Himmelrikets Favorit i september: "Vinner man inte kan man inte vara helt nöjd"

Det visade sig att det inte blev några större svårigheter för redaktionen att utse Himmelrikets Favorit. Pontus Jansson har varit makalöst bra i alla de fyra matcher som spelats i september, vilket gav utslag i röstandet. Här öser han beröm över en medspelare, kritiserar andra och berättar varför försvaret fungerar så bra.

Grattis, Pontus!
– Tack så mycket.

Det hade varit mycket roligare att gratulera dig om det hade blivit vinst igår (läs: torsdag).
– Det är klart att det var en tung match, vi hade gärna haft med oss minst en poäng där. Sett till hur de andra matcherna slutade, menar jag. Tre hade ju varit att föredra än mer, men det är inte mycket att göra åt nu. Det är bara att blicka framåt.

Hela månaden har försvaret fungerat utmärkt på det stora hela tycker jag. Håller du med?
– Ja, det tycker jag. Vi har hittat en stabilitet i laget och vi har fått ihop det bra. Filip (Helander) har kommit in i det jättefint, och Erik Friberg har betytt oerhört mycket för oss.

Kan du beskriva lite mer vad Friberg gör som är så betydelsefullt?
– För mig är han helt fantastisk att spela med. Han sliter något enormt för laget och han ligger hela tiden i rätt positioner och hindrar motståndarna från att få igång ett fungerande anfallsspel. Samtidigt är han nyttig för vår egen offensiv. Han är i mina ögon en komplett innermittfältare, som är bra både offensivt och defensivt.

Du och Filip Helander har snabbt hittat varandra dessutom.
– Eller hur? Han tar för sig mer och mer, och det har känts riktigt bra i de senaste matcherna.

Många befarade det värsta när Daniel Andersson blev skadad, men farhågorna har kommit på skam.
– Det är som jag sa, vi har hittat en stabilitet i hela laget och då blir det mycket lättare för oss försvarare. Det är klart att Danne betyder jättemycket, men nu har Filip kommit in i det och… Det har varit många skiften under säsongen. Först var det jag och Halsti, sen var det jag och Filip ett tag, därefter Danne och jag, och så har Jasmin spelat däremellan. Nu känns det som att Filip och jag har fått ihop det bra och hittat den där nödvändiga stabiliteten.

Kan vi snabbt gå igenom månadens matcher och hur du tycker det har gått för dig personligen?
– Absolut.

Först var det Mjällby hemma.
– Jag kommer knappt ihåg den matchen, det är så länge sen. Men vi vinner inte den, så då kan man inte vara jättenöjd. Å andra sidan, de hade inte jättemånga chanser, och det var Filips första match om jag inte minns fel, så det kändes ändå okey. Vi hade Pär Ericsson och El Kabir mot oss, som är två duktiga anfallare, och vi plockade ner dem rätt bra. Men som jag sa, vinner man inte kan man inte vara helt nöjd.

Därefter var det Åtvidaberg borta.
– Där började defensiven sitta ännu bättre, och även om de hade några chanser i första halvlek så kändes det aldrig riktigt farligt. Vi hade bra koll på dem och det kändes rakt igenom säkert tycker jag.

HIF borta.
– En härlig match, en sån som alla vill spela. Det var mycket känslor och mycket fight och målet de gör kan man inte säga mycket om. Det är en sån boll som Johan (Dahlin) ska ta, men även den bäste kan göra tabbar ibland. Det är sånt som händer. Annars tycker jag att vi gör en bra match rakt igenom.

Om jag säger att det var din bästa match för året, är jag ute och far då?
– Det kan det nog vara faktiskt. Jag var väldigt, väldigt laddad och… ja, det kändes bra.

I en match som den med anfall i parti och minut åt bägge håll, och när du gör en helt gedigen insats, så märks det också mer än när MFF ligger på anfall konstant, eller hur?
– Jo, det är klart. Det var mycket att göra hela matchen, vilket bara är roligt. I många hemmamatcher har man ingenting att göra, så dyker det plötsligt upp en kontring där man måste vara på alerten. I sådana matcher som den mot HIF måste man hela tiden vara beredd på att nånting händer.

Och avslutningsvis förlusten mot IFK Göteborg.
– Jag tycker att vi har bra kontroll på dem egentligen. De har sina två chanser, men i övrigt ingenting.

Fast vid frisparken som ledde fram till 1-2 var det inte mycket till kontroll. Efter att bollen skjutits i stolpen var där tre eller fyra göteborgare mot en ensam Filip Helander som skulle försöka rensa undan. Var tog ni andra vägen?
- Ja, jag vet. Vi hade fem stycken i muren, bland andra Wilton och jag. Vi hade ingen chans att hinna tillbaka. Men de som inte stod i muren borde ha tagit sitt ansvar där, det håller jag med dig om. De skulle ha varit beredda på en retur såklart.

Det har varit en turbulent månad utanför planen, med bussgate och styrelsens besked att ni spelare inte fick tacka supportrarna efter HIF-matchen. Det har varit många och stora skriverier runt detta. Hur påverkar det er?
– Det är svårt att säga. Det där med bussgate var ju tråkigt och det var många som ville att jag skulle komma med ett uttalande, men jag var med U21-landslaget i den vevan. Jag såg den där streamen på Internet från läktarmötet där Per (Nilsson, Malmö FF:s VD, reds anm.) var med. Det var många som var upprörda, och det är klart att det är tråkigt att det blir så, men de hittade till slut en lösning som alla blev nöjda med.
– Sen det här med att vi inte skulle tacka klacken… Vi fick reda på det direkt efter matchen och det är svårt att uppfatta allt så snabbt med så mycket känslor som finns inombords. Som jag har sagt tidigare, jag kommer alltid tacka fansen. Det handlar om respekt, de har stått där och stöttat oss på planen i ösregn i 90 minuter.

Jo, det förstår jag. Men kan man som spelare påverkas negativt på planen av att det är så mycket prat om sådant som inte rör fotbollen? Ni får ju också ändå svara på en massa frågor runt detta?
– Svårt att säga. Jag kan bara tala för mig själv. Men i och med att jag kommer härifrån och är född med MFF, så kanske det blir lite annorlunda mot andra i laget som kommer hit utifrån, så att säga. Jag vet inte om det har påverkat mig, men det har varit mycket skriverier och folk som vill ha uttalanden.

Okey, vi lämnar det och återgår till fotbollen. Även om resultaten inte varit lika bra som vi hade hoppats på, så känns det som att spelet ute på planen blir allt bättre för varje match. Men så var det detta med målskyttet. Herregud, var är målen?
– Det är svårt att säga emot dig där. Vi behöver göra fler mål, det är självklart så. Vi skapar mycket och vi bör göra mål på i alla fall en del av dessa. Det är tråkigt när det inte görs, och det drabbar våra resultat, som i går till exempel.

Just nu framstår motståndarmålvakterna som landslagsaktuella så fort de möter MFF.
– (Skratt) John Alvbåge har haft det tufft den här säsongen, och så kommer han till Malmö och gör en riktigt bra match. Det är så typiskt. Men just nu känns det som att det är likadant i varje match.

Syrianska om några dagar. Är det bra med ett tätt matchande efter en förlust?
– Nu får vi chansen att revanschera oss ganska snabbt, och det är bra. Fast personligen känner jag mig jävligt sliten för tillfället; det känns konstigt att ha match redan på måndag. Samtidigt vill vi ha tre poäng där, så det är bara att ladda om.

Och Syrianska får en dag kortare på sig för återhämtning i och med att de spelar i kväll (läs: i går).
– Just det, ja. De har det ännu värre än vad vi har det. Men det är bra för oss, det måste vi se till att utnyttja. Nu är det bara tre poäng som gäller. Det är det i och för sig alltid när Malmö spelar, men ju längre fram vi kommer i säsongen så blir matcherna allt viktigare.

Lycka till måndag och grattis än en gång.
– Tack så jättemycket.

***

Spelare och (antal röster):

1. Pontus Jansson (31)
2. Tokelo Rantie (19)
3. Erik Friberg (10)
4. Miiko Albornoz (5)
5. Filip Helander (4)
5. Johan Dahlin (4)
7. Wilton Figueiredo (3)
8. Jiloan Hamad (1)

***

Alla redaktionsmedlemmar lägger en röst på 3 spelare, där den bästa får 4, tvåan får 2 och trean får 1 poäng.