Ivo Pekalski: "Jag är snart tillbaka"
Ivo Pekalski saknas när MFF-bussen går mot Göteborg i morgon. Himmelriket ringde upp och fick svar på varför.
När truppen till morgondagens match mot GAIS presenterades saknades ett namn: Ivo Pekalski. Eftersom han tidigare har glömts bort och fått sitt namn felstavat ringde Himmelriket upp honom för att kontrollera vad som hänt. Det visade sig dessvärre att mff.se gjort rätt: Ivo är inte med upp till Göteborg i morgon. En skada sätter stopp för mittfältaren.
– Jag trampade fel i förra matchen, så jag har en blödning i foten, som gör att det blir lite trångt i hälen. Men jag hoppas snart bli bättre, att jag snart är tillbaka.
När man pratar med rehabansvariga i MFF talar de aldrig om prognoser när frågor ställs om skador. I stället tas en dag i taget, steg för steg. Ivo vet inte heller när han kan vara tillbaka, men han tror inte att det ska behöva bli särskilt långvarigt. Några dagar till kanske hoppas han.
– Men man kan aldrig vara säker. Jag hoppas inte att det ska vara något allvarligare. Vi får se hur detta utvecklar sig.
Var det samma problem som du hade tidigare i år?
– Nej, då var det högerfoten jag hade problem med. Nu trampade jag snett med vänsterfoten. Om du har matchen inspelad så kan du se i 41 eller 42 minuten… Den ser rätt kass ut när jag trampar, och det blev en rejäl blödning.
Hur gick det att spela andra halvlek?
– Det var inte samma Ivo som spelade där som när han är hundra, utan jag stod mest stilla och fördelade boll. Jag försökte mest stå rätt. Det var aktuellt med byte i paus, men jag körde på. Det gick tack vare adrenalinet, även om det gjorde riktigt ont under spelets gång. Det var väl inte optimalt, men det gick ju vägen.
Det förvärrade inte blödningen av att du spelade?
– Nej, absolut inte. Det var ingen fara.
Din form verkar bra annars, så det måste vara surt att inte få spela på ett tag, eller hur?
– Ja, det är jäkligt tråkigt, för jag känner mig stark och att jag levererar. Min ork finns där nu för 90 minuter och jag är på väg mot en fin form – såväl fysiskt som mentalt. Det har gått allt bättre under våren. Orken har varit det största hindret, men just den biten har fallit på plats. Jag har haft tid på mig att komma ikapp också, när det var EM-uppehåll. Så det har känts väldigt gott faktiskt. Så det är klart att det är tråkigt, samtidigt som det är en fotbollsspelares vardag. När det känns som att det går framåt kommer det alltid något som håller en tillbaka lite grand. Men förhoppningsvis ska det inte få hålla tillbaka mig särskilt länge den här gången.
Är det svårt att hålla humöret uppe när sånt här händer?
– Ja… Det är väl tråkigt, för jag känner att jag har så mycket inom mig. Man vill ju ha ut det. Det bästa som finns är att vara på en fotbollsplan, så det är klart att det är där man vill vara. Och inte vid sidan om. Det är lika trist varje gång sånt här händer, men ger mig lika mycket inspiration varje gång att snart vara tillbaka. Det är negativt att vara skadad, men ger en en klar bild av vad som verkligen betyder för en. Och som jag sa, den här gången ska det inte vara långvarigt förhoppningsvis.
Jag vet att du känner att du har blivit misstolkad i media tidigare, men den här gången ska det väl inte behöva bli några stora krigsrubriker då?
– Nej, det hoppas jag inte. Men jag vet hur media fungerar. De brukar göra väldigt mycket av en liten fjäder, det har jag lärt mig. Bland annat Sydsvenskan är rätt bra på att förstora upp saker, så man kanske inte alltid ska lita på vad som skrivs där. Och det får du mer än gärna skriva att jag säger.
Då gör jag ingen skaderubrik till den här artikeln.
– Tack, det var snällt.
Då hoppas jag att du snart är tillbaka och att nästa intervju kanske kan bli en när du har röstats fram av Himmelrikets redaktion till månadens spelare. Sådana intervjuer är lite roligare att göra än dessa.
– Jag håller med, det hade varit roligt, för det är något som jag siktar på att bli igen. Månadens spelare vill säga. Det börjar onekligen bli dags för detta, för det var ett tag sen ni röstade fram mig.
