Inför Malmö FF - Gefle
Allsvenskan har startat och i morgon är det Malmö FF:s tur att äntra scenen. Jajamen, så är det.
Det finns en man som jag allt som oftast stöter på här i min stad. Han bär cowboyhatt, har alltid en halvrökt cigarett i ena mungipan, är ibland lite stökig och är så lång och stor att han skrämmer livet ur rätt många. Första tecknet på när han börjar bli påverkad av ölen han dricker är att han lägger sig till med en skrovlig röst och utbrister i ett ”jajamen” som svar på i stort sett alla frågor.
Med drygt 24 timmar kvar till premiäravsparken i morgon mot Gefle lånar jag hans uttryck: Jajamen.
Efter månader av förspel, kittlingar och spekulationer är det så äntligen dags för årets bästa dag alla kategorier. Försäsongsmatcherna kan läggas åt sidan, nu är det allvar. Allsvenskan startar. Det är vår vad än vädret säger om det, och 30 matcher av glädje, nervositet, press, eufori och lidande ligger framför oss. Det är som David Ulfstrand beskrev det i fredagens Vi tycker om MFF: ”skolavslutning, lillejulafton och lönedag på en och samma gång.”
Gefle. Egentligen spelar det ingen som helst roll vem står för motståndet i den första omgången. Den här matchen lever sitt eget liv och intresset hade varit stort vilket lag som än hade varit vår motståndare. Än har vi inte kommit in i en slentrian där fyra-fem matcher på raken med sämre resultat kan dra ner intresset på läktarplats; vid den här tiden är optimismen som allra starkast och hos hälften, minst, av de allsvenska lagens supportrar närs en mer eller mindre realistisk dröm om allsvenskt guld.
Å ena sidan. Gefle, jajamen, är ju också en på papperet perfekt motståndare att börja med. Det är ett lag som Malmö FF naturligtvis ska vinna mot, i 9 av 10 matcher. Slänger inte Slumpen in en massa skit i maskineriet i morgon så tippar jag att det kan bli en skön start på Allsvenskan, kanske seger med 2-0.
Att de himmelsblå spelarna går och ställer ut sina skor och hoppas på det bästa tror jag är ett klent hopp för gästrikarna. Därtill är MFF för bra, och om inte det räcker lär Nummer 12 på läktaren visa att bara seger är gott nog. Vi ska naturligtvis vinna. Så är det. Gefle är inget lag som skrämmer, medan MFF är ett lag som tippas vinna alltihop. Klart vi är favoriter, stora sådana.
Å andra sidan. Jag sitter här och tänker jajamen, äntligen, och jag har svårt att få ner rätt ord i rätt följd, och få dem rättstavade dessutom. För bla bla bla Gefle är ett lag vi ska slå, och bla bla bla vi är favoriter att ta hem guldet och själv tror jag det också, men ändå: förutom glädjen att Allsvenskan drar igång igen så är jag framför allt nervös. Nervös så jag slår ner tangenterna fel.
Det spelar ingen roll att jag intalar mig det ena eller det andra, jag är nervös för att vi inte får in bollen i morgon medan Gefle får en feldömd straff och gör mål och vinner.
Det är ju sådana tankar också som slängs över en som supporter. Att Mathias Ranégie och Daniel Larsson på topp skapar och skapar men Slumpen (något öde tror jag inte på) vill annat. Att Simon Thern och Erik Friberg gör precis allt rätt, men att det ändå inte hjälper oss. Att Pontus Jansson får bollen på bröstet medan domaren tror att den landade på armen och blåser straff. Sådana tankar finns där också, det är därför jag är nervös.
Jag har en kompis som gärna på påminner mig om när vi satt ett stort gäng på Ölcaféet inför matchen mot Enköping det där året som gud glömde. Vi var segervissa, men ändå – helt lugna var vi inte. För Enköping hade ju Jonny Rödlund i laget. Case closed.
Fast nånstans, utan nervositeten hade det ju inte varit lika roligt. Inte lika mycket att se framemot. Inte samma ”måste till Stadion i morgon”. Då hade jag lika gärna kunnat ligga hemma i soffan och slötittat på sidan 377.
Hur bra är Gefle i dagsläget? Inte en aning. Jag har inte tittat efter. Brist på respekt? Inte alls, jag har helt enkelt inte haft lusten eller orken. Och egentligen – är inte Gefle som alltid ett lag som är starka bakåt och kontrar in mål? Är det verkligen någon som tror att det kommer att agera annorlunda i morgon? De gör vad de är bra på. MFF får göra så att de blir mindre bra på detta.
Rikard Norling säger i dagens intervju med Himmelriket att det mullrar om laget och att han tror att laget kan explodera till någonting kraftfullt och fint. Han är optimistisk och full av tro på sitt lag. När jag pratade med honom för några dagar sen frågade jag honom inte om en kommande startelva, för den hade han säkerligen ändå inte gett mig. Där fanns emellertid en liten, men dock, oro för en del spelares status. Några skavanker har ju som bekant gjort sällskap med laget.
I dag ser det bättre ut. Ivo Pekalski, Filip Helander och Jasmin Sudic är utanför truppen, men hade kunnat vara med om det verkligen hade behövts, enligt tränare Norling i dag. De är på gång så att säga.
Trolig startelva:
Johan Dahlin
Ulrich – Daniel Andersson – Pontus – Ricardinho
Hamad – Thern – Friberg – Jimmy D
Daniel Larsson – Ranégie
Jag har längtat efter den här dagen länge. Vi är många som längtat efter den här dagen länge. I morgon är den här. Alla till Stadion! Jajamen.
