Lagbanner
Måndag Morgon - Ständigt detta Blåvitt...

Måndag Morgon - Ständigt detta Blåvitt...

1982, mina vänner, 1982… Ett år av missväxt, gräshoppsinvasion, pest samt en folklig uppslutning bakom Sveriges nya storlag - IFK Göteborg. Här dog en del av min oskyldiga kärlek och glädje som fotbollssupporter och ersattes av den bittra galla, avund och missunnsamhet som kännetecknar en vuxen supporter.

 
För många unga MFF-supportrar idag är Helsingborgs IF lika med den stora fienden och lika mycket som man älskar MFF hatar man de rödblå från Sündets Parrrrla.
Inte så märkligt då HIF, sedan de kom tillbaka till allsvenskan inför säsongen 1993, ständigt har pressat storebror genom att tillhöra topplagen i allsvenskan. 1999 (samma år som vår historiska degradering) tog man guld och 2000 tog man sig till Champions League. Dessutom har man en, inte så stor men, väldigt kaxig skara supportrar som helt utan självinsikt kallar klubben för ”Skånes Stolthet” och så vidare.
 
Men! För mig och många andra som varit med lite längre och för alla de himmelsblå som faktiskt är intresserade av svensk fotbollshistoria och vilket lag som är bäst genom tiderna heter ärkerivalen något helt annat, nämligen IFK Göteborg.
 
Sedan jag började följa MFF som fem-sexåring på 1970-talet fick jag lära mig, inte minst av min far som faktiskt håller på Helsingborg, att Malmö FF med den store Bosse Larsson var Sveriges genom tiderna bästa lag och att ingen annan klubb var i närheten.
1979 kom yttersta beviset – Europacupfinalen i München.
Stolt struttade jag omkring i min MFF-overall och min kära mor strök på MFF-emblem, inhandlade på MFF-shopen på Södra Förstadsgatan, på ljusblå t-shirts. En hemvävd föregångare till matchtröjorna varenda unge kan stoltsera med idag.
Little did I know…
 
1982, mina vänner, 1982…
Ett år av missväxt, gräshoppsinvasion, pest samt en folklig uppslutning bakom Sveriges nya storlag - IFK Göteborg.
Här dog en del av min oskyldiga kärlek och glädje som fotbollssupporter och ersattes av den bittra galla, avund och missunnsamhet som kännetecknar en vuxen supporter.
 
Ni vet vad som hände. Efter en serie bragdmatcher i Europa vann Blåvitt UEFA-cupen och på hösten samma år vann man SM-guld.
Plötsligt var man hela Sveriges lag, Torbjörn Nilsson, Bröderna Holmgren, Ruben Svensson och en fyra-fem Glennar var var mans darling.
Det gick så fort och för denne unge påg var det för mycket. Ju mer detta lag och dessa spelare omhuldades av alla andra, desto mer växte avskyn hos mig.
 
Och så har det fortsatt.
Senare delen av 1980-talet vann vi fem allsvenska seriesegrar i rad. Det underminerades av att IFK Göteborg vann UEFA-cupen igen 1987 och dessutom, via ett patetiskt slutspel, rånade oss på några SM-guld.
Under 90-talet blev Blåvitts dominans ett faktum. Man blev rika, lyckades ständigt i Champions League, vann en hel säck med allsvenska guld (nu utan slutspelets hjälp) och cementerade sig som Sveriges fotbollsstormakt.
 
Inte förrän MFF tvingats ner på knä, gjort en vända i superettan och återvänt lyckades vi vrida oss ur greppet.
En frälsare föddes och hans namn var Zlatan Ibrahimovic.
I ett nafs räddades Malmö FF:s ekonomi, föreningens trötta attityd ersattes av en ung kaxig framtidstro och ett topplag kunde byggas upp på nytt.
 
Sedan dess har vi, om än ej på ett helt övertygande sätt, jobbat oss tillbaka med två SM-guld under 2000-talet och Sveriges finaste Stadion. Vi har fostrat och utvecklat en mängd talangfulla spelare och även utvecklat den allsvenska fotbollen i en mer offensiv och teknisk riktning.
 
Men fighten mot Blåvitt har hållits levande via Ijehaffären, det blåvita guldet 2007 samt snoppmätartävlingar på nätet.
Sällan har väl tillfredsställelsen varit större än när Sveriges enda fotbollsmagasin värt namnet, Offside, rankade MFF som Nr1 genom alla tider. In your face Blåvitt!
 
Idag har vår Nemesis börjat bygga stort på nytt och man förfogar idag över en fantastisk trupp. Hur de skall lyckas bestäms till viss del idag. MFF kan skjuta änglarnas högtflygande drömmar för 2012 i sank. Måtte det hända!
 
Slutligen vill jag ju bara säga det uppenbara. Den här krönikan grundar sig på respekt. Respekt för Sveriges andra storklubb, för det finns bara två. Varken mer eller mindre. Ni andra är bara utfyllnad.
Så kära Blåvita vänner, jo jag har sådana, må kampen fortsätta för alltid och väl mött i kväll!

Pontus Kroon2012-05-14 07:54:20
Author

Fler artiklar om Malmö FF