Inför GAIS - MFF: Stoppa huvudena i sanden, det finns inga spöken!
Returmöte i Göteborg: GAIS tar emot Malmö FF på Gamla Ullevi. Det är bara att använda den slitna klyschan: det är bara ut och köra. Eller så stoppar man huvudet i sanden och förnekar vad som hänt tidigare i år.
Det är väl kanske för att man är svensk och fått i sig med modersmjölken att ren och skär lycka måste kompenseras med visst svårmod, för i bilen hem efter matchen mot GAIS i måndags sa jag: ”Hösten närmar sig, nu blir det allt mörkare för varje kväll som går.”
En som inte tycks ha snuttat så mycket tungsinne satt i baksätet och sa snabbt: ”Fast Malmö FF går mot ljusare tider.”
Jag vet inte om det bara beror på att han, vi kan kalla honom för Lars-Åke, inte fick i sig vemod med modersmjölken eller om han också hyser en sund optimism. Eller om han lever i förnekande. Det är rätt oväsentligt vilket. Hans sätt att se på tillvaron, och framtiden, står i bjärt kontrast till mig – och det är sunt tänker jag. För mannen som vi kallar Lars-Åke såg inga problem med att MFF ska lämna Malmös stadsgräns och spela fotboll på bortaplan härnäst.
Som ju inte gått så bra hittills i år. Minst sagt.
Förnekande är en försvarsmekanism. Jag letar upp min gamla lärobok i psykologi och kort kan detta beskrivas som att man förnekar att något har hänt eller existerar: ”Förnekande är vanligt i första fasen i kristillstånd.”
Känner inte att varken Lars-Åke eller jag befinner oss i en kris. Det räcker att titta på ett annat blåvitt lag, som delar stadion med morgondagens motståndare, för att inse att man som himmelsblå supporter har det rätt… bra.
På Wikipedia beskrivs det på ett sätt som gör tillämpningen bättre här: ”Vid förnekande tränger man inte bort impulser, men blundar för informationen. Det hela kan liknas med ett strutsbeteende.”
Jag tar till mig det, stoppar huvudet i sanden och undrar: Vilket jävla bortaspöke? Det finns inga bortspöken. Framför allt inte nu när först GAIS och sen Gefle står på spelschemat. Då får de inte finnas om den ljusnande framtid ska vara vår.
Det är dags att vända blad som Karl Gustav sa. Serien vänder, detta är en omstart. Vad som har hänt tidigare är inte relevant. Det gäller för de elva himmelsblå spelarna att förstå det. Jag vet inte om psykolog-Sverker använder sig av knep eller om han inte blundar för sanningen, men jag är säker på att en tur ner till Ribban där spelarna får låtsas vara strutsar skulle hjälpa till rätt så bra. Åtminstone bildligt talat.
Eller, det kanske är nog att, som det så ofta heter, bara ”gå in och köra”. För det är ju lite av vad det handlar om. Gå in och köra. Spela sitt vanliga spel. Inte tänka var man är, vilken gräsmatta som springs på. Bara gå in och köra. En klyscha, en bra klyscha.
I morgon väntar returmöte mot samma grönsvarta Göteborgslag som vi hur enkelt som helst raderade ut för en knapp vecka sen. Matchen kommer att spelas på en riktigt fin gräsmatta. Och där kommer att vara ett stort antal himmelsblå supportrar som gör allt för att få de himmelsblå spelarna att känna sig trygga och förvissade om att en seger är inte bara möjlig utan också trolig. Om laget spelar som hemma.
För så enkelt kan det vara. Att spela borta som hemma. Vi vill, ni kan. Intala er det, Simon, Pontus och Daniel med flera.
För som sagt, vilket jävla bortaspöke?
***
Jimmy Durmaz har lämnat byggnaden och in på hans position lär med största säkerhet Simon Thern komma. Det medföljer att det kommer att bli ett helt annat spel. Det är ingen utpräglad ytter Simon är. Hur detta kommer att påverka Malmös spel får ge sig. Ett första smakprov kom i torsdags mot West Bromwich. Det bör som allting annat bara bli bättre med tiden,
I övrigt lär laget bli det förväntade. Erik Friberg som efter en osäker start senast spelade upp sig och visade varför han värvades från Seattle Sounders, får nog se i alla fall början av matchen från bänken. Rätt eller fel? Det vet bara Rikard Norling, som dagligen ser sina spelare i aktion. Men om Wilton Figueiredo har en dag som är högst normal för hans kunnande har han kapacitet att ge MFF stora fördelar. Wilton och Ivo är ett par man helst inte splittrar.
Och så har vi den stående frågan: Spelar Kapten Daniel eller inte? Spekulera kan man alltid, men det är lika bra att avvakta presentationen av startelvan i morgon.
Hemmalaget GAIS har skador. Hemmalaget GAIS har dåligt självförtroende. Hemmalaget GAIS har Roland Nilsson som bollplank. Hemmalaget GAIS spelare skulle behöva en tidsmaskin och börja om från början i april; där räcker det inte med att stoppa huvudena i sanden.
Fast kunde inte Alexander Axén valt att hoppa av efter morgondagens match…
Om ett dygn står jag på Gamla Ullevis bortasektion. Jag tänker inte på något bortaspöke då. Jag tänker på vad han som vi kallar för Lars-Åke sa: ”Malmö FF går mot ljusare tider.”
Då krävs det seger. Det måste bli seger. Jag tro det blir seger. Det känns så.
Måhända att jag använder försvarsmekanismer väl hårt här, men vid stress kan detta vara lämpligt att göra. Och vad kan vara mer stressande än att titta på den allsvenska tabellen och inse att det kan bli antingen en jobbig höst, eller en… ljus.
***
Nu ser vi till att rycka i Maratontabellen!
