I går målade MFF:s konstnärer en vacker tavla
I går bjöds vi på fotbollskonst på hög nivå, jag tar er igenom vad jag tyckte var det vackraste med matchen.
Jag tror att alla ni som älskar MFF vaknar upp med ett stort leende på era läppar i dag. I går var det inte bara en fantastisk seger som gjorde alla oss supportrar lättade och glada utan det var även en väldigt vacker sådan. Simon Thern var först ut när han elegant smekte in 1-0 med en känslig höger insida som gick i en vacker båge över Kenneth Höie. Simon fortsatte i andra halvlek med att smeka fram passningar till Daniel Larsson och Tokelo Rantie, som skar genom Djurgårdens försvar likt en glödande kniv sjunker genom ljummet smör.
Sen har vi den lille men store magikern, Tokelo Rantie, vars aviga spelstil samt låga tyngdpunkt kombinerat med tvåfotsdribblingar fick Djurgårdsbackarna att se ut som utställda koner som Tokelo åkte slalom mellan. Han till och med använde djurgårdarna som bollplank emellanåt. Det enda som saknades var det där målet men det gjorde inget en vacker höstkväll som denna, vilken guldklimp MFF har i Tokelo.
Näste konstnär att presentera sig på Malmö Stadion var Jiloan Hamad. Jiloans mottagning på Daniel Larsson distinkta passning vid 3-1-målet, när han i ett och samma moment både tar sig förbi backen samtidigt som han lägger upp bollen till sig själv innan han placerar in bollen till höger om Höie, håller hög teknisk nivå. Ett fantastiskt nummer av Jiloan och det är aktioner som detta, när spelare gör två moment i ett som avgör matcher.
Nu har vi kommit till presentationen av nästa spelare som slagit mig med häpnad, nämligen Markus Halsti, som hela sin karriär som fotbollsspelare uppenbarligen har spelat på fel position. Detta har tydligt framgått under Halstis framfart under de senaste matcherna som innermittfältare. Han samlar upp bollar, han vinner bollar, han fördelar bollar, han går i djupled och han gör även mål. Markus – du har vunnit mitt hjärta.
Jag vill även sända en stor bukett rosor till Rikard Norling som har sett Markus Halstis potential som innermittfältare och satt honom på rätt position. Norling kan vara den trevligaste av tränare och som alltid bjuder på sig själv men det är sådana här saker som får mitt fotbollshjärta att smälta.
I halvtid trädde Rikard Norling fram och visade upp stor tränarkompetens när han korrigerade vad som inte riktigt fungerade under första halvlek och han fick även spelarna att inse detta. Laget kom ut med en helt annan energi, man löpte mer i djupet, man passade oftare i djupet och man ökade passningstempot vilket gjorde att Djurgården inte orkade stå emot tillslut. Det är en viktig egenskap som tränare att få spelarna att förstå vad som behövs förändras och dessutom att få dom att genomföra detta. Man märker nu tycker jag, att Rikard känner spelarna och att spelarna känner Rikard, de talar samma språk på samma konstnärliga frekvens.
Sen har vi Ivo Pekalskis inspirerande inhopp där han kombinationsspelade sig fram i straffområdet, vann bollar nere i straffområdet och var som en kortisoninjektion på mittfältet, det bådar gott inför de två återstående matcherna. Till sist vill jag säga tack till övriga spelare för en gedigen insats men även till supportrarna som skapade en härlig stämning hela matcher igenom. Detta var en kväll då det bjöds fotbollskonst på Malmö Stadion.
