Inför Jönköping Södra - Malmö FF
På onsdagskvällen går Malmö FF in i Svenska Cupen anno 2011. För motståndet står Jönköping Södra.
Svenska Cupen går in i omgång tre och därmed är det entré för de allsvenska lagen. Malmö FF åker till Jönköping och Stadsparksvallen och ska försöka låta bli att upprepa de senaste årens, decenniernas, misslyckanden i vad som kallas för ”den enklaste vägen ut i Europa”.
För så är det; senast vi vann cupen var 1989 och det är så länge sedan att man behöver en miniräknare för att komma fram till hur många år som har gått.
Jönköping kallas för Smålands Jerusalem. Dess superettanlag ligger femma efter fem omgångar och senast förlorade man hemma mot Degerfors med 1-0. Tabellraden säger två vunna, två oavgjorda och en förlust. 1969 åkte laget ur Allsvenskan efter en ettårig sejour. Innan dess hade förening spelat nio säsonger av och till i Sveriges högsta serie.
Som MFF-supporter darrar man inte av skräck inför dessa fakta. Jönköping Södra hade troligtvis inte haft något alls att göra i Allsvenskan med dagens lag, och ska på papperet vara ett lag som de himmelsblå om inte avfärdar så i alla fall hyfsat lätt ska besegra. Det borde normalt sett vara ett gott tillfälle att öva på hur det känns att göra mål. Ett Malmö FF i fjolårets form skulle troligtvis ha kört över dessa sina motståndare med fyra-fem mål. (Om det hade gällt Allsvenskan och inte en cup, vill säga, för som sagt: MFF + cupen i nutid = pinsamheter.)
Men så är ju nu laget inte i förra säsongens form, minst sagt. De tre senaste matcherna har slutat mållöst framåt och undantar vi de två första matcherna mot Trelleborg och Halmstad har det bara blivit två mål. På fem matcher. Att säga att MFF lider av måltorka är som... som... äh, orkar inte leta liknelse: det är en grov underdrift i alla fall.
Något står uppenbarligen inte rätt till i dag. Om det beror på mätta och bekväma spelare, en tränare på väg bort, för många skador eller om det är motståndarlagen som har läst in sig på MFF går att diskutera hur mycket som helst. Och görs så också. Allsvenskan är alltid prio ett, och på söndag väntar en fantastiskt viktig match mot Örebro hemma på Stadion. Men morgondagens match får inte glömmas bort.
Med en säker seger mot J Södra skulle både ledare och spelare ges en stunds andrum, för att inte tala om vilken boost av självförtroendet det skulle innebära med, säg, 4-0. En förlust i morgon däremot... vore inte bra.
Menar alla inblandade allvar med att det är seger i varje match som gäller är det bara att i morgon gilla läget och göra vad som krävs. Det finns liksom inget alternativ till seger. Även om skadeläget ser ut som det gör. I framför allt Daniel Anderssons frånvaro saknar laget någon som kan ryta till, någon som höjer rösten, någon som kommer med konstruktiv kritik på planen. Jeffrey Aubynn har nästan (inte riktigt) samma förmåga, men också han är skadad och står över. Sedan är det rätt tomt bakom dessa.
Däremot är det inte tomt bakom dem i skadelistan där vi också hittar Agon Mehmeti, Johan Dahlin, Jiloan Hamad och Yago Fernández (möjligtvis med i morgon) förutom långtidsskadade Jasmin Sudic. Glädjande nog är emellertid Daniel Larsson tillbaka. Om han får speltid i morgon är väl en annan sak, där tror jag nog att Roland Nilsson avvaktar matchutvecklingen.
Dessutom vilar Ivo Pekalski.
Jag gissar på följande 11, som ska ta MFF vidare i Svenska Cupen:
Dusan
Ulrich – Pontus – Halsti – Ricardinho
Molins – Nazari – Miljan – Jimmy D
Wilton - Dardan
***
På begäran:
Torsson gjorde 1980 en låt som heter ”Det spelades bättre boll”. Den handlar om en J Södra-förlust på just Stadsparksvallen.
Malmö FF:s största allsvenska seger kom mot J Södra (12-0) 1949.
***
På ännu mer begäran:
Uppryckning – och seger!
