-
Malmö FF - Helsingborgs IF 3 - 0
3-0 alltså och en alldeles utmärkt match av Malmö FF efter en knackig säsongsinledning. Det känns som att detta gav oss precis det vi behöver för att på allvar hänga på i toppen framöver. Plötsligt ser man fram emot matcherna mot Blåvitt och Elfsborg med stor tillförsikt!
Malmö FF – Helsingborgs IF 3-0
Ja var ska man börja?
Jo jag börjar med gästerna då de är lättast att skriva om. De uträttade nämligen ingenting, med undantag för alltid lika duktige Pär Hansson. På plan och på läktaren var det som om man hade kastat in ett antal skyltdockor som hade lånat 2011 års mästarskrud. Men det gjorde ju knappast mig ledsen, ett derby som alltid är plågsamt innan match, är ju väldigt behagligt när man sedan spelar ut motståndaren och slipper bevittna en enda målchans från deras sida. Man får tacka!
Nog om de rödblå statisterna. Malmö FF gjorde äntligen en helgjuten insats i 90 minuter och pulvriserade ett skade- och avstängningsdrabbat HIF. Med högt tempo, aggressivt närkampsspel och kvalitet i offensiven skapade man tidigt chanser. Daniel Larssons löpningar skar sår i den orutinerade rödblå backlinjen och Mathias Ranegie spelade target på det överlägsna sätt som bara han kan i allsvenskan. På kanterna virvlade formtoppade Durmaz och kloke Hamad, effektivt matade av en extremt tänd Wilton Figueiredo och den mäktige Ivo Pekalski.
I den 14:e minuten kom mycket logiskt 1-0. Jiloan Hamad vann en närkamp i HIF:s straffområde och spelade sedan bollen snett inåt bakåt till Daniel Larsson som enkelt bredsidade in bollen i bortre hörnet.
Kort därefter, i 21:a minuten, kom 2-0. På en hörna från vänster kastade sig Ivo Pekalski med dödsförakt ner bland skosnörena ”Martin Dahlin style” och skallade in bollen bakom en återigen chanslös Pär Hansson.
Här någonstans dog HIF. Den lilla optimism man hade haft med sig försvann och resterande 70 minuter skulle bli en kamp för att hålla siffrorna nere.
Det såg ut att bli ett fåfängt projekt då Mathias Ranegie i 26:e minuten, efter att ha manglat ner både Pär Hansson och en HIF-back i luftduell, rakade in 3-0 efter att bollen studsat i stolpen. Här kändes det som att vi skulle behöva ta fram kulramen. Men trots att MFF:s tryck var konstant resten av halvleken och Jimmy Durmaz dundrade ett distansskott i ribbans underkant stod sig resultatet halvleken ut.
Andra halvlek började lite avvaktande från MFF och HIF tilläts slå ett par inlägg som avslutades med ett par tama nickar. Sedan var det slut på medömkan. MFF drog upp tempot och skapade chans på chans på chans. Durmaz, Ranegie och Larsson höll Pär Hansson varm och var alla oerhört nära att näta. Dessutom hade Pontus Jansson en kraftfull nick i ribban. Men trots detta lyckades HIF hålla rent och man lyckades komma ur matchen utan att släppa in fler mål. Återigen en eloge till Pär Hansson som snart bör kunna konkurrera med Andreas Isaksson på allvar om landslagströjan.
3-0 alltså och en alldeles utmärkt match av Malmö FF efter en knackig säsongsinledning. Det känns som att detta gav oss precis det vi behöver för att på allvar hänga på i toppen framöver. Plötsligt ser man fram emot matcherna mot Blåvitt och Elfsborg med stor tillförsikt!
Jag avslutar denna fuktiga vårkväll med lite reflektioner.
Vi kan spela varierat. Plötsligt varvade vi possessionspel med snabba omställningar och en del längre uppspel på Ranegie. Denna variation är nödvändig framöver.
Ranegie är en fantastisk forward. Stark, klok och idag satt även tekniken. En supervärvning värd namnet.
Jimmy Durmaz, oj vad du har växt! Stackars unge Krafth på HIF:s högerback!
Daniel Larsson, så fantastiskt bra han var idag och tänkte ni på att han så gott som aldrig löpte offside. Klockren timing.
Wilton, vilken derbyman! Som en frustande ardenner plöjde han sönder HIF totalt. Man saknade bara Marcus Lantz. Det var ännu roligare när han blev förnedrad.
Nu kör vi vidare med fokus på 90 minuter varje match. Vi vet vi kan – Guldet till Malmö!
