Jeffrey Aubynn: "Kreativa människor måste ha frihet"

I en stor intervju med Himmelriket berättar Jeffrey Aubynn om livet utanför fotbollen, glädjen och sammanhållningen i laget, om sin förlorade snabbhet. Och om Hans Gren och varför Roland Nilsson gör det bättre själv.

Jeffrey Aubynn blev 2008 handplockad av Roland Nilsson. Snart tre år senare har Malmö FF och Jeff fortfarande ett förhållande, även om det med tiden har blivit allt mindre speltid för den Gunnilse-fostrade spelaren. I maj fyllde han 33 år. I söndags fick han hoppa in de sista minuterna mot Trelleborg. Dagen därpå ringde Himmelriket upp honom. Man skulle kunna tro att han är bitter och arg, men så är inte fallet. Besviken över allt mindre speltid, visst, men desto nöjdare med lagets prestationer.

Du har varit i många klubbar. Är det speciellt att spela i Malmö FF?
– Nu när det går bra är det speciellt. Fast det är rätt speciellt att spela i MFF även när det går dåligt (skratt). Det är klart att det är väldigt roligt att vara här, det är ju ändå en av Sveriges största klubbar, om inte till och med den största. Och att få vara med på resan nu när det går bra är extra speciellt förstås.

Jag minns en Himmelriketintervju med dig där du berättade att MFF var favoritlaget för dig när du var yngre.
– Så var det. På den tiden fanns det inte många färgade spelare i Allsvenskan, så Martin Dahlin blev av förklariga skäl en stor favorit. Och eftersom han spelade i MFF blev Malmö mitt lag.

Detta är ditt tredje år. Efter två år av, med MFF-mått mätt, misslyckanden är laget nu åter framgångsrikt. Vad betyder det för dig som spelare?
– Framför allt är jag imponerad av hur mentalt starka vi har varit, att komma tillbaka i år på det sätt som vi har gjort. Sen jag kom, och även några år innan dess, har vi fått många käftsmällar, och jag tycker det är starkt av oss att kunna resa oss som vi har gjort. Jag vill här passa på att ge Roland Nilsson en eloge, för sättet han klarade av att rida ut stormen efter all kritik som han har fått. Och dessutom att stå själv efter att Hans Gren fick lämna. Det är inte många tränare som hade valt att stanna kvar där. Många hade packat sin väska, tackat för sig och gått.

Hur påverkas livet utanför fotbollen av att det går bra på planen?
– Mycket. Sen jag började spela fotboll vid sju års ålder har jag levt efter mina prestationer på planen. Självklart blir man äldre och får andra värderingar och det dyker upp saker som är viktigare än fotbollen, men i slutändan mår jag utanför planen så som jag har presterat på planen.

Så din familj tycker att du är trevligare i år än ifjor?
– Ja, det gör de nog. Nu på slutet har jag inte spelat så jättemycket, och självklart har det påverkat mig lite grand. Men samtidigt är det viktigt att inse att de unga killarna i laget gör det kanonbra och där känner jag att för mig som lite äldre är det också viktigt att visa dem den respekten och pusha dem i det här som vi är… som vi är på väg emot. Jag känner att jag har Rolands förtroende och jag har ändå fått och får mina matcher. Så just nu mår jag bra. Var det svaret på din fråga?

Absolut. Det verkar vara mycket glädje på planen när ni spelar. Är Roland en positiv människa?
– Så långt ska vi inte gå och säga att det bara är han som gör att vi har glädje i laget. Han har en del i det, men…

Jag tror du missförstår mig. Efter AIK-matchen hemma sa Alex Miller att hans spelare inte visade tillräckligt med ilska på planen. Roland däremot påtalade att glädjen i hans lag var en bidragande orsak till segern. Det skiljer sig åt i synsätt.
– Ja, det är något han trycker på väldigt mycket, att vi ska ha en positiv attityd. Och det har vi nu. Sen jag kom har vi inte haft samma gruppsammanhållning som vi har den här säsongen. Självklart spelar resultaten in också, men vi har ett helt annat go och glädje nu än tidigare år.

Varför?
– Jag tror att det har helt och hållet med ledarskapet att göra, att det har ändrats. Nu är det ingen som står med pekpinnen och säger exakt vad du ska göra och inte göra. Man måste förstå att det är vuxna människor det handlar om. Dessutom är det oerhört viktigt att visa, inte bara är de 11 som spelar, utan alla 22 eller 23 i truppen respekten som behövs. Alltså att visa dem som står utanför laget att de också är viktiga.

Jag förstår att det är Hans Gren du pratar om, och det har ryktats om att han var impopulär bland er spelare. Hur mycket vill du kommentera det?
– Egentligen vill jag inte kommentera det så mycket, utan mer konstatera att vi i år har en helt annan sorts ledarstil. Och den stilen som vi har nu passar bättre med den typ av individer och spelare som finns i Malmö FF. Vi har många unga som tar plats och som tillåts ta plats och därför ges utrymme att växa och som bli bättre med glädje och positiva tankar. Som vi nu har. Som alla vet har vi väldigt många kreativa fotbollsspelare i laget. Det spelar ingen roll om du ska måla en tavla, bygga ett hus eller spela fotboll; kreativa människor måste ha en viss frihet för att kunna göra vad de är bra på. Så var det inte tidigare.

Mer om Malmös tidigare assisterande tränare Hans Gren blir det inte. Jeff konstaterar att glädjen är tillbaka. Det får räcka så. Och där har vi nog ännu en pusselbit till framgångarna i år. Glädje och kreativitet. När han skrev på för MFF var han en omskriven spelare med epitet som strulpelle och bohem i bagaget. Roland Nilsson lyssnade inte på detta, utan valde i stället att se just en kreativ yttermittfältare med stor erfarenhet och spetskompetens.

– Jag tror inte att någon i truppen idag ser mig som en enstöring eller bohem. Jag kan vara tjurig och ha mina dagar, det tror jag nog, men att jag är en bråkig typ tror jag inte att jag betraktas som. Men bilden av mig som en strulpelle hade jag absolut med mig, mycket beroende på mina ungdomsår där jag var omogen många gånger. Jag sa och gjorde saker som kanske inte alltid var så bra. Men alla mognar och utvecklas ju.

Du var inne på det tidigare att du har fått begränsat med speltid nu på slutet. Du har aldrig beklagat dig utåt över detta. Ett tecken på ökad mognad?
– Det hjälper inte att gå till media och gråta ut, det ger ju knappast mer speltid. Det enda som hjälper är att visa på träningar och matcher att jag ska få spela mer. Så tycker jag i alla fall att man ska göra.

Det verkar som om Roland umgås med tankar på att göra om dig till innermittfältare.
– Ja, det har blivit lite spel där ett tag, och jag trivs väldigt bra i den positionen. Det är en annorlunda roll mot vad du har på en kant, ett helt annat löpsätt och du har folk runtomkring dig hela tiden. Jag tror jag skulle kunna lära mig att klara av det bra.

Ja, det har sett förvånansvärt bra ut.
– Tack. Ja, det känns som sagt att det skulle kunna vara en position jag kan lära mig att hantera.

Känner du att du har tappat i snabbhet så att den positionen passar dig bättre än som yttermittfältare?
– Ja, något kan jag känna så. Jag har inte samma frenesi som när jag var yngre.

Jag vet att det är en match i taget, men det är rätt nära nu…
– Ja, självklart är det det. Just därför är det oerhört viktigt med det här ”en match i taget” och att vi håller fokus på det som ska göras nu. Många menar att det låter tråkigt när vi säger så, men det är den enda rätta vägen att gå.

Vi ska inte prata så mycket om vad som förhoppningsvis kan bli, men du vann SM-guld med Halmstad BK år 2000.
– Precis. Vi hade väldigt många duktiga spelare då, där många blev landslagsspelare: Selakovic, Micke Svensson, Petter Hansson. Håkan Svensson och jag fick också göra några landskamper. Vi var en lagmaskin där Stefan Selakovic och jag stod för kreativiteten, om jag får säga det själv. Vi var väl ett typiskt Prahlskt lagbygge.

Förutom det guldet har du också vunnit två små silver.
– Med Öis och Hammarby, va?

Ja. Betyder medaljerna något?
– Den enda som betyder något är guldet med Halmstad. Att jag var med i ett lag som kom trea det och det året betyder ingenting. Vinna ska man göra, det är det som hamnar i historieböckerna. Ingen minns vem som kom tvåa eller trea.

Hur ser framtiden ut?
– Jag har kontrakt till december. Vi har sagt att vi tar det lugnt med diskussioner om framtiden, det är viktigare saker som hägrar här nu för klubben. Men som jag sa tidigare har jag en bra dialog med Rolle så vi får sätta oss ner och prata om vad jag vill göra och vad Malmö vill göra.

Du skulle kunna tänka dig en fortsättning i Malmö?
– Absolut, jag trivs jättebra här. Sen får vi se om Malmö trivs tillräckligt med mig för att jag ska få stanna kvar. Jag är äldre nu och vi har många duktiga unga spelare i truppen. Vi får se, det ger sig.

Samtidigt kanske det är viktigt med en del rutin i laget?
– Ja, det måste man absolut ha. Det är viktigt att ha en bra mix av alla slag i ett lag. Det är en stor bidragande orsak till varför det gått så bra i år. Om jag får säga det själv har vi inte så många rutinerade spelare, och jag tror… Jag vill egentligen inte prata om att vinna guld, men…

Men?
– Så då gör jag inte det heller. I vilket fall är det väl klart att vi kommer att spela i Europa nästa år, eller hur? Då tror jag att det kommer att vara än viktigare att ha rutin i laget.