Himmelrikets Favorit i oktober: "Min agent berättar inget för mig"
11 spelare fick röster av redaktionen, men en stod ut i särklass: Pontus Jansson. Malmö FF:s mittback har haft en fantastisk månad, precis som vanligt alltså. För Himmelriket kommenterar han flyttrykten, bronsmedaljen och hur MFF ska revanschera sig mot Metalist om en vecka.
Grattis Pontus, Himmelrikets Favorit i oktober!
– Stort tack.
Är du förvånad?
– Nja, det har väl gått fortsatt bra för mig, men det är alltid kul att få utmärkelser. Det är oerhört roligt rättare sagt.
Du är väldigt het för tillfället och intervjuas till höger och vänster, och jag vet knappt vad jag ska ställa för frågor till dig. Har du några förslag?
– Ha ha, vad menar du med det?
Om där är några frågor som du vill att jag ska komma med, något du vill berätta?
– Nej, inte egentligen. Det känns som att jag redan har blottat mig rejält. Men det är som du säger, att det har gått bra för mig ett antal månader nu och det är skönt att jag har kunnat bibehålla formen. Att det inte bara är några enstaka matcher som jag har varit bra i, utan det är glädjande att jag har lyckats spela på en hög nivå under en längre period.
Även om säsongen inte är över än, kan du summera den så här långt?
– Det började ju inte som jag hade tänkt mig. Jag hade stora förhoppningar om att få vara med och slåss om en startplats i våras när vi hade Rolle (Nilsson) som tränare. Det blev inte så mycket spel precis, utan det var bänken i varje match, förutom en i Svenska Cupen, som gällde. Så fram till sommaren var det inte särskilt roligt, men sen kom Rikard (Norling) och jag gav det en chans. Där vände det. I första matchen mot AIK var jag också på bänken men efter det har jag varit ordinarie.
Hur vill du summera oktober månad då?
– Det är knappt man kommer ihåg alla matcher nu när vi spelat så intensivt. Första matchen var mot Kalmar, fast där var jag avstängd. Därefter var det Häcken, va?
Precis. Trippelmatcherna en och samma helg.
– Där kom jag in efter en kvart ungefär och då hade jag varit sjuk strax innan, vilket innebar att jag hade missat de bägge U21-landskamperna. Jag kände mig lite ringrostig till en början, men det gick snabbt över. Det gick bra för mig i den matchen, och inte minst var det gott att vi vann den.
Det var ju inte tänkt att du skulle ha spelat den matchen, men som du sa fick du hoppa in efter kort tid då Yago Fernandez skadade sig. Mindre än två dygn senare spelade du igen, nu mot Djurgården. Hur var det?
– Det var tidigt på förmiddagen så jag kände mig lite svårstartad. Där var en period i första halvlek där jag var helt färdig, det kändes som att springa in i väggen. Till andra halvlek släppte det, men det tror jag var mer en mental grej; man sprang omkring och tänkte att nu spelar man match igen, 38 timmar sen den förra. Så rent fysiskt var det nog inte så jobbigt som folk kanske föreställer sig, utan det var bara att köra på.
I sista omgången gjorde du 1-1-målet, vilket räddade en medalj. Vad betyder det bronset för dig personligen?
– Inte så mycket egentligen. Det är guldet man vill ha, så är det alltid. Vinner man inte guld kan man aldrig vara riktigt nöjd, den inställningen har jag i alla fall. Å andra sidan låg vi i mitten av tabellen för några månader sen och då är ett brons ändå hyfsat godkänt. Och att vi avslutade säsongen med fem raka segrar är något vi tar med oss till nästa år. Det känns som att vi har börjat bygga på något bra med Rikard, en stabilitet som inte fanns tidigare i år har infunnit sig. Vi kanske inte spelar det ultimata spelet, men vi vinner våra matcher och det är oerhört starkt.
Ja, det har inte varit så många förluster i år, utan vad som ställt till det tabellmässigt är de oavgjorda resultaten. Ni är svårslagna, kan man säga så?
– Absolut, det är vi. Rikard kom in i en tuff situation med många matcher, både i Allsvenskan och i Europa, men nu har han så sakteliga börjat sätta sin prägel på laget tänker jag. Med en hel försäsong kommer det att bli ännu bättre, så det är bara goda förhoppningar till nästa år.
Vad skiljer Rolles och Rikards sätt att spela fotboll?
– Alltså, Rikard har inte velat ändra för mycket utan mer bygga vidare på det Rolle lagt grunden för. Så jag kan väl inte påstå att jag har fått en solklar bild av Rikard än, för vi har ju knappt haft några träningar sen han kom i och med alla matcher. Men allt jag sett av honom är bara positivt. Han gav mig chansen och jag känner att han har hjälpt mig att utvecklas.
Sett utifrån tycker jag man kan se att Rikard vill ha ett mer direkt anfallsspel där Rolle vinnlade sig om att spela ut motståndarna.
– Jag vet inte om det är medvetet faktiskt. När det inte har funkat för oss i år har vi gått tillbaka till det lite enklare spelet. Det är nog mer det i så fall, att det inte har flutit på som 2010. Exempelvis har vi i många matcher jagat ett tidigt ledningsmål, men när det inte har kommit har det spridit sig en viss oro. Hade vi fått det målet hade vi kunnat rulla ut våra motståndare och hålla i bollen, alltså det som vi är bra på. Nu har vi i stället ofta slagit längre bollar för att göra mål.
Vad beror det på att MFF oftast gör mycket bättre andrahalvlekar? Är ni svårväckta?
– (Skratt) Det är det här med statistik, som går att tolka åt olika håll.
Fast inte bara, jag tänker på hur det har sett ut i många matcher, som mot AIK, mot Djurgården, mot Örebro nu senast.
– Fast jag tycker att vi började rätt så bra mot Örebro, men sen kommer vi in en period där vi börjar slarva. Och då känns det som att om en börjar faller alla in i det. I Europamatcherna har det varit extremt tydligt. Slarvar någon där och vi släpper in ett mål börjas det hänga med huvudena som om matchen redan är förstörd. Vi måste plocka bort de enkla misstag som vi gör.
Är Metalist det bästa lag du någonsin spelat mot?
– Milan är också ett bra lag, men samtidigt var det inte hundra procent som de gick in med till den träningsmatchen. Metalist var fruktansvärt bra, det måste jag säga. Där var hög kvalitet rakt igenom. Vi visste att det skulle bli en svår match, men vi gick ut med inställningen att vi skulle vinna den. Så som det blev känns det tråkigt förstås. Samma sak där som jag var inne på tidigare: vi började bra men när de fick utvisningen var det som att vi omedvetet slappnade av och de lade in ännu en växel. Sen körde de i princip över oss.
Ditt enda synliga misstag den här månaden kom där, när du misslyckades med en nedtagning vilket ledde till 1-4-målet. Vad hände?
– Jag vet inte. Vi hade släppt en ett jävla skitmål på hörna innan dess, och före det hade jag nickat i ribban. Det var små marginaler. Hade jag satt nicken till 2-2 hade vi fått extra energi och kanske tagit över matchen. När de några minuter senare gjorde sitt 3-1 var det många som började hänga med huvudena redan där. Sen, min situation; jag tog nog lite lätt på den känns det som. Hade jag gjort samma sak i Allsvenskan hade jag hunnit tillbaka, men här i Europa smäller det direkt. Det är sånt man lär sig av hela tiden. Nästa gång i en liknande situation kommer jag bara att smälla bort bollen. Tur ändå att det var i ett skede där det kanske inte spelade så stor roll. Hade det varit i den 80 minuten hade det ju varit ännu värre.
Om en vecka är det bortamatch mot samma lag. Vad är känslan inför den?
– Att det kommer att bli en oerhört tuff match igen. Nu handlar det mycket om att vi får spela för vår heder, att vi måste representera Malmö på ett snyggt sätt. Vi kanske får backa hem, stänga igen ytor, försöka hålla tätt och lita på att några av våra offensiva spelar kan sätta dit en boll.
Ärligt nu, hur många utländska klubbar har visat intresse för dig?
– Jag har klargjort för min agent att jag inte vill flytta. I alla fall nästa säsong också vill jag stanna i Malmö och jag har inga som helst planer på att lämna. Min agent respekterar att jag inte vill höra någonting alls och han berättar inget för mig.
Avslutningsvis bara. Det blev medialt upphaussat när du bytte tröja med Supras efter matchen mot Örebro. Vad är din egen version?
– Som jag sagt tidigare var det förutbestämt. Jag har själv stått på ståplats, jag har alltid haft bra kontakt med alla där. Så vi hade bestämt att jag skulle ge dem min tröja och jag skulle få en av deras och sen skulle någon i Supras ta ett foto av detta. Detta såg en massa andra fotografer och sprang fram och började fota. Sen gick det igång och det började spekuleras. När det här knallskottet exploderade tror jag att jag var inne och gjorde en intervju, för jag kopplade inte alls vad som hände. Sen blev det förstorat, att jag hyllade dem som kastade bangern. För min del handlar det om att jag respekterar att de är på varje match och jag ville ge något tillbaka till dem. Det var min enda tanke.
Jag förstår. Än en gång stort grattis till att ha blivit framröstad som månadens spelare.
– Tack så jättemycket.
****
Spelare (och antal poäng):
1. Pontus Jansson (57)
2. Johan Dahlin (27)
3. Jiloan Hamad (7)
4. Mathias Ranégie (5)
5. Ivo Pekalski (4)
5. Dardan Rexhepi (4)
7. Ricardinho (3)
8. Alex Nilsson (2)
9. Agon Mehmeti (1)
9. Miiko Albornoz (1)
9. Filip Helander (1)
****
Alla redaktionsmedlemmar har haft möjlighet att rösta på tre spelare, som har fått 4, 2 respektive 1 poäng.
