Atlanta United FC - Columbus Crew3 - 1
Malmö FF - Syrianska FC 2-0
För tredje matchen i rad avgick MFF med segern och har på ett övertygande sätt visat att påskdebaclet på Hisingen var en engångsfadäs. I kväll fick Syrianska känna på den vrede som genererades när Häcken tilläts tortera en omogen och ofokuserad guldfavorit.
För tredje matchen i rad avgick MFF med segern och har på ett övertygande sätt visat att påskdebaclet på Hisingen var en engångsfadäs. I kväll fick Syrianska känna på den vrede som genererades när Häcken tilläts tortera en omogen och ofokuserad guldfavorit.
Med samma frenesi som i de senaste matcherna satte MFF genast en stenhård press på gästerna från Södertälje. Efter 7 minuter kom första chansen där Jiloan Hamad fick ett friläge efter en fin kombination men Syrianskas utmärkta målvakt Staw fick göra sin första av flera kvalificerade räddningar. Efter 12 minuter avslutade Simon Thern ett annat bra anfall med ett skott på bortre stolpen och Staw räddade till hörna.
Efter fortsatt hårt MFF-tryck fick MFF i 20:e minuten frispark i bra läge och en för dagen stekhet Wilton Figueiredo smekte upp bollen i bortre krysset till 1-0. Ytterst välförtjänt både för laget och skytten.
MFF trummade på med fin balans i laget. Med Ivo som motor bakom kreativa Thern och Wilton skapade man en mängd lägen som borde resulterat i fler mål. Ranegie gjorde ett stort jobb som target och Durmaz och Hamad kom i flera bra lägen, men om man inte missade målet stod Staw i vägen. Det var med kluvna känslor man såg lagen gå till pausvila, då MFF spelat väldigt bra, men tyvärr missat alldeles för många chanser. En enmålsledning är en bräcklig sak.
Reflektionerna i paus var dock positiva. Albornoz lyfte lagets offensiv till en ny dimension. Speed, teknik och bra defensiv gjorde att man upplevde det som om vi spelade med två Ricardinhos. Jag är ett stort fan av vår trotjänare Ulrich, men här får han svårt att ta tillbaka den ordinarie platsen. I övrigt var Wilton outstanding och unge Thern växer för varje match. Oerhört kul att Norling ger honom möjligheten att spela in sig på innermittfältet. Det kommer att betala av sig på många sätt.
Andra halvlek började stabilt, om än ej så frejdigt som första och det dröjde till den 61:a minuten innan den första heta målchansen dök upp. Efter en fin omställning spelade Wilton fram Hamad som i helt fritt läge missade grovt och rullade bollen ett par meter utanför. Hamad gjorde på många sätt en mycket bra match, men hans avslut lämnade mycket övrigt att önska. Lyckligtvis blev det inte avgörande.
Kort därefter hade Syrianska en bra omställning där Johan Arneng avslutade med ett hårt skott tätt över och utan att direkt låta gästerna komma in i matchen kändes det som om MFF:s totala överlägsenhet började komma av sig en aning. Man skapade fortfarande chanser, men bollinnehavet sjönk och Syrianska lyckades komma högre upp på plan i sina positioner.
I detta lite känsliga skede visade Rikard Norling bra coachegenskaper och bytte ut Wilton som i och för sig gjort en magisk insats men som började mattas, mot den snabba och löpvilliga Daniel Larsson. Plötsligt fick MFF en ny dynamik och Syrianskas försök till offensiv blev mer dyrköpt med Larsson som huggande kobra i MFF:s anfall. MFF började skapa chanser på nytt och Larsson rev sår i gästernas försvar med sina löpningar.
Men efter ett gäng riktigt fina chanser av Durmaz, Albornoz, Larsson och Ranegie fick Syrianska ett kanonläge från nära håll efter slarv i MFF:s backlinje och hade inte den nästan överraskade Aganovic i gästernas anfall smällt bollen högt över hade matchen mycket väl kunnat sluta oavgjort. Orättvist men det kunde verkligen blivit så. Mål blev det dock inte och MFF fortsatte att skapa fler chanser.
I 91:a minuten fick Jimmy Durmaz skottläge utanför straffområdet och fick drömträff. Bollen borrade sig upp i det bortre krysset och matchen var avgjord. 2-0. Jimmy var märkbart lättad och lycklig men dämpade sitt firande snyggt inför sina besegrade landsmän.
Matchen avslutades med att Jasmin Sudic fick göra allsvensk comeback inför en närmast rörd hemmapublik och det är inte utan att man kände sig lite extra lycklig över att se Sudic få fira segern på innerplan med kompisarna efter att ha fått några minuters riktig speltid.
Mina reflektioner efter segern är:
Wilton är i en fantastisk form.
Albornoz är en utmärkt arvinge till vår underbare trotjänare Ulrich.
Simon Thern växer för varje match och är en blivande superstar.
Ranegie är en klippa som håller ihop vårt anfallsspel.
Att Ivo är tillbaka är ovärderligt.
Tre raka segrar är en imponerande revansch för ett lag som såg ut att vara slaget i spillror för dryga två veckor sedan.
Jag tror på det här gänget.
