Inför MFF - AZ Alkmaar
Vissa menar att onsdagens match känns avslagen. Så behöver det inte alls vara.
Hängmatch. En uppgörelse av akademisk betydelse. Skärmsläckare. Sportkuriosa.
Det är inte bara de käraste barnen som har många namn. Det kan även gälla företeelser som inte har så stor betydelse, såsom en fotbollsmatch i en redan avgjord serie.
För så är det ju, tyvärr. Malmös prestationer hittills i Europa League har inte gett laget varken internationell guldvittring eller en mystisk underdogstatus. Nej, Malmö är avsågade, avfärdade och sist i tabellen.
De fyra inledande matcherna i detta gruppspel bär alla med sig smärtsamma minnen. Kanske var ändå premiärmatchen, borta mot holländska Alkmaar, allra värst. Det var då Malmö FF skulle fortsätta att guldkanta sin egen Europaväg, det var då man skulle visa att man verkligen bara var ett ynka mål från att hålla Champions League-klass.
Men Malmö åkte på däng. Ordentligt dessutom. Luften gick ur, och lite har det känts som att den där första förlusten var lite för tung, lite för smärtsam och alldeles för ödesdiger för fortsättningen på turneringen.
Idag återstår bara två matcher av säsongen 2011. Onsdagens hemmamöte mot AZ Alkmaar är en av dem. Som supporter är det lätt att hantera förväntningarna. En förlust svider alltid, men skulle det bli noll poäng i den här matchen är det nog få som innerst inne känner att det är hela världen. Skulle det bli vinst finns all anledning att jubla och fira, men en tunn slöja av frustration kommer att linda in faktumet att Malmö spelat bra och först tagit poäng när det gällde som minst.
Eller? Är det så urvattnat verkligen? Är skillnaden på att vinna och att bara delta så enorm?
Många i och kring Malmö FF har pratat om årets europaspel som otroligt lärorikt och inspirerande. Allt förutom resultaten verkar man ha kunnat vända till något positivt och värdefullt. Om spelare och tränarstab lyckas förtränga julplanering och semesterlängtan i någon vecka till och fokusera på sina vinnarskallar, sina personliga utvecklingar och ge sig i kast med sin djupaste revanschlusta så kan publiken få ta del av en riktigt trevlig fotbollsföreställning mitt i veckan.
Jag kan inte presentera exakta siffror, men enligt vad jag har hört så ger både mål och poäng extra klirr i kassan. Jag har också hört att klirr i kassan är extra välkommet hos Malmö FF.
Man har för första gången under tränare Norlings ledning kunnat träna i lugn och ro under ett par veckors tid utan att förbundet lagt sig i. En nyttig och stärkande träningsvinst mot Shamrock Rovers var förhoppningsvis en antydan om att större stordåd väntar. En bra och poänggivande insats mot holländska ligaledarna skulle säkert ge både arbetsro och energi inför juluppehållet och kommande försäsong.
För den som är det minsta intresserad av det svenska fotbollslandslaget och de närmst kommande stora mästerskapen är det onekligen rätt kittlande med att se Jimmy Durmaz, Pontus Wernbloom, Jiloan Hamad, Rasmus Elm och Pontus Jansson på samma plan.
På tal om landslaget, Nederländerna och att åka på däng… Ja, ni fattar. Kan Sverige utan en avstängd Zlatan så kan Malmö utan en skadad Ivo.
Det kommer kanske att sägas fler gånger, men jag tar chansen att vara först. Detta kan vara Daniel Anderssons sista hemmamatch.
Sista hemmamatchen på i alla fall ett bra tag är det definitivt för Agon Mehmeti. Hur man högljutt kan oja sig över Allsvenskans kvalitet samtidigt som man ondgör sig över unga spelare som tar chansen när tillfället ges… Nej, det förstår jag inte. Inte nu i alla fall, ett decennium in på 2000-talet. Tack för allt, Agon!
Dessutom, det är snart december. Malmö spelar tävlingsmatch. Bara det är ju en jädra lyx.
Framåt Malmö!