Måndag Morgon: I dag är det julafton
Äntligen kan vi glömma allt snack. Äntligen är försäsongen över. Äntligen är det upp till bevis. Äntligen är det premiär.
Erik Niva skrev en, som vanligt, intressant krönika häromveckan om hur det är att vara supporter. I korta drag gick den ut på att det inte är så lätt att vara supporter. Att vara supporter är ofta ett lidande, och ska vi vara helt ärliga är det ju inte så att man står och njuter under speciellt många perioder under en säsong.
Men det finns undantag. I dag är en sådan dag. I dag är det fantastiskt att vara supporter. I dag är det en dag då det spritter i kroppen. Längtan är över och äntligen - ÄNTLIGEN - får vi se vårt MFF igen efter den förskräckliga vintern. I dag är det vår julafton. Vi är tillbaka.
För en gångs skull har inte försäsongen varit ett enormt lidande från november till början av april, utan vi fick ju faktiskt följa MFF även under december månad och det är klart att det gjorde tiden fram till den mer traditionella julafton som infaller den 24 december mer lätthanterlig, men därefter har det varit en tung period. En period fylld av allt annat än det som faktiskt betyder något - MFF:s matchande. Träningsläger, Silly Season och försäsongsmatcher i all ära. Det är egentligen inget annat än konstgjord andning och hade vår försäsongsperiod varit ännu längre är det tveksamt om man hade klarat av det.
Eftersom vår försäsong är på vintern blir den också än jobbigare än för de flesta andra lagens supportrar, där man har uppehåll under sommaren. Uppehållet är kortare och om det mot förmodan inte är fyllt av EM, VM eller Copa America lär det ändå vara rätt skönt eftersom det just är sommar. En Premier League-supporter kan gå till puben i shorts, ta en bira och simma över Engelska kanalen för att ha något att göra under försäsongen. Vi får ta varm choklad innan vi skottar oss fram till bilen för att sen slåss med en isbjörn om bilnycklarna, och när man väl brottat ner antipigmentbjörnen ska man skrapa rutorna.... Exakt hur vi går till väga för att klara av försäsongen känns som ett mysterium när man tänker tillbaka.
Men kanske är det just att vår försäsong är så förbannat lång och fylld med isbjörnar och långkalsonger kombinerat med att det bevisligen är helt omöjligt att undgå att frysa om fötterna på träningsmatcherna som gör att premiären är så speciell här. Visst är den också speciell för supportrarna ute i Europa, men jag undrar om den inte är större och viktigare för oss.
Väntan är över. Malmö är tillbaka. För att citera en bajare:
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt att den äntligen kommer.
Väntat så länge på just denna dag,
den ger lust när den kommer.
Just i dag är jag stark!
------------------
Det där sista är ju en sanning med modifikation. Som MFF-are är man per definition alltid stark.
------------------
För övrigt är det högst märkligt att det inte går att undgå att frysa om fötterna på en försäsongsmatch. Folk gnäller över att det är kallt i Sibirien och Nordpolen. Prova gå på en försäsongsmatch så ska ni få uppleva kyla!
------------------
Erik Nivas krönika hittar ni för övrigt här.
------------------
Ses på Stadion!