MFF – Viking Stavanger 1-0: Kylslagen seger på Lomma IP
Daniel Larsson blev segerskytt i lördagseftermiddagens träningsmatch mot Viking Stavanger. En rättvis seger, även om spelet hackade lite emellanåt.
Inledningsvis kändes detta som en dag fylld av symbolik. Förmiddagen var bittert regnig och som gjord för att surmulet irra runt bland byggvaruhusladorna på Svågertorp (jag gillar det inte, men ibland måste man). Men så, strax innan det var dags att styra kosan mot Lomma sprack molntäcket upp, solen tittade fram och man kunde, nästan i alla fall, ana ett uns vår i luften. Om man då dessutom betänkte att vi idag återvände till den plats där vår anfallstränare Jörgen Pettersson gjorde sina sista mål i MFF-tröja* kunde man liksom fyllas av föraningar om … ja, att nåt fint var på gång.
Nu blev det väl kanske inte riktigt en eftermiddag av hallelujauppenbarelser. Allteftersom matchen fortled blev det orimligt kallt på den gistna träläktaren och det blixtrade sällan om spelet - vilket det ju i och för sig sällan gör i träningsmatcher. Men de senaste veckorna har det här och där uttryckts en del oro över vår målproduktion och vårt anfallsspel. Dagens match rätade väl knappast ut alla svartsynta frågetecken till rungande utropstecken, men positivt att målet gjordes av en anfallare - och att det trots allt skapades ett par chanser till.
Hursomhelst, slut på kallprat och till matchen:
Vår startuppställning var, förutsatt att vi inte drabbas av några nya skador, sannolikt ganska nära den vi kommer att få se mot Gefle den 2 april. Johan Dahlin i mål, en backlinje från höger bestående av Miiko, Pontus, Filip Helander och Ricardinho. Jiloan, Friberg, Simon Thern och Durmaz på mitten och så Ranégie och Daniel Larsson där framme. Min gissning är att en frisk Halsti kanske tar Helanders plats, och att Miiko möjligen får lämna över till Ulrich. Säker är jag givetvis inte, särskilt inte med tanke på att både Filip och Miiko var bra idag.
Lagkapten för dagen var för övrigt Jiloan.
I matchinledningen skaffade sig norrmännen nästan omedelbart en frispark en bit utanför vårt straffområde. Den togs av den isländske mittbacken Sigurdsson, som på avstånd var nästan kusligt lik Kalmars Tobias Carlsson. Frisparken innebar ingen större fara, men lite småbesvär för Johan.
Efter några trevande inledningsminuter tog vi i alla fall tag i taktpinnen och etablerade spelet på Vikings planhalva. Nåt riktigt tryck var det inte tal om, men bollinnehavet var vårt. Första avslutet kom i tionde minuten: skott utanför av Jimmy. Norrmännen spelade närmast extremt rakt och enkelt. De skickade upp bollen omedelbart när de fick tag i den, tjong upp förbi mittfältet bara. Så nån tjusig kortpassnings-ande har Pep inte lyckats implementera i Viking - än i alla fall. Men ofarliga var de definitivt inte – mest hotade de från sin högerkant, och de borde tagit ledningen i 13:e minuten efter ett inspel därifrån. Avslutet gick dessbättre utanför. Mest aktiv i Malmö var Jimmy Durmaz, som testade ytterligare ett par skott. Han var också nära en målgivande passning när en suverän boll från Simon Thern nådde honom och han slog in den direkt mot Daniel Larsson. Målvakt i vägen dock.
Halvvägs in i halvleken tog vi över på allvar. Durmaz kom riktigt nära med ännu ett skott efter en halvtimme, och bara minuter senare tvingade Jiloan målvakten till en räddning uppe vid högra krysset. Strax därefter kombinerade Thern, Jiloan och Miiko på högersidan – riktigt snyggt, och det hela avslutades med ett inspel från Thern som tyvärr ingen nådde fram på.
Men 1-0 kom, tämligen logiskt, i den 37:e minuten. Återigen hittade Thern Durmaz; den här gången inne i straffområdet. Jimmy drog sin back och avslutade, målvakten klarade men inte bättre än att bollen gick ut till Daniel Larsson som från nära håll kunde raka in den. Skönt för Daniel, som dittills haft svårt att komma loss.
Under halvlekens sista minuter stack förvisso Viking upp med en hörna, men vi ägde spelet. Jimmy blev frispelad av Ranégie men tveksamt avvinkad för offside. Egentligen stod jag i helt fel vinkel för att avgöra, men dels är rent principiellt en offsideavvinkning till Malmös nackdel alltid galen, och dels tydde bråket mellan Vikings båda mittbackar efteråt på att de missat att plocka upp Jimmy.
Sammanfattningsvis en första halvlek där vi var det bättre laget, men där spelet endast stundtals stämde. Planen ställde till det en del – dess ojämnheter gjorde att bollen studsade upp, for iväg eller fastnade. Men gräsmattan oaktat så såg det emellanåt en smula otajmat ut. Som sagt, plus till Durmaz, och också Helander och Miiko. Friberg beskrev sig själv under Floridalägret som en spelare som spelar enkelt, och det gjorde han utmärkt. Thern fortsatte att bevisa att han kan bli en makalöst prisvärd värvning, men han glänste inte riktigt lika mycket som i tidigare träningsmatcher.
Inledningsminuterna i andra halvlek var norrmännens – bland annat tvingade de efter ungefär fem minuter Dahlin till en jätteräddning efter ett skott mot vänstra krysset. Men vi studsade snabbt tillbaks. Vår bästa sekvens under andra var mellan 50:e och 60:e minuten, då vi borde gjort 2-0. Friberg lättade fram mot Ranégie som plockade ner bollen på bröstet och kom helt fri. Här kvitterades det tyvärr i jätteräddningar – Vikings målis fick ut bollen till hörna.
En liten passus apropå detta är att jag skummade Sydsvenskans rapportering och såg att flera kommentarer ifrågasatte Ranégie. Nu missade han avslutet idag, men jag har ytterst svårt att förstå kritiken. Vad jag ser är en urstark forward som klarar att hålla i bollen, som vinner i princip alla nickdueller och som skapar målchanser. För mig är Mathias Ranégie fortsatt en fantastisk värvning, och han måste göra många riktigt usla matcher för att övertyga mig om motsatsen.
Åter till spelet. Durmaz fortsatte att slita som en galärslav och fick välförtjänta applåder efter en rusch över hela plan. Men annars mattades spelet. Det blev tämligen händelselöst, ingetdera lag skapade några chanser att tala om, och om solen lyste var det med sin frånvaro. Min stackars tunt klädde kamrat Niklas blev så kroppsstel att han tvingades krypa ihop i fosterställning en stund. Simon Thern ersattes av Wilton med tjugo minuter kvar, och vår brasilianare presenterade sig direkt: en läcker långboll som Jimmy mötte med ett inspel. Ranégie nära, men nådde inte.
Mot slutet såg vi ytterligare några byten. Dino Islamovic ersatte Daniel Larsson i 82:a, och Kroon och Lewicki kom in istället för Friberg och Durmaz. Inhopparna var aktiva. Både Lewicki och Kroon utmanade direkt, och Lewicki hade faktiskt en boll i ribban – resultatet av ett inte helt lyckat inlägg dock, så inte fullt så farligt som det låter.
Sista chansen blev norrmännens – ett hyfsat distansskott som beredde Johan Dahlin vissa problem.
Men det var en sömnigare andra halvlek än första vi fick se. Allt sammantaget vinner vi rättvist, men allt är – och ska väl i rimlighetens namn inte vara heller – färdigt än. Spännande värdemätare mot Elfsborg väntar på fredag.
--------------------------------
* I slutet av säsongen 1995 tvingade en strejk de allsvenska klubbarna att lägga ut ett antal matcher till småklubbars idrottsanläggningar. I oktober slog vi Degerfors med 3-1 på Lomma IP. Jörgen gjorde två, Anders Andersson det tredje.
