Lagbanner
Inför MFF - HIF: Derbynerver

Inför MFF - HIF: Derbynerver

Dags för årets första Skånederby. De regerande mästarna från Helsingborg kommer på besök. Om detta kan man säga mycket, men en sak överskuggar allt annat: det är, som alltid, oerhört nervöst.

För det här är egentligen en match där de nuvarande tabellpositionerna, för en kväll, inte spelar så värst stor roll. Ett derby griper alltid fast i tarmarna med lite extra iskalla och skakiga händer.

Matchen har här och där framställts som den första i en trio extra viktiga matcher, alla mot tilltänkta toppkonkurrenter. "Borgmatcherna", har det hela kallats, eftersom vi efter HIF ska möta Göteborg och Elfsborg. Om detta sätt att se på det hela tycker jag inte. Jag gillar inte den här sortens grupperande. Nu mer än nånsin gäller den gamla (sanna!) klyschan "En match i taget". Jag är övertygad om att vi INTE är betjänta av att klusterkoncentrera oss på uppgifterna som stundar.

Matchen tillhör egentligen den 11:e omgången, och är alltså tidigarelagd. Även detta är lite irriterande - för alla oss statistikfascister betyder det att tabellen kommer att halta ett par veckor.

Men till matchen - vad kan man då vänta sig för matchbild? Intensivt och fysiskt blir det säkert, som nästan alltid i derbyn. Men här är jag inte orolig - vi är helt säkert beredda på att ta kampen. En möjlig skillnad är motståndets utgångsläge. I våra fyra tidigare hemmamatcher har vi mött lag som, åtminstone inledningsvis och om jag generaliserar lite lagom halvgrovt, varit ganska tillfreds med att överlämna initiativet till oss. Motståndarna har stått lågt, sett till att hålla sina positioner och låtit oss rulla runt. Gissningsvis kan man nu tänka sig ett mer böljande spel, med ett HIF som sätter högre press än vad Gefle et al gjorde redan från början. Klarar vi det i så fall? Kan det till och med gynna oss? Återstår att se.

Malmö FF:s trupp ser ut som följer (källa: mff.se):

Målvakter: Dahlin och Noring.
Försvarare: Miiko, Daniel Andersson, Pontus, Ricardinho, Jasmin och Halsti.
Mittfältare: Jiloan, Friberg, Ivo, Durmaz, Simon Thern och Wilton.
Anfallare: Ranégie, Daniel Larsson, Alex och Dardan.

Ingen Ulrich i truppen ännu alltså, trots att han är igång och tränar.

Maj är en spelintensiv månad, och en viss rotation har tillämpats på startelvan på sistone. Laget imorgon ser jag som klart till nio elftedelar. Det bakre ledet ser helt säkert ut som sist. Yttermittfältarna tror jag inte det ruckas på, och Ranégie är även han given. Svårare att gissa huruvida Norling väljer 4-4-1-1 eller 4-4-2 - Sydsvenskan tror dock på 4-4-2, och de brukar ha klart för sig. Men hursomhelst - att Ivo satt på bänken senast tolkar jag som att han vilades. Han startar alltså förmodligen imorgon.

De sista två platserna är knivigare att sia om. Det står mellan fyra spelare - Wilton, Daniel Larsson, Thern och Friberg. Daniel Larsson gjorde ett riktigt bra inhopp mot Åtvidaberg senast, och såg med sina löpningar genast till att Ranégies nickskarvar flera gånger hittade rätt adress. Har SDS rätt om spelmodellen startar med största sannolikhet Larsson. Friberg var bra senast, och är den mest defensive av de tre övriga. Kan han verkligen ställas utanför startelvan? Eller prioriteras möjligen Therns löpstyrka, och det faktum att han förutom sitt steg har en hel del annat som talar för sig (till exempel detta att spelare inte helt sällan excellerar när de möter sin gamla klubb)? Och Wiltons arbetskapacitet och offensiva kvaliteter då, kan vi vara utan dem?

Hugget som stucket. Och egentligen angenäma problem. Men här en gissning:

Dahlin
Miiko - Pontus - Daniel A - Ricardinho
Jiloan - Friberg - Ivo - Durmaz
Daniel L - Ranégie

Vårt motstånd
HIF anno 2012 är fortfarande ett lag som är svårt att slå, svårt att göra mål på. Faktiskt har man inte förlorat sedan premiären och på de inledande åtta matcherna har man bara släppt in fem mål. Det är lysande. Men så har man också allsvenskans kanske bäste målvakt i Pär Hansson.

Ändå är de regerande mästarna knappast nöjda med sin säsongsinledning. Hälften av matcherna har slutat med kryss, och framförallt har det som många olyckskorpar kraxande förutspådde hänt: de spelarförluster laget gjorde i offensiven ifjol märks nu av. HIF har haft problem med målfabrikationen. Hittills har man mäktat med under ett mål per match i snitt. Finnbogason har stått för tre, Sundin två, Sörum ett och så ett självmål. På åtta matcher sammanlagt 85 avslut, varav 34 på mål. Jämförelsevis ligger vi på 126 avslut, varav 57 på mål.

Den tilltänkte försvarsgeneralen Walid Atta har skadeproblem och är inte med. Christoffer Andersson är borta hela våren. Och tidigare idag (onsdag) kom ett sent återbud från Joseph Baffo, den tilltänkte Atta-ersättaren. Dessutom har Emil Krafth, som HIF ju vann dragkampen om, Mattias Lindström och Erik Sundin varit sjuka i veckan. Bortsett från Hansson i målet är HIF:s innermittfält förmodligen deras normalt sett starkaste lagdel. Därför är det ytterligare ett avbräck att det ena av de båda kraftverken där, Ardian Gashi, är avstängt efter en sen varning mot GIF Sundsvall. Helsingborgs Dagblad kan berätta att det av träningarna att döma först såg ut som om Loret Sadiku, ytterligare en av alla dessa oräkneliga Värnamotalanger, skulle ta steget upp från sin position som mittback. Men i och med Baffos frånfälle lutar det åt att Sadiku stannar i försvaret och att Daniel Nordmark går in på mitten. I övrigt beror startuppställningen lite på huruvida sjuklingarna tillfrisknar. Annars kompletteras sannolikt, återigen enligt HD, Sadiku av Wahlstedt, Hanstveit och Erik Edman i backlinjen. May Mahlangu given på mitten bredvid Nordmark. Lindström (förutsätter att han inte missar ett derby för att han är lite snuvig) och Bouaouzan på kanterna, och så ett norsk-isländskt anfallspar i Sörum och Finnbogason.

Och så har vi då det här med rivaliteten.

Mången gång har jag gnisslat tänder över den tur de rödblå haft. Och jag har, det måste erkännas, lite småroat följt det interna pajkastande som HIF-styrelsen vid något tillfälle ägnat sig åt. Men ändå. Vi får ju bara två skånederbyn i år. Att säga att jag saknar Trelleborg är väl att överdriva ... men jag vill mena att det hela vore lite tristare utan ärkerivaler. Jag vill känna den nerv, den gigantiska propeller i magen som bara ett derby kan frammana. Så nuförtiden får HIF gärna vara ett bra lag. Bara de har den goda smaken att förlora mot oss.

--------------------------

Till sist, att ha HIF på besök väcker tyvärr också trista minnen. Förra året fick en ung man för sig att det vore bäst att gå in och prata allvar med Pär Hansson.

Att följa MFF har varit, och är, en resa. Ett framgångsrikt sjuttiotal som jag var lite för liten för att till fullo uppskatta; en storhetsperiod under åttiotalet då allt annat än serieseger var otänkbart och vi faktiskt, på fullt allvar, kunde hota vilket lag som helst i världen; ett halvknackigt nittiotal som avslutades med degradering; 2000-talets publikexplosion och resan mot ett nytt guld, det som vi väntat på under 16 år, år utan guld då jag förvandlades från ung student till medelålders familjefar; och så några mindre lyckade säsonger följas av guldet 2010, ett år där vi gjorde så många vackra mål att det fortfarande känns overkligt.

Besvikelse, glädje, oro, sömnlöshet, magont, lättnad. Malmö FF har väckt många känslor genom åren. Men det jag kände på kvällen den 24 maj 2011, det har jag bara känt en gång. Än idag kan jag inte riktigt sätta ord på det ... men mest var det nog en känsla av skam. Visst, det var inte jag som vandrade in, och kanske kan jag hävda att jag inget kunde göra åt det som hände. Men skammen, den var icke desto mindre min. För vi, Malmö FF, är ju de goda tjejerna och killarna. Vi gör inte sånt. Vi förstör inte fotbollsmatcher så. Den övertygelsen, den illusionen, trasades sönder den dagen. Jag är inte säker på att det sår som ristades in i våra själar läkt ihop igen.

Innan matchen ifjol var jag nog inställd på att få cykla hem och lipa över ännu en neslig nollpoängare. HIF var ju riktigt bra just då. Men en sak lärde jag mig: En fotbollsmatch kan sluta på värre sätt än med en vanlig förlust. Må vi hålla det som hände då i minnet, och må vi alla se till att det aldrig händer igen.

Som ett litet appendix till detta kan det också vara värt att påpeka att säkerheten är skärpt imorgon. Nätet framför ståplats kommer att vara upphängt igen, och MFF:s hemsida ”varnar” för att insläppet kommer att ta tid. Läs mer här.


Skånederby. "Fest" är kanske inte rätt ord att använda till något man är så fasansfullt nervös inför ... men man vet aldrig, det kan ju bli roligt efteråt. När det väl är slut.

Henrik Zackrisson2012-05-09 18:04:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF