Lagbanner

Måndag Morgon: Ett litet silverår i backspegeln

Himmelriket tittar tillbaka på 2012 - Månad för månad. Precis som varje år.

Januari:
Siktet var inställt högt i tabellen för MFF, och för att nå dit tog Norling hjälp av Jörgen Pettersson och Daniel Andersson i tränarstaben, och laget fick tillskott från Helsingborg (Thern), USA (Friberg) och Klagshamn (Olsen). Spelarna som försvann var främst spelare av breddkaraktär - exempelvis Jeff Aubynn och Miljan.

För att ladda upp på bästa sätt drog MFF, tätt följda av Himmelriket, till USA. Något större avtryck i januari lämnade dock inte lägret, utan det blev mer aktuellt i februari.

Noterbart i övrigt var att under landslagets sedvanliga Kalle Ankaturné fanns det gott om himmelsblå inslag. Dahlin, Thern, Hamad, Jansson, Friberg och Durmaz fick alla visa upp sig för Hamrén. Mathias Ranegie och Ivo Pekalski lämnade återbud vilket senare fick till följd att Hamrén inte direkt verkade uppskatta Ranegie... Men mer om det längre fram under året.

Månadens bästa: Att Rolle Nilssons svek kom tillbaka och bet honom i röven när han fick sparken från FCK.
Månadens sämsta: Att inga matcher spelades för MFF:s del.
Månadens favorit:

Februari:
USA-lägret avhandlades under lysande väder med en oavgjord match och en seger. Årets första mål gjordes av Erik Friberg, som under försäsongen totalt sett förmodligen var vår allra bästa spelare.

I februari passade MFF också på att knyta till sig Viktor Noring på lån samtidigt som vi bland annat hade engelsmannen Cian Houghton på provspel. Då kändes ytterbackssituationen högst osäker och MFF valde att testa det mesta som var aktuellt. Cian var säkert trevlig och så, men höll inte tillräcklig kvalitet. Något mer intressanta var nog då de unga jänkarna som testades, Max och Gustavo, men inte heller där blev det något kontrakt.

Sen kom Malmö hem och inledde med seger över Mjällby, men gick sen på pumpen när Odense kom på besök i Malmös första match i Malmö för året.

Månadens bästa: Att både Ivo Pekalski och Jasmin Sudic såg ut att vara på väg tillbaka på allvar.
Månadens sämsta: Att det är snudd på omöjligt att gå på en försäsongsmatch utan att halvt frysa ihjäl.
Månadens favorit:

Mars:
Mars blev månaden då det mesta skulle finslipas, och det går inte att komma i från att det såg väldigt, väldigt bra ut. Först en bortamatch i Skottland mot Celtic och efter det besegrades Viking Stavanger, Elfsborg och Häcken.

Inte minst segern mot Häcken imponerande. Jörgen Pettersson såg ut att ha fått ordning på lagets offensiv och det var många bra avslut - och om inte annat tidiga vilket gav oss en mycket stark offensiv som bådade gott. Hade vi följt upp att skjuta bredsidor mot stolparna istället för att dra till för kung och fosterland så fort ett läge yppades hade förmodligen våren sett betydligt mer imponerande ut.

Månaden inleddes med ett intressant årsmöte där det framförallt blev diskussioner inför, och efter, om huruvida Per Solér skulle in i styrelsen. Per skulle komma in med en supporters synvinkel, men till sist blev det valberedningens val i Claes Malmberg som föll medlemmarna i smaken. Det känns väl dock inte riktigt som att frågan är helt avklarad än.

I mars blev det också klart att talangen Marcus Haglind Sangre valde MFF. Den unge mittfältaren gjorde inget större avtryck under 2012, men det var å andra sidan inte heller väntat. Framtiden är hans.

Månadens bästa: Det väldigt imponerande spelet i maj. Framförallt offensiven och de snabba, enkla avsluten bådade gott.
Månadens sämsta: Att klyddande som gjorde att Dino Islamovic försvann till Fulham utan att vi fick en krona.
Månadens favorit:

April:
Serien inleddes med en hemmamatch mot Gefle, och vips var det fina anfallsspelet borta. 0-0 följdes upp av ett riktigt debacle mot Häcken. Den svaga starten följdes dock upp av tre raka segrar där förmodligen bortasegern mot Djurgården var den mest imponerande. Syrianska och Kalmar var förhållandevis enkla motståndare att besegra på hemmaplan.

Månadens avslutades dock trist med en bortaförlust mot IFK Norrköping. Matchens stora diskussionsämne blev Thorvaldssons mål med handen som domaren tillät. Domaren var den inte oerhört omtyckte Michael Lerjéus.

Det var en månad som pendlade väldigt mycket i kvalitet, men där en del spelare visade att de tagit ett kliv framåt jämfört med förra året. Jag tänker framförallt på Jimmy Durmaz och Miiko Albornoz, som båda höll en väldigt fin nivå under månaden även när övriga i laget hade problem.

I övrigt kunde noteras att en del twittrare bjöds in till en rundtur på Stadion. De var de första som fick testa på rundvandringen som sedan dess blivit en mycket uppskattad del i MFF:s utbud.

Månadens bästa: Durmaz läckra mål mot Kalmar. Ett mål som blev framröstad av Himmelrikets läsare som årets mål.
Månadens sämsta: Vårt fullständigt bedrövliga bortaspel. Insläppta mål i bortamatcherna: 5-2-3. Inte helt acceptabelt..
Månadens favorit: Jimmy Durmaz

Maj:
Sista månaden innan EM-uppehållet och det gällde att knö in så många matcher som möjligt för att hinna med alla 30 omgångarna innan snön tog över landet. Det visade sig passa MFF bra, för topparna från april blev högre och framförallt blev dalarna betydligt grundare och det gjorde att MFF tog flera fina skalper.

Tre oavgjorda matcher (Mjällby, Göteborg och Sundsvall) på tre bortamatcher och tre segrar - alla på hemmaplan - blev månadens facit. Segern över Åtvidaberg var kanske inte så mycket att skryta om, även om det sena segermålet gav ett enormt segervrål, men de följande segrarna på Stadion imponerade.

Först krossade MFF Helsingborg med 3-0 i en match där MFF spelade briljant i en halvlek och kontrollerade sedan i andra halvlek när HIF-fansen ägnade 45 minuter åt att sjunga om Simon Thern. Nästa hemmamatch blev tuffare när Elfsborg kom på besök, men även här blev det till sist tre poäng efter att vårens dominant Mathias Ranegie knoppade in ett inlägg från Ricardinho.

Nästan lite OT, men rapporteras kan också att förre MFF-tränaren Roy Hodgson tog över som förbundskapten för England under maj för att leda dem under EM-slutspelet och det följande VM-kvalet.

Givetvis passade MFF då på att fixa en träningsmatch med West Bromwich som Roy precis lämnat. Samma visa som under 2010 då Malmö mötte Fulham kort efter att Roy flyttat till Liverpool.

Månadens bästa: Hemmaspelet i allmänhet, och krossen av Helsingborg i synnerhet.
Månadens sämsta: Att vi inte kunde vinna på bortaplan.
Månadens favorit: Mathias Ranegie

Juni:
Eftersom det var dags för mästerskap fick MFF snällt hålla till godo med träningsmatcher i juni och se tävlingsmatcher på TVn.

Två träningsmatcher spelades. Shamrock Rovers besegrades på bortaplan och sedan blev det 1-1 på Stadion mot Kalmar FF efter att Ranegie räddat hedern för de himmelsblå pågarna.

Rent fotbollsmässigt kanske det inte hände så mycket av värde i MFF-sfären, men desto viktigare var att MFF skaffade sig en större ägarandel av Stadion. Malmö köpte ut Erling Pålsson, vilket gav ett totalt ägarskap på 75%. MFF hade redan tidigare försökt köpa loss Erling, men det var inte förrän i juni som sista steget blev klart.

På Himmelriket ägnades juni åt sommarintervjuer med kända ansikten som Håkan Malmström, Torkel Pettersson, Jesper Börjesson, Per KIndgren, Johan Harrysson och Peter Åhlander. Och däremellan skickades Martin Grahn iväg på Camp Guiness för att bevaka lägret på Irland.

Månadens bästa: Att Johan Dahlin förlängde sitt kontrakt. Målvaktssituationen hade varit oklar en längre tid, men när Johan till slut förlängde blev det tack och hej Viktor Noring som något senare återvände till Trelleborg.
Månadens sämsta: Att Stefan Schwarz valde att ge bort sin legendstatus i MFF för att flytta koner i Helsingborg ett halvår.
Månadens favorit:

Juli:
Efter junis fotbollsfrånvaro (vissa kanske hävdar att de tittade på EM, men nu handlar detta om MFF) var det dags igen. Och som det började. Malmö demolerade AIK med 4-0 efter att ha varit fullständigt överlägsna under framförallt matchens första hälft.

Det följdes dock upp av ett sedvanligt dåligt bortaspel och förlust mot Örebro, som praktiskt taget inte kunde vinna under våren. Men det blev månadens enda debacle. GAIS knäcktes därefter i två raka matcher innan Gefle besegrades på bortaplan. Lite revansch både för den usla insatsen mot Örebro och premiärmatchen mot Gefle alltså.

Mellan GAIS-matcherna hann vi dessutom klämma in en seger mot WBA på hemmaplan sedan Alex Nilsson gjort matchens enda mål redan efter åtta minuter.

Månadens föregicks som vanligt också av mängder mer rykten i sann Silly Seasonanda. Och det blev en del förändringar i truppen. Jimmy Durmaz fina vår ledde till att han flyttade till Turkiet och Gre.. Genc.. G.. En klubb i Turkiet. Till MFF kom däremot Mathias Concha efter många turer där han såg ut att vara klar för MFF och då dra till Danmark och försöka fixa ett sista utlandskontrakt. Men han kom hem och skrev på som en ungdomlig ersättare till Ulrich Vinzents vars kontrakt var på upphällning.

Vi fick också se att Filip Helander förlängde sitt kontrakt. Den unge mittbacken såg väldigt stark ut under försäsongen men hölls sedan utanför laget en lång tid efter den utomordentligt svaga laginsatsen mot Häcken borta. Hans talang skulle dock visa sig tydligare under hösten.

Vi hade också den årliga lärlingsveckan, vilken kulminerade med träningsmatchen mot Falkenberg. Matchen vanns med 3-1 efter att Andrew Michael satte tre strutar, men ändå inte var tillräckligt bra för att fixa ett kontrakt. Han hamnade istället sedermera i Akropolis IF i division 1 norra. Innan juluppehållet var han och provtränade med Landskrona BoIS, och den unge anfallaren kanske snart är uppe i lite högre nivåer.

Efter hemmasegern mot GAIS gick vi åter upp som etta i maratontabellen. Där vi hör hemma.

Månadens bästa: Att vi återigen läxade upp ett topplag på hemmaplan.
Månadens sämsta: Att MFF visade hur viktig cupen är då de tackade jag till en träningsmatch mot Lazio i anslutning till första cupmatchen.
Månadens favorit: Mathias Ranegie

Augusti:
Månaden inledde med två tuffa matcher. Först Häcken och sen Elfsborg - En bra chans att visa var guldet skulle hamna alltså. Häckenmatchen kunde mycket väl ha slutat med segern, men Markus Halsti fick rött kort tidigt i andra halvlek vilket försämrade chanserna. Halstis kort var förmodligen inte helt vansinnigt, men däremot var det ytterst märkligt att Tom Söderbergh inte åkte ut efter en liknande satsning mot Johan Dahlin.

Om det var en besvikelse var det dock ingenting mot vad som hände upp i Borås. Under den andra halvleken föll MFF ihop som ett korthus och krossades med 4-1. Elfsborg var bra, men Malmö var också väldigt bleka - trots att Ivo Pekalski gjorde comeback.

En kort sejour i Rom gav viktig träning även om det blev förlust mot Lazio och det följdes upp av en cupseger som satte oerhört långt inne mot Sandviken. 3-1 underläge blev till slut en klar seger efter en succédebut av Tokelo Rantie. Av bara farten besegrades därefter Sundsvall hemma med 2-0, vilket därmed gav månadens enda seger i Allsvenskan för MFF:s del.

I augusti fick vi se hur bråket mellan Ranegie och Hamrén blossade upp. Ranegies briljanta spel i Allsvenskan hjälpte inte utan Hamrén valde andra spelare, som bevisligen inte var i lika bra form som Ranegie. Att Ranegie dessutom var bra nog för landslaget visade sig när han togs ut direkt efter att han bytt MFF mot Udinese. Bråket mellan Ranegie och Hamrén var dock väldigt underhållande när man följde anfallaren på Twitter där han vräkte ur sig det ena efter det andra, vilket kanske inte var det smartaste han gjort - Men underhållande var det. Tack Mathias!

Silly Season ja? Ranegie ut, och Rantie och David Löfquist in var väl det stora. MFF gjorde också ett försök värva El Kabir från Mjällby, men den kvicke anfallaren var inte så sugen på att jobba på Willys och avböjde.

I augusti kom också Eric Persson hem. Hans staty flyttades från gamla Stadion in till den nyare upplagan och det är klart att Eric ska kunna se sitt lag spela.

Månadens bästa: Radion Sandvikens legendariska sändning av cupmatchen.
Månadens sämsta: Insatsen i Borås.
Månadens favorit: Johan Dahlin

September:
I september var det dags igen för derby, och fokus låg på det långt innan också. En anledning till detta var Bussgate där MFF ville tvinga alla att åka buss om man ville in på MFF:s sektion. Till sist blev det en kompromiss där bussen blev frivillig. Men mycket irritation byggdes upp under tiden fram till beslutet, och frågan är hur många broar som brändes på vägen....

Före HIF-derbyt hann Malmö spela två matcher. Oavgjort mot Mjällby blev till seger mot Åtvidaberg på bortaplan. En acceptabel utdelning även om det såklart borde ha blivit seger hemma mot Mjällby.

Derbyt blev en jämn historia som slutade 1-1. Johan Dahlin bjöd på sin enda miss under säsongen på Jere Uronens långskott, men Wilton räddade poäng i slutskedet efter en tilltrasslad situation i straffområdet.

Skånederbyt följdes upp av klassikermötet mot IFK Göteborg, som underpresterat under hela säsongen. Tyvärr bestämde sig då MFF för att göra årets sämsta hemmamatch och det slutade med seger 2-1 för Blåvitt. Att sen segermålet tillkom efter en felaktig frispark gjorde ju inte saken mycket bättre.

Månadens bästa: Legendmatchen före MFF-Blåvitt.
Månadens sämsta: Bussgate
Månadens favorit: Pontus Jansson

Oktober:
Full pott. Ja så kan oktober beskrivas för det var ett synnerligen bra spel av MFF som ledde fram till fyra raka segrar. I tur och ordning besegrades Syrianska, Norrköping, Kalmar och Djurgården.

Utan Ranegie fick MFF anpassa spelet något och det gjorde man på ett utmärkt sätt i oktober. Snabbt passningsspel och stor rörlighet var grunden när tolv poäng hämtades in och gjorde slutstriden enormt spännande - med MFF i spetsen.

Efter ett år av väntan fick vi också ett beslut i JO-anmälan mot polisen i samband med derbyt 2011. Beslutet gav oss rätt på i princip varje punkt, och förhoppningsvis var det ett steg på vägen mot trevligare stormatcher.

Månadens bästa: De tolv poängen. Glasklart!
Månadens sämsta: Att dödshotet mot Simon Thern, inkluderande en banderoll och en hängd docka, inte fick några påföljder från förbundet. HIF agerade dock bra i frågan!
Månadens favorit: Jiloan Hamad

November:
Det var egentligen glasklart. Sex poäng i de två avslutande matcherna skulle ge guld till MFF. Det blev en poäng.

Malmö svarade för en svag insats i sista hemmamatchen och fick bara oavgjort mot ett avsågat Örebro, och i sista matchen mot AIK var MFF chanslöst och föll med 2-0. Till slut blev det uppenbart att vi saknade matchvinnare som Ranegie och Durmaz. Vi lyckades inte hitta luckorna och vi hade ingen som kunde skapa nya luckor. Guldet blev till en tredjeplats.

Ulrich Vinzents fick avsluta karriären i MFF med en förlust mot AIK, som också tackade av Råsunda med den matchen. Kul för dem...

Mer positivt då var att både U17 och U21 blev svenska mästare i sina respektive mästerskap.

Svenska cupen lottades också i november och MFF hamnade i samma grupp som Östers IF, IK Frej Täby och GIF Sundvall. Cupen sparkar igång i mars.

Under månadens gång blev det också uppenbart att Per Ågren och Rikard Norling inte direkt var bästa vänner, och det såg under en period ut som om vi helt garanterat skulle få klara oss utan en av dem framöver. Men det hela slutade med Status Quo - Båda stannar och jobbar för MFF:s bästa.

I slutet av månaden hölls ett medlemsmöte som på förhand såg ut att kunna bli rätt hett, men som istället blev väldigt städat. Mest intressant var kanske att det visade sig att SSP har ett avtal på Stadion över 13 år, vilket alltså innebär att vi har några år kvar att beta av.

Månadens bästa: Zlatans fyra mål och att Pontus Jansson fick speltid mot England.
Månadens sämsta: Att vi till sist var helt chanslösa på guldet.
Månadens favorit: Jiloan Hamad

December:
Vi avtackade Ulrich, Daniel Andersson och Wilton under december, men på plussidan fick vi se Markus Halsti till sist förlänga sitt kontrakt. Halstis höst imponerade stort och han är nu tänkt som innermittfältare och inget annat.

Vi plockade också in Erik Johansson och Emil Forsberg från GAIS och Sundsvall, och med anfallsynglingarna Thelin och Fadi är troligen truppen klar - Åtminstone till största delen. Kanske lämnar någon och måste ersättas innan Allsvenskan drar igång igen.

Sen blev det också till slut klart att

Som alltid i december fick Zlatan Ibrahimovic pris som årets spelare (Guldbollen) och anfallare, men i övrigt var det snålt med MFF-priser på Fotbollsgalan.

Eftersom inga matcher spelades fick Himmelriket mest pyssla med "Årets-temat" och de vanliga klassikerna som Kåffes nötter och Il Canonieres julrim.

Månadens bästa: Förlängningen med Halsti
Månadens sämsta: Att pengarna (avsaknaden) gör att vi inte kan värva något stort.
Månadens favorit:


----------------

Nä, guld blev det inte. Men en intressant säsong som vanligt. Tack 2012 - Nu tar vi emot 2013 på allvar.

Och givetvis finns Himmelriket på plats när MFF styr kosan till USA igen. Namnet? Ja.. Det får vi återkomma till.

----------------

Kommer ni ihåg tidigare år?
2011
2010

Ulf "Raulolle" Nilssonulf.nilsson@svenskafans.com2013-01-07 07:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF