Platanias - Panathinaikos
Inför MFF- Dinamo Zagreb
"Nästa uppgift börjar på tisdag kväll, hemma mot Dinamo Zagreb. Glöm målskillnad och resultat, det viktigaste är att Malmö gör en bra match. En personlig revansch är vad som krävs för att återställa självförtroendet. En stark och solid insats är nödvändig för att ge hopp inför kommande matcher."
Det har nästan gått en vecka sedan smällen i Zagreb. Nästan en vecka har passerat sedan Malmös europadrömmande fick ett abrupt uppvaknande. 0-0 blev 1-0 som blev 1-1 men som till slut blev en klar och tydlig storförlust.
Det har pratats om mirakel. Det har pratats om större under som har skett. Det har kalkylerats, diskuterats och dividerats kring hur pass stor eller liten möjligheten är för Malmö att sig vidare till Champions Leagues gruppspel.
Lägg det åt sidan nu. Man kan inte räkna med 3-0 efter att ha förlorat med 1-4. Chansen till avancemang har runnit en ur händerna. Tänk inte mer på det, gå vidare och fokusera på nästa uppgift istället.
Nästa uppgift är fortsatt Europaspel, om än i en annan turnering, samt en höst där det behövs ett par kliv uppåt i tabellen för att nästa säsong återigen inte ska kännas som ett års utegångsförbud.
Nästa uppgift börjar på tisdag kväll, hemma mot Dinamo Zagreb. Glöm målskillnad och resultat, det viktigaste är att Malmö gör en bra match. En personlig revansch är vad som krävs för att återställa självförtroendet. En stark och solid insats är nödvändig för att ge hopp inför kommande matcher.
Skulle Malmö råka lika illa ut som i Kroatien, då kan det bli fritt fall i fortsättningen. Men om Malmö lyfter sig, visar hur bra de kan vara och hittar tillbaka till den attityd och självsäkerhet som de hade mot Rangers, då kan Malmö resa sig och börja en ny klättring.
Efter första matchen i Glasgow uttalade spelare och tränare gång på gång att segern bara innebar halvtid för att dämpa uppståndelsen och förväntningarna. Hoppas de använder samma ord nu, när det gäller att samla sig inför returen. Det är bara halvtid, det finns massor av anledningar till att göra en bra match.
Kan anfallet fungera i en match mot ett så bra motstånd kanske man kan hoppas på en allsvensk höst likt den 2009? Om försvaret kan hållas samman i 90 minuter behöver vi inte räkna timmarna tills Daniel Andersson är fullt återställd. Kan vi få se en resolut insats med full koncentration och vilja men utan ödesdigra misstag och onödigt slarv, då är det lättare att glömma krossen i Kroatien.
Om laget lyckas samla sig, då kan det bli ett värdigt mästarmöte. Om laget beter sig som ett lag där man offrar sig och hjälper varandra blir man både bättre och starkare än vad som sågs förra onsdagen. Och om publiken riktar all sin kraft på att hjälpa hemmaspelarna på planen, då får Malmö både den kraft och energi som de såg ut att sakna i bortamatchen.
Skulle detta bli verklighet kommer Malmö FF att göra bra ifrån sig. Och gör de det, då är inte 3-0 ett mirakel.
Framåt Malmö!