskt att det är en slump. Vi är inte mindre taggade när vi kommer tillbaka, eller mindre sugna på att vinna. Möjligtvis kan det vara så att våra kroppar har varit lite slitna när vi går in i ett uppehåll, och sen hittar vi inte rytmen direkt. Inte som vi gör när vi har spelat ett antal matcher i rad.
Era kroppar går ner i varv under uppehållet alltså?
– Ja, så kan det kanske vara.
Och så var det Häcken häromdagen.
– Den matchen kändes väldigt bra, framför allt i första halvlek för både mig själv och hela laget. Jag spelade mycket på one touch eftersom jag kände att Häcken-backen var uppe i ryggen på mig i början. Det fick han sluta med efter ett tag när det inte fungerade. I andra halvlek, vad ska jag säga, kontrollerade vi matchen. Så kändes det på planen. Nu har jag sett matchen i efterhand och där ser det inte riktigt lika bra ut, men känslan på plan var väldigt positiv.
Det är en mental duell du för med ”din” back?
– Jo, men så är det för alla spelare.
När inser man som spelare under en match att man har vunnit den duellen?
– Det märker man relativt tidigt vem som har fördel, men sen kan det skifta flera gånger under en match. Jag visste att han skulle komma väldigt hårt i ryggen. Daniel Larsson hade förberett mig på det och sagt att jag skulle släppa bollen snabbt. Så de första tre gångerna jag fick bollen klackade jag den bara vidare till Agon och då visste inte backen vad han skulle göra efter det.
Brukar du kolla upp vem du möter, och vad han har för svagheter och styrkor?
– Nu har jag spelat i Allsvenskan sen 2006 så det är ju några år man har varit med och följaktligen vet jag vilka det flesta är. Men är det en ny spelare eller någon jag är osäker på så försöker jag ta reda på hur han är som spelare.
Hur gick tankarna efter Kalmar och inför Häcken? Var det verkligen så lugnt som det har påståtts?
– Alltså, jag var väldigt frustrerad och arg efter Kalmar-förlusten och fick en kvart efter matchen frågor om Helsingborg. Jag ville inte prata om HIF alls, det vill jag sällan göra. Det var surt att tappa 3 poäng och inte alls vad vi hade väntat oss. Fast inför Häcken i onsdags var det lugnt. Visst, det var nervöst och vi visste att vi i stort sett var tvungna att vinna matchen. Men samtidigt, det snacket vi hade inom gruppen och den känslan vi hade på bussen upp till Göteborg och på hotellet innan matchen – det fanns inget annat än seger.
Berätta mer.
– Det var en riktigt skön känsla hela dagen. Wilton gick runt och peppade alla på bussen på vägen upp, och alla manade på varandra, typ ”kom igen nu”. Alla var heltaggade. Det brukar alltid vara några spelare som är lite sena till samlingen innan matchen, men nu satt alla tysta och klara 10 minuter innan. Det märktes att alla bara ville ut på planen så fort som möjligt och spela.
Tankarna inför BP på måndag?
– Det är samma sak där, med full koncentration och fokus. Jag hoppas också att det kommer lika många Malmö-supportrar dit som senast till Göteborg. Fastän man inte hör alla ramsor och allt som sägs och ropas under matchen, så bara det när man kommer ut till uppvärmningen och ser så många himmelsblå på läktarna blir man extra taggad. Det betyder väldigt mycket att se alla människor, som är där för vår skull.
Du har gjort två mål den här månaden, först mot Trelleborg och sen mot Häcken. Varför springer du ut till bänken efteråt?
– Jag vet faktiskt inte riktigt varför.
Jag som hoppades på ett litet scoop.
(Skratt) – Jag kan säga så här, att första gången jag gjorde det, då mot Trelleborg, gjorde jag det för att springa ut till Yago (Fernández) och fula mig lite mot honom.
Varför Yago?
– Det gällde mitt hår. Han tyckte inte att jag skulle snagga mig och raka ansiktet till den matchen, men jag snaggade mig och rakade ansiktet och gjorde mål och tog mig därför för kinderna när jag sprang mot honom. Så det är därför. Men nu senast mot Häcken var det bara att jag kände glädje och ville fira med grabbarna.
Mot IFK Göteborg i april sköt du också ett skott från distans som gick i mål. Om du får välja mellan det och Häcken-projektilen, vad blir det?
– Då väljer jag Häcken-matchen, det var en mycket bättre träff. Och längre avstånd. Det mot Göteborg var också fint, men precis utanför straffområdet, så det räknas nästan inte.
Sista frågan. Du heter inte bara Molins i efternamn utan också Palmeiro, eller hur?
– Det stämmer. Jag har både två förnamn och två efternamn. Molins är min pappas sida av släkten och Palmeiro är min mammas. I Sverige använder jag bara Molins, men när jag skriver ut mitt namn i Uruguay ska alla mina fyra vara med.
Så i Uruguay är du señor Molins Palmeiro?
– Exakt. Men här i Sverige är jag bara Guillermo Molins.
Det är inte så bara. Ett stort grattis än en gång och med alla himmelsblå supportrar i ryggen: lycka till i de sista två matcherna!
– Tack så jättemycket.
**********
Spelare (antal röster)
Guillermo Molins (5)
Jiloan Hamad (4)
Ulrich Vinzents (2)
Daniel Andersson (1)
