Måndag Morgon
Fyra omgångar är snart fullbordade och det enda vi vet så här långt är att vi inte vet ett smack. Det är rätt kul på sitt sätt det med.
Den här veckan börjar vi med att ta pulsen på allsvenskan efter de första omgångarna.
Epitetet ”Alla-slår-all(a)svenskan” har ju blivit ett begrepp de senaste åren och starten på 2012 års serie är inget undantag.
Även om lagen endast spelat 3-4 omgångar var det väl få som hade trott att Åtvidaberg efter sina första fyra matcher skulle leda och att Göteborg efter sina första fyra skulle ligga på nedflyttningsplats.
Knappast hade vi stolta MFF-supportrar, kanske framförallt inte det tusental som offrade påskmiddagen den 7/4 och åkte till Hisingen, räknat med att hamna i en match där BK Häcken såg ut som Barcelona och vi såg ut som Trelleborg anno 2011. 5-0-förlust för guldfavoriten i andra omgången var väl kanske inte helt väntat.
Helsingborg som senaste året knappt har kunnat släpa sig ut på plan utan att få en titel i nävarna kanske hade trott på en lite bättre start än den åttondeplats man innehar nu. HIF har dock bara spelat tre matcher så det är väl knappast panik, men med förlust i omgång fyra så sprider sig nog missnöjet på Olympia.
På tal om missnöje måste vi återkomma till IFK Göteborg.
Jag har i ett flertal sammanhang berömt Blåvitts satsning inför säsongen. Jag tycker det är bra att någon klubb vågar och när det händer ser jag hellre att det är någon av Sveriges enda två giganter, MFF och IFK Göteborg, som satsar än mer lätthavererade skutor som hybrisklubbarna från Stockholm eller mindre föreningar som HIF och Elfsborg.
Blåvitts satsning liknar den MFF gjorde inför 2004 och den ökar, liksom då, förväntningarna och intresset inför säsongen. Nu har dock det hänt att IFK har fått en kvalificerad skitstart och då blir ju satsningen endast ett ok. Det blir oerhört intressant att följa hur Mikael Stahre och hans glamourtrupp skall hantera detta. Att bara gnälla på felaktiga domslut lär inte hjälpa, är laget en verklig guldkandidat står man inte och faller med enskilda domslut. Jag ser, med illa dold skadeglädje, fram emot fortsättningen.
Med släkt- och vänskapsband till Åtvidaberg kan jag inte annat än hoppas att denna lilla pärla bland fotbollsföreningar med sin fina start fått det avstamp man behöver för att hålla sig kvar den här gången. Laget har mer tradition och meriter än många andra allsvenska konkurrenter.
Tradition och meriter är, som ni vet, alltid viktiga parametrar för en sann MFF-supporter.
Pratar vi om desto mindre tradition och meriter har plastlaget från Borås fått en hygglig start och det är väl inte utan att det till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser kanske äntligen är deras tur. Med tanke på att det börjat knackigt på andra håll kan det bli en riktigt fin säsong för gänget från skokartongen. Truppen är stark och de senaste fem årens underpresterande kan kanske, om Elfsborg har tur, härledas till tråkmånsen Haglund.
AIK har också börjat helt ok, och är väl egentligen bara en Hjalmar Jonson-nick från serieledning. Man har etablerat sig som ett topplag och värvningen av fixstjärnan Borges ser onekligen lyckad ut. Kan man bara hålla sig från eventuella poängavdrag i disciplinnämnden på grund av läktarskandaler kan säsongen bli en succé.
I kväll möter mitt MFF Djurgården borta. DIF är också ett lag som fått en hygglig start.
Man hade otur i premiären mot Elfsborg där man gjorde en utmärkt match och med seger där hade läget sett riktigt fint ut för blåränderna.
MFF i sin tur revanscherade sig med besked i fredags mot Kalmar efter påskaftonens svidande förnedring så den här matchen känns helt öppen.
Fyra omgångar är snart fullbordade och det enda vi vet så här långt är att vi inte vet ett smack.
Det är rätt kul på sitt sätt det med.
Ha en trevlig vecka Allsvenskanlovers!
