Måndag Morgon: Mitt Himmelrike
Simrishamn: Jag är inte på något sätt en religiös person. Jag är väl snarare raka motsatsen med en hyfsad gedigen akademisk bakgrund där naturvetenskapen stått i centrum. Nu säger jag inte att man inte kan vara religös och, som i mitt fall, biolog - men det finns ju ganska tydliga motsatser mellan naturvetenskapen och flertalet av religionerna. Jag hade dock inte tänkt att fördjupa mig i det mer just nu, men i söndags besökte jag en gudtjänst i Tomelilla Byagård. Det blev en trevlig gudtjänst inför en publik bestående av kanske 15 personer. Det är inte så ofta jag går på gudtjänster, eller överhuvudtaget är i kyrkan, men de gångerna jag tar mig dit får jag ofta funderingar efteråt.
Den här gången handlade predikan i korthet om de stunder i livet då allt är väldigt enkelt, och allt känns självklart. Prästen menade på att det är gångerna då vi är som närmast Gud, och då vi får en inblick i Himmelriket. Han pratade om hur vi upplever situationerna och sen vill uppleva dem igen, men att de med ålderns stegring kanske får svårare och svårare att hitta dessa ögonblick.
När jag funderade över det blev det självklart att jag faktiskt upplever de här situationerna ganska ofta - när Malmö spelar match. Det är ju inte på något sätt så att det bara är en dans på rosor att vara en fotbollssupporter, snarare är det ju oftast en ren pina, men det är ganska enkelt. Där, under knappa två timmar, kopplar jag bort allt annat. Jag bryr mig inte om jobbet, att bilen strular, den där jäkla vattenskadan eller vad det nu än kan vara som tynger en i vardagen. När det är match är det bara MFF som gäller. Då är en felaktig offsideavblåsning hela världen och ett mål det som betyder mest. Där och då. Det blir inte enklare än så, och det är jag för evigt tacksam för. Där och då är världen enkel - även om det inte alltid blir som jag vill.
Eftersom det nu är ett år sedan Anders Breiviks vansinnesdåd i Norge skänker jag en tanke till alla dem som blivit av med någon när och kär. Jag hoppas att de också har ett himmelrike de kan besöka. Det behöver inte vara fotboll eller MFF, men någonstans där de kan koppla bort de tunga tankarna. Om så bara för några timmar.
---------
Givetvis måste man även behandla Malmös number 21 här, eller rättare han som en gång var Malmös 21. Jimmy Touma och sedermera Durmaz. Det är ju emellertid så att jag tidigare gett min syn i "svikardebatten" i samband med att Labbe och Agon lämnade så jag tänker inte gå in på det i detalj denna gång.
Jag accepterar Jimmys val, och ser honom inte som någon svikare. Självfallet hade jag helst sett att han spelat ut hela karriären i MFF men likt kvinnan i Humans Leagues fantastiska "Don't you want me" behöver väl Durmaz pröva sina vingar nu. Det har varit en fantastisk period då Jimmy spelat hos oss, och jag hoppas att han en gång återvänder.
Lycka till Jimmy och välkommen hem om några år..
---------
1 Malmö FF 76 1814 885 462 467 3241 - 2178 3117
