Måndag Morgon: Ivo, min Ivo
För när man ser vår nummer 17 på plan börjar det bli tydligt att det finns en ny sheriff i stan. Det finns en ny fältherre. Det finns en ny gigant.
Att fotboll är en lagsport är inte precis någon hemlighet, även om vissa spelare stundtals glömmer bort det och gärna vill att den egna framgången har högre prioritet än lagets - Hej Tobias Grahn. Men trots att det är ett lagspel kan man inte komma i från att vissa spelare är viktigare än andra. Förra året såg jag Daniel Andersson som vår viktigaste spelare, och självfallet är han fortfarande oerhört viktig. Med den kvaliteten han besitter höjer han laget rent kvalitativt, men han är också viktig för att han är en pådrivare och ledare för övriga att luta sig mot. Det var han förra året, det är han i år och det kommer han att vara nästa år.
Men det är inte bara Daniel Andersson som är viktig i laget, och jag slogs under matchen mot IFK Norrköping av reflektionen att han kanske inte ens är viktigast längre. För när man ser vår nummer 17 på plan börjar det bli tydligt att det finns en ny sheriff i stan. Det finns en ny fältherre. Det finns en ny gigant.
När Ivo förra året från nästan ingenstans slog sig in i laget och helt sonika blev en nyckelspelare tog det inte lång tid innan lovorden började hagla över Lundapågen. Han kallades både det ena och det andra, och med superlativen i ryggen bara växte han. Det blev klart och tydligt varför han under något yngre år jagats av flera av Europas storklubbar. Ivo började visa vilken potential han hade, och hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma i från att Ivo mycket väl kan ha varit skillnaden mellan ett fjuttigt silver och det glänsande guldet. Ivos delaktighet i guldet kan man inte direkt snacka bort.
Men ändå - Det var i går som jag förstod exakt hur bra och viktig han är för oss. Ivo gjorde inte sin bästa match: Han hade en del passningar som missade med så stor marginal att det var svårt att förstå de där gröna skorna ens fick säljas. Han hade några närkamper där han hamnade på fel sida om motståndaren som kunde trycka bort vår nummer 17 likt en 14-årig brännbollspelare, som förmodligen inte är van vid speciellt mycket närkontakt med motståndarna. Han orkade heller inte hela matchen, och tvingades lämna tillställningen i förtid när benen inte längre styrde i den kraft och fart han vant sig vid. Ivo var helt enkelt inte på topp. Ändå ägde han mittfältet.
Ivo kommer med en sådan pondus och självklarhet att det aldrig är något snack om vem som ska äga mittens rike. Det är Ivos.
Just det faktum att det lika självklart är Ivos territorium oavsett hur bra Ivo faktiskt är säger det mesta. Med gester, pondus och inte minst ett fenomenalt positionsspel har Ivo en central plats oavsett match och oavsett motstånd. Man kan säga att det beror på många olika saker, och det finns självklart sanningar i det - men det är ingen tillfällighet att vinner igen när Ivo är tillbaka och det är inte heller någon tillfällighet att vi släpper in mål direkt efter att Ivo bytts ut.
På en del aspekter just i betydelsen påminner Ivo om en viss Jari Litmanen och dennes något märkliga sejour i himmelsblått. Jari var, som bekant, inte alltid med och när han väl var med var han inte alltid på topp (men ofta var han det). Men även när Jari inte var på topp betydde hans närvaro mycket då han precis som Ivo hade ett naturligt sätt att styra matchen. Även om de inte spelar på topp höjer de laget bara genom att vara där. Därför är Ivo så otroligt viktig för våra framgångar.
------------
Nu håller vi alla tummar och stortår för att Ivo faktiskt håller sig frisk hela säsongen. Lyckas han hålla sig från skador är det inte på något sätt säkert att vi vinner guld (det gör vi förmodligen inte), men jag lovar här och nu att vi tar en Europaplats om han gör det.
------------
Det enda man behöver oroa sig för är egentligen att han kommer att vara lika självklar ute i Europaspelet och då tar det väl ungefär 4,32 sekunder innan han är uppköpt.
------------
Ivo är det bästa unga innermittfältare vi haft i våra trupper på många år - åtminstone om vi inte räknar Ola Toivonen som innermittfältare för där har vi möjligen en rent kvalitetsmässig likvärdig spelare. Men när jag tänker tillbaka känns det en hel del som när Daniel Andersson slog igenom. Respektlöst och med hög kvalitet. Daniel var ju egentligen bara tillfälligheter (t.ex Fiorentinas kollaps) från att ha fått en riktigt, riktigt stor karriär - en sådan karriär som känns ganska självklar för Ivo just nu.
------------
Missa inte våra eminenta skribenter Kaveh och Helens intervjuserie med vår nye favorit Rikard Norling. Den inleds, såvida inte allt går åt skogen, redan i dag. Håll utkik!
------------
Alla till Färöarna!