Känns det som att FCK svek dig, Rolle?
För ett år sen var Roland Nilsson hjälte i Malmö FF. I dag skrattar många åt det faktum att han har fått sparken av FC Köpenhamn.
En vecka in i november häromåret blev Roland Nilsson en himmelsblå guldhjälte. Några dagar senare stod han tillsammans med spelare och andra ledare på Stortorget i Malmö och lyfte Lennart Johanssons pokal mot den svarta himlen och tog emot folkets jubel – och kärlek. Äntligen var han accepterad. Äntligen hade han åstadkommit vad han värvades till MFF för, att hjälpa föreningen till dess sextonde SM-guld.
Just där och då tror jag Roland mådde bättre än få andra gånger i sin karriär, som spelare och som tränare. Han stod på höjden och nedanför sina fötter låg en hel stad. Han stod på höjden och såg Sverige imponeras av laget som han hade lett.
Hans spelidé hade implementerats, om än att det hade tagit sin tid och en assisterande hade fått lämna för en en, och han var Sveriges coolaste tränare. Jag minns att jag gratulerade honom några dagar senare och han svarade på sitt karakteristiska vis: ”Tack Magnus, jo, det gick ju rätt så bra till slut”.
Jag gillade Rolle. Jag gjorde verkligen det. Hans tillbakadragna sätt, hans attityd, hans integritet; jag har svårt för människor som alltid vill höras och synas, som nästan vill äta upp dig vid första kontakten. Som pratar, pratar, pratar, men inte lyssnar. Rolle var raka motsatsen.
Och nu skulle han ta MFF ut i Europa. Och nu skulle han se till att det sjuttonde SM-guldet bärgades. Och nu skulle han vidareutveckla laget, inleda en dynasti. Förpassa de andra svenska lagen till nickedockor.
Och så stack han till FC Köpenhamn av alla jävla klubbar.
Jag har förståelse för att man som tränare eller spelare vill se sig om, ta sig an nya utmaningar. Jag har verkligen det. Svårt liksom att tycka det var bra gjort av MFF som köpte Norling från Assyriska om vi inte är beredda på att detsamma händer oss.
Men FCK? Och tidpunkten? Dessutom, när blev han själv kontaktad av danskarna och när berättade han det för sin svenska arbetsgivare?
Spelarna sa, då vill säga, senare har de sagt annat, att de inget märkte på sin tränare, att Rolle var där och då för MFF och dem. Bullshit naturligtvis. Roland Nilsson hade inte alls tankarna primärt på Malmö FF, att vidareutveckla laget. Han hade tankarna på var i Köpenhamn han skulle bo, den dansk-svenska kronkursen och om Martin Pringle var tillräckligt okarismatisk för att få bli hans assisterande.
Roland Nilsson kommer att bli ihågkommen som en svikare. Han kommer att bli ihågkommen som den som ledde laget fram till ett välkommet och efterlängtat guld, det kan ingen någonsin ta ifrån honom, men i slutändan ändå framför allt som en svikare.
I dag kom beskedet från FCK att klubben gett honom sparken, och det utan de vanliga snygga formuleringarna om att parterna gemensamt har kommit fram till att detta är det bästa för alla bla bla bla. Skrattar bäst som skrattar sist känns som ett passande uttryck i sammanhanget. Han fick vad han orsakade oss.
Det är svårt att inte känna skadeglädje en sådan här måndag. Han må kunna sitta och räkna danska kronor utan att göra ett handtag de närmaste åren, om han så vill, men jag tror inte att det är vad han egentligen vill göra. För trots pengarna, Roland Nilsson njuter nog inte riktigt av tillvaron i dag. Han tycker säkert att FCK:s ledning svek honom. Ja du, Roland, då vet du. Då vet du hur det känns.
Någonstans mitt i min ateism börjar jag tro att det finns något som gudomlig rättvisa.
